Han är mästerlig såklart bäste Stephen King. Fast jag tycker nog att bitvis blir det lite segt. Det är en lång väg fram tills prinsen från prinsessan och hela kungariket liksom. Men den sista kvarten av boken är rent bokslukeri. Härlig läsning. Ja och om nu en fjärdedel eller kvart av boken är lite långtradig så må det ändå vara en bok värd att läsa om man orkar hålla uppe tegelstenen så lång tid som det tar att läsa den.
Ni vet deckare. Det är ungefär som vanligt. Går att läsa. Inga problem med det. Är till och med underhållande. Blir lite irriterad på att huvudpersonen måste ligga med alla som har snopp så fort hon upptäcker att de har en, ja ofta innan. Ett försök att skrika “frigjord” som faller platt. Men OK det brukar alla killar också vilja i de deckare där de är stolta huvudpersoner. Ja de flesta målen har inte snoppar då såklart. Även om det väl händer idag också när det skall förnyas och hittas nya infallsvinklar. Båda levnadssätten känns aningen krystade i min värld men vad vet jag om sådant?
Den stora behållningen här är såklart Kramfors. Storstan är Sundsvall. Lagom. Man känner igen som som boende på kulle ute i ingenstans. Det puttrar på. Folk dör och folk dör nästan och räddas i sista sekund och hjältinnan är hjältinna som sig bör. Borde passa TV tänker man. Så där kommer de väl snart Toves böcker. Eller på Cmore när Beck beckat igen och blivit tjära.
Jodå klan rekommendera. Lättläst resa in i en annan värld där man kan glömma bort sig själv och världen för en stund. Fast så mycket funderingar lämnar inte en sådan här bok efter sig. Men det är väl inte meningen med dom heller. Kioskdeckare hette det väl förr.
Slutet blir vår början av Chris Whitaker
Vill man känna något – jag för min del gillar det – då är det här verkligen en bok att kasta sig över. Mycket medmänsklig kärlek och förståelse hittar man här. Ja och människor som tar ansvar för saker man gjort. Sen läker man om människorna runt omkring en bara har tid att vänta en stund på att skorpor hinner bildas och själva läkeprocessen har fått komma igång.
Jodå en bra bok också läst i feberdimmor.
Mysteriet Hendri Pick av David Foenkinos
En mycket finurlig liten bok som jag tycker mycket om. Egentligen är det där med de refuserade/outgivna böckernas bibliotek en väldigt bra ide. Jag skulle kunna bidra med några alster till ett sådant bibliotek faktiskt.
Bioldlarens löfte av Fiona Valpy
Egentligen är det väl inget fel på den här boken men det blir lite för gulligt. Lite som att äta något som är väldigt sött. Tänk Finska kulor. Man pallar inte riktigt. Kräkreflexer.
Men jag läser ut. Alltid något. Beskrivningen av Tysk ockupation på Fransk landsbygd är det som tar mig igenom boken. Man undrar hur tyskarna tänkte. Hur kollaboratörerna tänkte. Skulle man få acceptans efter några år? Skulle folket ge efter. Sluta hata. Eller kunde ondskan och rädslan hålla så många i bojor så länge. Känns naivt. Ändå håller Ryssland på med samma grej i Ukraina idag. Till och med ett land som Kina kommer falla sönder en dag. Man fjättrar inte människor i evighet.
Massakern i Tulle som det berättas om i boken är ännu ett exempel på den grymhet helt vanliga människor kan utsätta medmänniskor för. För vanliga människor är de ju också de här soldaterna. Vanliga människor som efter kriget återvänder till vanliga liv i vanliga samhällen med vanliga familjer och kärlek. Hur orkar man leva vidare med sådant på sitt samvete. Tack och lov så finns människor som gör skillnad i allt detta. Alltid finns dom där. Ofta inte ens ihågkomna. Bra att notera i en tid av upphöjda ingentingpersoner.
Boken får mig alltså att undra över det mänskliga. Det där hemska vi alla bär inom oss och som så lätt släpps löst. Ofta också i någon slags tjänst hos en inbillad godhet. Så helt värdelös är då såklart inte genomläsningen. Väldigt få böcker lämnar absolut noll och ingenting efter sig. Inte ens en sötsliskig feelgoodroman som denna.
Ja jävlar. Mer välskrivet än så här kan det inte bli. Knappast mer spännande heller. Man måste läsa på. En perfekt sjukbok. Eller fördriva-en-dag-bok. Eller en manual i hemskheter… Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril är mästarna på att få till det helt enkelt. Kan bara rekommendera att du också läser (eller lyssnar).