Flyttad till https://www.tomtensdagbok.se
Hej tomtemor här igen,
Jättarna blev ju riktigt upprörda igår som ni minns. Alla stod här och hoppade och slog med sina klubbor i marken som skakade så att vi fick hålla i oss i varandra för att inte ramla omkull. Och så mitt i allt det här jättarnas ilskna vrålande som gjorde att vi var tvungna att hålla för öronen. Vi blev riktigt rädda och befarade faktiskt att både julen och våra liv var i fara. Men då hände något otroligt. Hela luften fylldes av ilskna skrik och hundra örnar störtade ner från himlen mot jättarna. Dom bet dom i öronen, näsan, händerna och jättarna skrek och försökte värja sig så gott dom kunde. Men det är inte lätt att värja sig från hundra starka, ilskna, snabba örnar.
I nästa ögonblick blev allt omkring oss brunt. Bruna hoppande mjuka bollar med svans överallt. På marken i träden och hoppandes mellan träden. Ekorrar i mängder. Miljoner ekorrar som allesammans anföll jättarna på samma gång medan örnarna lyfte. Dom satt snart överallt på jättarna. Ekorrar som bet och spottade på jättarna medan örnarna nu seglade graciöst ovanför jättarnas huvud och hotfullt skriade. Jättarna släppte sina klubbor. Försökte vifta bort ekorrar från sina kroppar. Något som inte var lätt när det satt ekorrar fast och bet på varje del av deras kropp. Men dom sprang. Sprang så gått dom kunde mot sina stugor. Jag kan försäkra att det inte är lätt att springa heller när man har tusentals ilskna ekorrar som sitter fast på ens kropp. Hela världen verkade koka där vi stod och det var då det magiska hände.
Ett genomkrängande skri hördes från himlen ovanför oss som gjorde att våra öron slog lock. Följt av ännu ett och ännu ett. Högre denna gång. Det skar i öronen fast än vi höll för öronen allt vi kunde. Allt stannade av här på marken och alla tittade uppåt. Och där uppe flög tre enormt stora drakar. Som valar i luften men mer graciösa i sina rörelser. Med långa huvuden och jättelånga spelande svansar. Var och en med kroppar där små skimrande plattor täckte varje del och skapade en bepansrad och ogenomtränglig fästning.
Ekorrarna hoppade bort från jättarna. Upp i träden, husen och kullarna runt omkring. Träden höll nästan på att falla ihop av alla ekorrar. Ekorrarna såg väldigt nöja ut. Ni vet dom flinade sådär illmarigt som en ekorre gör när den har hittat en hel säck med nötter som ingen annan vet om. Örnarna hade snabbt flugit undan. Vi andra, inklusive jättarna, kände mest rädsla. Drakar är inte att leka med det vet vi alla och nu sänkte sig dessa tre stora varelser ner mot oss. En skimrande blå, en skimrande röd och en vackert lysande gul. Alla vackra som ädelstenar men livsfarliga. Solen hade precis gått ner men drakarnas kroppar var liksom självlysande så allt runt omkring oss lyste upp i rött, blått och gult. Allt var väldigt vackert. Den röda draken sprutade plötsligt eld genom sin mun. Ett fruktansvärt frustande som kastade ut en flera hundra meter lång mullrande eldslåga som sprakade och brakade. Den nådde nästan fram till jättarna och vi kände alla den fruktansvärda hettan från den men den skadade ingen turligt nog. Fick bara luften att dallra och snön där vi stod att smälta så att gräset åter blev synligt.
Så sänkte sig den röda draken ner mot oss. Med lätt fladdrande vingar sänkte den sin stora kropp ner mot oss och landade på gräset som nyss varit snötyngd mark. Det rykte fortfarande ur dess näsborrar. Ögonen, kalla som hos en orm, glödde av kraft när den vred sitt huvud och såg på var och en av oss. Så höjde den sitt huvud och sprutade ännu en kaskad av eldslågor upp mot himlen. Som en enorm fontän men en som kastade ut eld istället för vatten. Dom drakar som fortfarande svävade i luften svarade med att själva spruta eldslågor ur sina käftar. Hela kvällen lyste upp där vi stod där i den som om det vore den ljusaste sommardag.
– “Jag är Hagtorn” väste den röde draken. Man skulle kunna förvänta sig att drakar har en mer skrikande röst men den är snarare just väsande. Lite som en orm. Men jag kan försäkra att den hade allas uppmärksamhet
– “Ni kallade” fortsatte den och såg mot träden.
En liten ekorre hoppade ner från trädet och skuttade fram till den röde. Satte sig helt orädd framför den och sa
– “Vi önskar få den hjälp som ni utlovade vårt släkte för länge sedan” pep den fram med bestämd stämma.
Den röde sänkte sitt huvud. Det verkade som den bugade mot ekorren. Vad var det här? Sen sa den
– “Till er tjänst du käre frände. Vad kan vi göra för dig?”
Ekorren berättade om jättarna och om hur dom hade tagit StenStenInte och tomtefar tillfånga. Hur vi hade återfört guldet men att dom fortfarande inte var nöjda utan snarare fortfarande sura och tvära och arga och inte släppt varesig tomtefar eller StenStenInte. Hela julen vara i fara för jordens alla djur. Ja människor är faktiskt också djur så pappor, mammor och barn räknades med där också.
Den röde draken som alltså tydligen hette Hagtorn vände sig mot jättarna. Dess genomträngande blick granskade dom alla.
