Author: Åke Hedman

Gurna strängad igen. Förrutom Woxstcok så är det 26-år sedan det hände sist. Anledningen är att vi skall börja spela lite på skolan i höst. På skoj bara. De flesta har aldrig tidigare spelat. Tror dock det kan bli roligt ändå. Käns hur som helst som den enda konstellation jag skulle våga börja spela i igen. Från noll och frammåt liksom.  Har nog egentligen alltid velat spela igen men gillar inte och har aldrig gillar att vara ivägen för andra. Den som drar ner dom andra.  Slutade en gång en judo träning därför att jag kände så. Sabbade för min partner liksom. Är väl någon taskig självbild i botten som spökar.

Guran förresten är – eller snarare var -  min sons. Han har min och en tusenlapp. Ville hellre ha en gubbgitarr istället för en hÃ¥rdrocksgura och det passar väl kanske hans musikstil bättre. Är väl inte riktigt säker att den här guran passar i utseende till det vi spelar heller men vi fÃ¥r väl ta in nÃ¥gon hÃ¥rdrockslÃ¥t ocksÃ¥ sÃ¥ att den kommer till sin rätt.

Nu fÃ¥r det bli rock’n roll!

Såhär skriver man om min sons band Diskoteket

Diskoteket kommer frÃ¥n Uppsalas mest mörka, labyrintartade och nerkissade replokaler, och kanske är det därför deras rÃ¥a och gotiska postpunk är det mörkaste, och samtidigt mest uppfriskande, som hänt scenen pÃ¥ denna sidan av Ã¥ttiotalet. Anna-Karins röst och brutalt ärliga svenska texter är som ett avgrundsvrÃ¥l nere frÃ¥n botten av ett ändlöst hav av vardagsÃ¥ngest och krossade hjärtan. Med lÃ¥ttitlar som “Fan, jag hoppas det är kallt i helvetet” och “Dödsstöten” slÃ¥r Diskoteket vilket kängpunkband som helst. Diskoteket har precis gjort klart sin debutskiva.”

Rätt cool och något att spara för framtiden. Mina musikaliska eskapader tror jag aldrig fått en bra recension. Det har varit typ

… pÃ¥ plats fanns ocksÃ¥ ett band som mest bestod av uppskruvade förstärkare…

eller

… ett band som inte var helt bra …..

osv osv

Så njut min son. I slutändan får man mest skit.

Ofrivilligt med i crusingen i Rättvik pÃ¥ hemvägen frÃ¥n Katrineholm igÃ¥r. Jag och frugan i en Renult. Framför ett tiotal vrÃ¥lÃ¥k. Bakom nÃ¥gra vrÃ¥lÃ¥k till. Mycket folk som tittade pÃ¥ bilarna. Lite pinsamt alltsÃ¥. Tänkte göra det bästa av situationen och vevade ner alla rutor och satte pÃ¥ Heaven & Hell pÃ¥ högsta volym. Frugan pratar inte med mig längre…. ;-/

Katedralen vid havet av Ildefonso Falcones. Bästa bok jag läst pÃ¥ mycket länge. Köp den! Vill till Barcelona nu….

On a doorway in Dover
I once stumbled over
a programmer wrapped in a sheet.
This poor prostrate nerd
didn’t utter a word
as he lay there half-blocking the street.

“From your face I can see
that you work in IT
what has brought you to this sorry state?”
This poor wretched geek
then started to speak
and told me his terrible fate

Cruel fortune had picked him,
as sad deadlock victim.
The conflict had left him for dead;
for wise men don’t mess
with a deadlocked process
an incident DBAs dread.

“When I’m dead, on my harp
I shall play in C#”
on my terminal, happy I’ll be.
I’m going offline
to a site that’s divine
where all pizza and coffee is free.”

“Insert into grave
select * from poor Dave
And put on my gravestone ‘Raiserror!
a victim, one time
of a deadlocking crime”
Then he died with a look of sheer terror.”

Senast lästa bok: Den indiske pojken, Jhumpa Lahiri. Noveller. Lite tråkig i början men tar sig mot mitten . Klart läsvärd. Man kommer nära människorna och det gillar jag.