Snöväder idag. Gul varning. Men det hindrar ingen ocool gubbe från att ge sig ut på vägarna. Jag har nämligen ett möte med en magnetröntgenmaskin i Hudiksvall idag. Det tredje på några månader. Huvudet den här gången. Ja egentligen örat. En sådan där “för säkerhetsskull” (läkarens ord) som man inte känner sig alltför orolig för. Fast det är väl i sådan situationer å andra sidan som Gud tar sig friheten att “skoja” med en. Skit samma. Allt blir som det blir.
Var ute på vägarna igår också. Ljusdal, Järvsö, Delsbo. Mest “töråka“, färd i fordon utan mål. Nåja Ljusdal var väl ett verkligt mål. Men inte för mig. Kom hur som helst hem med fågelmat. De små kvittrande gläds åt det i alla fall. Min plånbok gråter å andra sidan. Dyrt med solrosfrön numera.
Solrosfält förresten. Nästan så man skulle kunna ta en semester någonstans där man kan få se ett sådant fullblommande. Måste vara magiskt.
Håller fortfarande på med releaser. Alltså full fart. Hade såklart varit ännu mer fart utan alla störande moment. Men nu är det som det är. All tid jag inte befinner mig på vägarna kodar jag under hur som helst. Nu skall grejer ut genom dörren. Det är liksom på tiden. Fast konstigt att man känner så. För egentligen spelar det väl ingen roll. Här blir det inga releasefester och fanfarer.
Men har några timmar innan jag måste ge mig ut på vägarna. Hinner koda några rader alltså. Men är extremt dålig på att få saker gjorda när jag har en tid att passa. Men man får försöka så gott det går. Har nämligen bytt ut stock SQL-kod mot ett annat bibliotek (sqlite3) och sen bytt ut stock JSON hantering mot ett annat bibliotek (nlohmann) också. Kastat mig in i och inte lyssnat på “ändra inget som fungerar“. Men SQL koden krånglar till installationerna och json-koden vill jag gärna skall vara lika som den jag använder i andra delprojekt. Dessutom kunde jag få till så att konfigurationsfilerna blev json också. En ändring som man helst inte gör efter en release. Tror det blir bra. Ja och undertecknad är ju den ende som behöver bli nöjd på det här kontoret.
Så må koden vara med oss…
