Den som dödade helvetets änglar av Jan Guillou
Att herr Guillou är en mästerlig berättare, det visste man ju. Har njutit av många av hans berättelser. Men här bjuder han dessutom på stor skrivkonst. Det här är skickligt. Omdömet är en lekmans men även lekmän har rätt att tycka.
Herr Guillou är 79 bast. Skriver alltså fortfarande som en mästare. Tänker att kan han skriva vid den åldern borde väl jag kunna programmera… En insikt värd pocketpriset bara den. Tack för det.
Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin
Man skulle kunna skriva en avhandling om den här boken. Den innehåller många lager och många nyanser och framförallt djup. Att bara konstatera att den är fantastisk känns faktiskt lite futtigt. Men japp, det stämmer det också. Den ÄR fantastisk. Vill man veta mer om den följer man länken ovan – som vanligt – och jag är säker på att man kan hitta åtskilligt med lärda och icke lärda åsikter på nätet om boken gernom en enkel sökning på titeln.
Hos mig kommer boken att stanna kvar för evigt. Eller i alla fall i det som är kvar av ett liv.
Läs!
Fortsättningen på Systeklockorna. Ja och bättre blir det aldrig såklart. Vill aldrig att den här boken skall ta slut och nog gäller just det alla Myttings böcker. Han har helt klart blivit en favoritförfattare.
Mest tagen blir jag av folket som vandrar upp på fjället och hjälper det unga paret att komm ai ordning. Tänk om vi i alla samhället fungerade så. Om vi hjälpte varandra istället för att motarbeta varandra. Då skulle vi vinna över samhällets skitstövlar utan kamp. Vi tillsammans. Sådant som byggde Sverige.
Läs!
En tid för allt av Karl Ove Knausgård
Ibland är det bara en lysande ide som tar dig igenom en bok. Här gestaltas personer i första modebok. Genialt. Ja och det fungerar även för någon som inte är troende. Som jag. Men slutsatser som liksom sätts med utropstecken blir såklart väldigt tunna – vakuumtunna rent utav – om man lyfter undan “Boken” som en sanning.
Men gillar alltså. Änglarna. När tänkte man på änglarna sist? När såg du en sist?
Sen sista delen. Fattar inte ett smack.
Fast konstigt nog läsvärd, ja definitivt.
Man kan leva på att fånga småfåglar, flyttfåglar på Cypern och sälja till de rika som alltid och överallt är på jakt efter rariteter. Mums. En stekt eller inlagd småfågel. Tuggad och svald med ben och allt. Gott. Rare food on the table. First course. Synfranska män (och kvinnor?) håller väl också på med det där.
Att det inte är lagligt, ja det skiter man i om pengabunten för leveransen är stor nog . Som alltid.
Man kan komma till Cypern som turist, rik ryss, eller kanske som hushållerska från något fattigt land. Det finns människor som alltid måste ha andra att göra sitt skitjobb. Som anser sig upphöjda. Rick ända ner till medelklass.
För dom har varken fåglar eller hushållerskor något värde. Så som det blir. Om man bestämmer sig för det. De kan behandlas och användas som man vill. Det här är människor som äger det de bestämmer sig för att äga. Kastar bort trasig utan en tanke.
Ja om allt det där handlar den här boken. Men också om kärlek och en persons uppvaknande. Nej två personers uppvaknande. Ja till och med kanske tre är dom som vaknar här. Man får följa hur ögonen öppnas hos en människa. Hur en handelsvara blir en annan människa med känslor och tankar.
Biodlaren från Alepo, Christy Lefteri’s första bok är en höjdare. Det här är på samma nivå. Hurra!
LÄS!
Det Goda Folket av Hannah Kent
Det här är en dussinbok för mig. Men alldeles för mycket skrock och bygge efter standardmodell a’la valfisk för att trigga mina enkla sinnen. Jo jag fattar att många som gillar älvor och andra väsen tar den här boken till sig. Älskar den säkert. Men för mig… Nope. Men som nattlektyr några veckor fungerar den såklart.
Läs hennes En mörderska ibland oss istället. Den lämnar en aldrig.