Categories
Author: Åke Hedman
Categories
Katten på råttan, råttan på repet.
Varför man mÃ¥ste bo i New York? Jo New York borna ser ned pÃ¥ dom som bor i London. Londonianerna ser ner pÃ¥ som som bor i Stockholm. Stockholmarna ser ner pÃ¥ dom som bor i Uppsala. Dom som bor i Uppsala ser ner pÃ¥ som som bor i Gävle. Dom som bor i Gävle ser ner pÃ¥ dom som bor i Ockelbo. Dom som bor i Ockelbo ser ner pÃ¥ dom som bor i Ljusdal. Dom som bor i Ljusdal ser ner pÃ¥ dom som bor i Los. Dom som bor i Los ser ner pÃ¥ dom dom bor pÃ¥andra sidan Ã¥n. Dom pÃ¥ andra sidan Ã¥n……
Blir liksom trött pÃ¥ alltihop jag….
Categories
Egentligen borde det väl vara sÃ¥här….
Categories
Bra eller dåligt
Idag hade jag och en kollega en mycket intressant diskussion om bra eller dÃ¥ligt inom litteraturen. Själv har jag väldigt svÃ¥rt för absoluta sanningar som “Den whiskyn är den enda goda”, “Den musiken är den enda lyssningsvärda”, “Den litteraturen är den enda läsvärda”. ÄndÃ¥ möts man alltid av det här. Människor som talar om för oss vad som är bra.
Javisst. Tittar vi rent tekniskt pÃ¥ musik sÃ¥ är det ganska lätt att utifrÃ¥n nÃ¥gon referensram säga att den här musiken är “bra”. Rent tekniskt alltsÃ¥. Men vilken musiker skapar musik utifrÃ¥n dom kriterierna. Musik skall skapa känslor och sinnestämningar. Det är hela grejen med musik.
Litteratur då? Samma sak. Litteratur som är tekniskt korrekt men inte berör har den något värde alls? Tekniskt dålig litteratur som berör är den då sämre? Vem bestämmer bedömningsramarna här? Litteratur skall skapa känslor och sinnestämmningar, ta oss med på resor, lära oss saker.
I vart och ett av dom här områdena kan man yttra sig utifrån erfarenhet. Man kan vara musiker, man kan lyssna på mycket musik, man kan skriva böcker, man läser mycket böcker osv osv. Ingen har läst alla böcker, lyssnat på all musik analyserat all konst så alla gör vi våra bedömningar från vårt eget lilla universa. Vi kan bara säga vad vi tycker eller möjligen upprepa vad någon annan tycker.
När jag är ute och äter brukar jag ofta ta en whisky. Ingen överraskning kanske. Grejen är att jag brukar be bartendern överaska mig med nÃ¥gon sort. Hittils har jag alltid blivit positivt överraskad. Tänk er nu ett gäng whisky intresserade och sÃ¥ gör man sÃ¥där. Sniff , sniff, sipp, sipp, lukt lukt. Vilken single malt kan detta vara. Jättegod ju. Doftar väldigt gott ju. Islay. Inte en Speyside. Jaha var det en blended…
Jag har alltid betraktat mig själv som en DOer. Men i skolans värld så blir det inte alls så. Jag blir i princip neutraliserad. Nu skulle man kunna tänka sig att man upplever detta som frustrerande men så känns det inte. Anledningen är lektionerna. Där kan jag får utlopp för allt det där och det är helt underbart. Eleverna är kung på mina lektioner och jag är den som servar dom. Helt säkert är jag inte världens bästa pedagog men jag tror jag kan kompensera det med entusiasm och vetgirighet. Så i slutänden fungerar det hela i alla fall utmärkt.