– “Fall på knä inför drakguden jättar” rötväste Hagtorn.
Jättarna stod på knä nästan innan den röde draken pratat klart. Alla hade blicken riktad mot marken och ingen vågade titta mot Hagtorn. Draken fortsatte
– “En gång för länge sedan räddade några ekorrar dom sista drakäggen i världen från att förstöras av en ond varelse. Tack var det flyger vi fortfarande som drakar. Ekorrarna är sedan dess våra bundsförvanter och vi står ständigt och evigt i skuld till dom. Kalla dom så kommer vi. Nu har dom kallat och det är ni jättar som är problemet. Hur löse vi det här?” I och med att han sa det sista sprutade han en eldslåga ovanför jättarna som krullade håret på deras huvud som nu saknade mössor efter ekorrarna och örnarnas attack.
Jättarnas ledare, LiteHögre, höjde blicken och sa med darrande nu för jättar ynklig röst
– “SKONA OSS ÄRADE DRAKGUD”
Hagtorn svarade genast med ett ilsket väsande
– “Varför skall jag skona er ni surpuppor och argbiggor till eländiga jättar. Vore inte världen bättre utan er?”
LiteHögre svarade inte på det. Man kunde dock se att hon darrade lite och hon nog var nära att börja gråta.
– “Men vi drakar värnar allt liv på jorden. Vi tror att allt har sin plats och behövs. Därför tror vi också att jättar behövs. Men ni skall lyda ekorrarna. Om ni inte gör det kommer vi tillbaks och då blir vi inte nådiga. Förstått!?”
LiteHögre nickade.
– “Tala!”
– “JA” skrek LiteHögre på jättars vis.
Med det verkade den röde draken nöjd.
– “Nå då så. Ske så!” sa den. Sen såg den sig om på oss alla igen. Det kändes som den såg våra innersta tankar när den riktade sin blick mot oss men så bredde den ut sina vingar och lyfte graciöst och nästan ljudlöst upp mot himlen och var med några få vingslag förenade med dom andra drakarna där uppe ovanför våra huvuden. Alla steg högre och högre tills dom bara syntes som svaga prickar i skymningen och försvann sedan norrut.
Det var helt tyst på marken. Tills den lille ekorren tog till orda.
– “Vi vill att ni genast släpper tomtefar och StenStenInte”.
Jätten LillePlutt reste sig efter en blick från LiteHögre och sprang genast bort mot burarna för att släppa ner dom. Ekorren fortsatte
– “Sen vill jag att ni följer med oss tillbaks och hjälper till så att vi kan försöka rädda julen om vi nu verkligen kan hinna det efter ert tilltag.”
– “DET GÅR VI MED PÅ!” skrek LiteHögre “BARA NI SKONAR OSS”
Det var nästan komiskt att se. En liten ekorre som gav en order till en jätte som stod på knä men som om hon reste sig skulle bli hög som ett hus. Men det var tydligt vem som bestämde nu.
Tomtefar kom emot oss. Han verkade glad men lite trött. StenStenInte såg lite räddare ut. Vi kramade varandra. Han var väldigt sugen på gröt sa han och jag gav honom en puss och lovade att han skulle ordna det. Jättarna fick lov av ekorrarna att packa sina saker medan jag kokade gröten. Örnarna gav sig av hem mot tomteskogen liksom blåkråkorna och dom flesta av ekorrarna. Vi hade en lång resa tillbaks och vi borde försöka komma tillbaks så fort som möjligt om vi skulle hinna med allt.
Ekorrarna som var kvar kom och smakade lite gröt dom också. Vi pratade om allt som måste ordnas nu om vi skulle hinna med alla julbestyr. Många saker var tvungna att göras från början eftersom de blivit förstörda när tillverkningen legat ner. Vi måste komma hem med en gång så det var bäst att vi satte fart. Det var då som ekorren visslade tre gånger. Vi blev lite förvånade eftersom vi inte sett en ekorre vissla förut. Men det tog inte lång tid innan vi såg dom igen. Dom tre drakarna.
Ekorren som visslat berättade
– “Vi har ordnat lift åt er så att ni kommer hem till tomteskogen så fort som möjligt. Hagtorn, Lilja och Kaktus kommer att ge er lift”
Han hade nästan inte pratat klart förrän dom tre drakar landande där på maken bredvid oss. Så jag klättrade upp på Hagtorns rygg. Tomtefar på Liljas rygg tillsammans med några ekorrar och StenStenInte klättrade upp på Kaktus rygg. Sen lyfte drakarna och flög hemåt mot tomteskogen. Det var underbart men också lite skrämmande att sitta där på dessa skimrande enormt stora varelser och se markens alla varelser bli mindre och mindre efter hand som de lyfte högre och högre. Ovanför oss var det bara den svarta stjärnhimlen. Älgarna skulle ta hem slädarna på egen hand och färdas tillbaks med jättarna och en hel mängd med ekorrar. Vi får höras imorgon igen för nu är det bästa att jag håller mig fast här på drakens rygg.
-2.6 grader under snön (fast det är såklart där drakarna inte smälte bort den). -12.1 i luften (ingen fryser när man sitter på en drake det kan jag lova). Natt och stjärnklart. Ingen tillverkning av julklappar ännu men nu är ju tomtefar tillbaks så nu kanske vi kan starta igång allt igen.
http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?cat=17
Gillar du den här serien så skänk gärna en slant till StenStenIntes insamling för Musikhjälpen så att barn i slummen kan få rent vatten. Du kan göra det här.
