Source: Glimt: Welcome
Categories
Categories
Jo Jo
Vår gamle trummis får en fråga om vi vill spela. Platsen är underbar. Vårt gamla hemmascen liksom. Anledningen är också lite kul. Arrangörens pappa har hört oss när han var ung. Så långt har det alltså gått. Det behövs flera led till den tid man räknades i. Mer ute kan man inte bli.
Men nej såklart. Det där är över. Verkligen så.
Jag har visserligen försökt få till något med den nya “musiken” jag gör. Men gett upp det också. Har inte kontakterna. Den sista spelen ligger bakom mig nu. Så är det bara. Men många fina minne har man ju från det där.
Vårsol här annars idag. Äkta värmande. Ljuset har en annan färg. Det är inte det där bleka vintersolljuset. Det är en glädje att få tillbringa lite tid ute med att bära in en pall pellets en sådan här dag. Man känner sig och blir helt klart upplyft i sinnet.
Men nu kodande. Inbäddat. Trivs alltså som en fisk i renat vatten. Dessutom har jag inhandlat lite godis. Har kokat kaffe. Letat upp en bulle. Livet är liksom så bra det kan vara. Här och nu. Nej, hinner liksom inte med minnen heller. Kanske finns det tid för sådant också senare.
Categories
Hälsingetoppen
Hälsingetoppen. Ohhhhh… Fredag. Vem gillar inte fredagar? Ja och vem lyssnar inte på musik på en fredagen? Jo någon dysterkvist finns det säkert. Men inte är det många. Sveriges enda Hälsingelista kan kanske bidra med några låtar till den där standard listan som du spelar innan du går hem för dagen idag. Om man nu inte bara är en “soldat” och spelar låtar från Melodifestivalen och förr som förväntat av en.
Ät musik! Sov musik! Lev musik!. Stöd de lokala artisterna.
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Nya hjältar
Potatis-Ola – Alla bor i Hälsingland (förutom Frippe på keyboard).
Lord Svensson – Halva styrkan bor i Bollnäs, men alla är från Hälsingland.
Tack William Jonson för tips.
Categories
Guldet
Jag tillverkade och sålde ett program “Gold for Workgroups” för många år sedan. Det gick bra faktiskt. Var rätt populärt. Men svårt att hålla igång både sälj, kodande och allt annat som hängde med. Blev partner med andra för att få det hela att snurra på. Dumt såklart. Samarbetet var dödsskottet. Folk har ofta helt egna agendor till att samarbeta. Man måste förstå och veta det när man går in i dylikt. Lägga tid på striden på att fokusera. Eller ge upp. Men å andra sidan är det genom att ge sig in i saker som man lär sig.
En rolig anekdot från den där tiden var när en av samarbetspartnerna hade fixat ett möte med en möjlig finansiär. En av löntagarfonderna. Så vi åkte ner. Man satt i regeringskvarteren och vi mötte VD’n och berättade vad programmet handlade om. Flådiga människor och flådigt kontor. När programmet sen skulle visas så hade VD’ns 16-årige son kallats in som expert. Ja man trodde liksom inte det gick till så på den nivån. Men det gör det såklart. Någon investering blev det hur som helst inte. Troligen tur det.
Numera har jag bara manualen kvar. Jo det finns nog kod någonstans också. Ja och timmarna man la ner… det var timmar som gick. Många av dem i lokaler på +10 och mindre. Hårda tider.
Fast “Lose” då alltså. Det räcker liksom med landsbygd för att man redan från början skall ligga på minus. Fina adresser hjälper. Den där kommentaren
“Datorer tror vi inte på men dom har skaffat en fax på kommunen det ÄR nog framtiden“.
den gäller väl fortfarande. Man behöver bara byta ut “datorer” och “fax” mot andra saker. Det där var bland det första jag fick höra när jag flyttade hit. Men många liknande kommentarer har det kommit efter det. Av folk som inte vet ett dugg vad dom pratar om men som ändå sitter på makt över guld, medel och folk. Som håller igen utvecklingen.
