Jag gillar att läsa. Har normalt alldeles för lite tid för det dock. Sitter ju framför datorn mellan 9 och 00 och brukar därför få till ungefär en timmes läsning varje dag innan det är dags att sova. Detta gäller då bara om boken är medelbra för är det en kanonbra bok så kan det bli en timme eller två till och är den sämre brukar jag bli trött ganska fort.
I vår familj är jag den långsamme läsaren (enögd som jag är ,-). Lyckas jag få tag på en bok först så brukar minst en familjemedlem vänta otåligt därför att dom under tiden måste läsa nån gammal bok eller något som man normalt inte skulle ha läst Resultatet är att jag nästan alltid kommer sist i läskedjan.
Skönlitteratur är det som gäller. Har svårt med teknisk och naturvetenskaplig litteratur eftersom det obönhörligt får mig att börja fundera. Börjar jag fundera så är det kört att sova. Ja ni vet. Lika bra att låta bli. Dessutom läser jag så mycket sådant under jobbtid.
Skönlitterära böcker däremot är en perfekt buffert mellan det tekniska och till sovandet. Läsandet blir en resa från en värld till en annan.
Min far hade alltid problem med att sova. Hans huvud var fullt av tankar pÃ¥ jobb när han la sig och det var omöjligt för honom att somna innan problemet var löst eller i alla fall delkomponenterna identifierade. Han utnyttjade ofta TV’n som en buffert men ofta jobbade han sÃ¥ sent att TV programmen slutat för länge sedan när han kom hem.
Läsandet har alltid varit viktigt för mig. Hemma fanns inga böcker. Det var bibeln och en eller annan presentbok. Läsande var inget man gjorde i annat än i tidningen. Så biblioteket var min vän. Jag släpade hem kasse after kasse med böcker. Mest populärhos mig var en serie stora röda böcker om teknik. Underbart härliga med sprängskisser och förklaringar över hur allt fungerade. Jag brukade låna så många jag orkade bära och sög åt mig innehållet med fullständig njutning.
När jag började plugga igen så var det samma sak. Underbart. Fysik, kemi, matte. Massor av kunskap inom räckhåll.
Under den första tiden sÃ¥ hade jag en tjej som litteraturlärare som jag tror kände min törst och hon ledde mig varsamt fram bland bÃ¥de de stora och de udda. Det sköna med henne att hon accepterade att man inte fann Stridberg’s röda rummet bättre än en bok om en motorcykelresa genom Amerika. Men fantastiskt var det. En värld jag gärna stannat i.
I Uppsala fanns ju allt det här tiodubbelt. Men här fanns också intrigerna, jakten på berömelse och pengar. Ingen eller nästan ingen var ute efter de universella sanningarna. En naiv sälle som jag skulle blivit slukad med hull och hår om han gett sig in i det akademiska spelet. Så min tanke att bli forskare om molekylära system fick stryka på foten för datorernas logiska värld.
Jakten på kunskap (och att försöka förstå) finns dock fortfarande med och kommer alltid att vara min främsta drivkraft.
