Större delen av min tid sitter jag med inäddade konstruktioner. Programmerar hårdvara och konstruerar densama därimellan. Under detta arbeta har jag upptäckt att det är något konstigt med dom utvecklingsverktyg som finns för oss inbäddade programmerare.
SÃ¥här är det. Vi kan fÃ¥ tag pÃ¥ en kompilator till en miljö som är sÃ¥ bra som helst som genererar sÃ¥ bra kod att man baxnar, som har hand fixade bibliotek som är enormt effektiva. Men…
Sen följer det ofta med en utvecklingsmiljö och en debugger med och det är ***ALLTID*** en sorglig historia hittils utan större undantag i min historia. Att använda trådar när man programmerar det har inte dom som gör dessa lärt sig ännu. Att unvika låsningar när debuggern t.ex. plockas bort eller liknande det hade man inte ens kunnat förställa sig kunna hända. Intutivt? Sällan. Det är helt enkelt tragiskt. Nu är vi en luttrad grupp men det är också endast därför man kommer undan med det hela.
Min teori är denna. På kompilatorföretagen så är det finnast att jobba med själva kompilatorn. Oprimera och komma upp med listiga algoritmer är ghrejen där. Däremot är det inte lika fint att vara appliaktions programmerare så i den gruppen hamnar avskrädet. Dom som inte klara det mer avancerade.
Detta är naturlugtvis skrämmande. För det är hela miljön som räknas för oss användare. Ju bättre den är dessto bättre kommer vi tycka att hela produkten är. Här gäller det att hela tiden lyssna på användare. Vad är dåligt vad borde göras bättre. Sedan löser man detta ***INNAN*** alla andra saker på TODO lista
“Gör om!” som en gammal chef till mig brukade säga när man visade upp sina alster….