Jag är ändå rätt stolt för de där grejerna jag gjort. Jag har ändå gjort dem. Det finns så många som vill göra men inte gör. Visserligen spar man egen energi på det angreppssättet. Men det skapas inget heller. Jag har i alla fall gjort saker. Ingen kan ta ifrån mig det.
Så bitter känner jag mig ändå inte. Det är liksom som det är. Det hade varit fritt att flytta härifrån. Fritt att gå tillbaks till fabriken. Fritt att utbilda sig till annat. Det har funnits mycket frihet. Valen är ens egna. Också när det är svårt. Man får stå för dem. Eller börja köra buss.
WTF!
Ukrainian leader has ‘done a terrible job’ and ‘is not going to have a country left’, US president says in social media attack
Source: Ukraine-Russia latest: Trump calls Zelensky a ‘dictator’
Categories
Det går bra nu/fortfarande
Alla kurvor pekar nedåt. Man borde väl gråta. Men ler. Ja och då har man väl ändå tagit sig någonstans. Kan man tycka. Sandkonst. Hur kan det kännas så njutningsfullt?
Nu tror ju såklart ingen på det där. Att man inte deppar. Jag vet inte vad det är med människor egentligen. Den där tävlingen som pågår. Jag har alltid kommit sist, men inte fan har det känts så jävla illa ändå. För det mesta. Obruten. Ännu. Om det håller hela vägen…? Nope, det vet man icke.
Men saknar väl tävlingsinstinkten. Den man bör ha. För att bli framgångsrik som människa. För att vinna. Få kurvor som pekar uppåt.
OK
Men bor man i “Los” så får man ganska ofta frågan från Engelsktalande om var man bor. Ja och då svarar man “Lose” och dom har liksom stenkoll på en redan rån början. “Oh, yes, and in Hellsingland” medf ett leende, sen “really!?”.
OK igen.
Hursomhelst…
Kodar nära hårdvaran idag. Njuter alltså. OJ! vad jag har längtat efter detta när jag befunnit mig i högnivåvärlden nu under alltför lång tid. Det är ändå här jag hör hemma. Jag må bo på en kulle, men långt ner vill jag alltså helst befinna mig i arbetet. Lödrök och assembler. Fluss ända ner till tårna.
Fast lite sugen på “musik” igen. Att sitta där i studion lite mer. Skall försöka ta mer sådan tid. Tvinga mig dit. Stämma gitarrerna ibland. Bara för att göra annat. Bara för att det är skoj. Men skit kommer det ju ut som det man gör. Föresatsen är ju alltid en annan. Som den senaste låten. Gillar den. Men när jag suttit där och rattat ett tag så låter det illa som fan. Ja och man får finna sig i det eftersom här är det bara jag. Solitären. Ja och jag kan inte bättre. Trodde ett tag att det gick att lära sig. Men har inte sett några förbättringar ännu. Snarare förfall.
Jo man kan hyra in folk säger de med stålarna… Ja och jag hör vad dom säger.
Men det där solitära ställer till med mycket. Det finns ju i programmeringen också. Är det ingen annan som gör grejerna så måste man fixa det själv. Fast ännu mer påverkar det såklart “musiken“. Ett svagt ögonblick lovande jag att göra en livespelning i sommar. Ja, ett avslut liksom. Det vore kul. Men det går liksom inte. För många yttre parametrar och för många kukar att suga av för att få till det. Klarar inte av det. Nope, det är över. Åtminstone det där. Mången med känslig själ runt Edsbyn tackar säkert för det.
Fast synd.
Nu är det dags för mat igen. Det äts en massa här i huset. Flera gånger om dan stoppas det in saker i munnen. Går skapligt med hjälp av intaget pankreapulver från några stackare till grisar. Enzymer. Rövare i tarmkanaler. Ja sen skall produktionen ut genom röven med lagom frekvens och konsistens. Målet. Det är inte alltid det håller. Men man skall lida. Då lever man visst.
Semlor är det f.ö. alldeles för få som kommer över min längtande mun nu för tiden. Detta faktum bör åtgärdas…