Author: Åke Hedman

Jobb inlämnat och ännu har ingen ringt och skrikit “PANIK!”. Skönt!

Nu finns det lite tid för egna projekt. Känns ungefär som att ha semester. Dessutom skall det tydligen bli fint väder imorgon. Mmmmm vad skönt.

Det här verkar mysigt http://www.msmoa.se/

Jag är precis hemkommen från dagens promenad. Idag blev det en väg efter Loos-sjön. Sommaren är som vackrast och som vanligt den här tiden på året, hänger åskmolnen lite hotfullt i luften vid sen eftermiddag.

Vi brukar åka till lite olika ställen utanför byn och ta en 45 minuters promenad varje dag. Oftast är det värt den extra resan för att dels få lite omväxling och att dels få uppleva naturen från dess bästa sidor,

Ofta efter en sådan här promenad så känner jag mig så lycklig för att jag fortfarande kan se en diamant i en kvartsbit och helt enkelt måste ta den med hem eller att zinkblände fortfarande är som en skatt. Att  lupinerna i mina ögon är vackrare än alla av oss människor tillverkade kungakronor tillsammans. Eller Tulpiner som en av mina söner kallade dem. Ett så bra ord att jag ganska ofta glömmer bort mig och använder det själv. Att kunna uppskatta fjärilen, trollsländan, fågelsången eller bara en varm bris i ansiktet är en gåva som är värd mycket. Vi har den alla men alla vågar inte bejaka dom här känslorna. Det är synd om dom som inte kan se det stora i det lilla.

Kolla här.

Men det visste väl alla som tänker själv redan…

Jag har en god vän som brukar skriva uppmuntrande mail pÃ¥ Fredagarna som brukar börja med “Härliga Fredag!”. Det är mail som alltid uppmuntrar.

Egentligen skulle man fÃ¥ dom här mailen pÃ¥ mÃ¥ndagarna. Alltid tungt att börja jobba igen i början av veckan. Även om man jobbat hela helgen. Men vad fasiken nu skall jag göra ifrÃ¥n mig detta jobb sÃ¥ jag kan göra nÃ¥got roligare sedan eller kanske gÃ¥ ut i solen och njuta. Högtryck lär vara pÃ¥ väg. Längtar…

Ha’ det!

Det här är vad jag kallar Rock’n roll.

Det värsta jag som rockare lyckats med är att utrymma en matsal. Ja en person blev det kvar men han var så full att han nog trodde att han gick framåt när han verkligen gick bakåt. Alla andra rusade ut när vi började spela.

Det näst värsta skulle väl då vara att höras från ena sidan av Voxnadaelns dalgång, slalombacken, till den andra sidan, Roteberg.

Men inga höghus har vi ännu lyckats få i gungning.