Author: Åke Hedman

Sitter här och dricker dagens kaffe. Hemkommen sedan en stund från en tur till Ljusdal. Besiktning. Resultat två tvåor. Blir billig julwhisky i år. Ja, ja det kunde bara tre eller en trea. Man får vara glad för det lilla.

Handlade sedan två flaskor glögg på systemet. Årsglöggen. Ingen whisky! Nu är jultorkan inledd. Ingen whisky innan dan för julafton så att man hinner bli riktigt sugen. Det där glaset whisky på kvällen före doppar-dagen går liksom inte av för hackor.

Sen skulle det handlas till julbakande och julgodisfixande. Yngste son och fru är liksom sugna på att komma igång nu. Själv äter jag ju gärna såklart. Syns det!? Mäh! Deltar möjligen i julsenapsbestyren. Annars håller jag mig helst till städning, handling och diskning.

Jag har försökt avskaffa julgran och julklappar under några år. Vi är ju alla vuxna här nu. Presenter kan vi ge varann andra tider på året och granar växer bäst i skogen där dom kan växa sig stora och ståtliga. Men detta gillas icke i år heller av sönerna. Det skall vara gran och klappar. Traditioner är heliga. Så det är bara att böja sig som far. Kanske är det lika viktigt som jag tycker fåtöljen + brasan + boken + virren är och då kan man ju fatta. Utan det ingen jul! Punkt!

Vi har väl alla våra vanor. Jag minns farsans hög med julskinksmackor framåt kvällen i fåtöljen. En öl till. Det var liksom det och att få sitta där framför tv’n som var hans grej. Att inte ha en massa måsten. Annars jobbade han ju jämt. Men det handlade också om tankar på dom som inte hade det lika bra som oss. Det handlade om farfar naturligtvis som säkert sov på taskiga ställen i Stockholm under några svåra år i hans liv. Han kunde ta sig en whisky han också men jag såg honom aldrig påverkad under alla år. Ingen i min familj har druckit för berusningens skull och jag tror det är lika med våra barn också.

Sen farsan dog så har vi alltid hämtat upp morsan hit till Los i jul. Vi brukade åka ner på julafton och hämta upp henne hit. När hon blev sämre i demensen så gick inte det. Hon blev bara orolig när hon inte kände igen sig. Så under dom sista åren brukade vi packa en korg med lite godsaker och åka ner och fika med henne på förmiddagen. I år blir det ju inte så då. Och det kommer naturligtvis att kännas tomt. En del av den här traditionen har varit att tända ett ljus på farsans grav och i år blir det ett ljus för båda istället. Lite svårt att fatta ännu faktiskt.

Känns faktiskt som om det skall kunna bli riktigt mysigt med jul i år också.