Sista boken i en trilogi. Har man inte läst dom här böckerna bör man göra det. Förbannat bra. Ja, tycker jag då. Ingen har litat på mitt omdöme tidigare, så varför skall du? tänker du. Ja, läs ändå. Säger jag då. Ja och skit på dig! tänker jag också med säger inte.
Det här är nog den bästa boken av de tre dessutom. Ja då skall man vara helt på det klara att de andra två verkligen är skitbra mycket bra.
Den bästa beskrivningen någonsin jag läst av en samlagsscen hittar man t.ex i den här boken
“Sex stötar framifrån, sex stötar bakifrån, en suck, sen var han klar…. “
Från minnet, så inte ordagrant, men ungefär så. Men säger allt på en mening. Ja massor av sådant. Ett språk som får en att le. UNDERBART med “!”.
Den här boken berör verkligen och jag som är en rätt mild person till vardags känner att jag vill döda. Japp DÖDA. Den handlar nämligen om Japanska soldater som rövar bort Koreanska Hana, en 16-årig flicka, för att tvinga henne att prostituera sig vid fronten. Ett öde som tiotutsentals Koreanskor råkade ut för under Japans sökande efter världsherravälde likt Tyskland under samma tid.
Ja jag känner alltså att jag med en inte helt försumbar känsla av lust skulle kunna skära halsen av den korpral som först tar Hana med sig. Känner verkligen det där. Där finns inget utrymme för att förlåta och jag förvånar mig själv med de där känslorna. Jag, som har svårt att slå den där årsförsta blodsugande myggan på min arm känner, alltså de där känslorna…
De där människorna som tar, bara tar för att de kan. De går omkring oss i samhället som vanliga män och kvinnor idag också och bara väntar på sin tid. Vi ser dem i Vitryssland idag. Maskerade män som misshandlar medmänniskor med någons slags lust i kroppsspråket. Alldeles nyss släpptes de lösa i Balkan. I flera Afrikanska stater härjar de fritt.
Vi tror alla att vi inte kan bli en av de där. Att det där är “de andra”. Ondskan. Men vi har alla det i oss. Ont liksom gott. Vi blir så lätt en del av det där var och en av oss. Men har ett val. Fråga vilken mobbad som helst som går ensam och utstött på en arbetsplats eller en skola om det var ondskan som “hen” mötte.
Men jag tänker alltså onda tankar om den de där Japanska soldaterna. På samma sätt som jag gör det om de Vitryska mördarna. Jag lär mig om mig själv genom att läsa den här boken. Jag lär mig om ett mörkt Japanskt förflutet. Jag lär mig hur det känns att vara totalt förnedrad och utlämnad. Ja och jag lär mig om saknaden efter en syster. Precis sådant som en bra bok skall leverera.
En mycket trevlig liten bok berättat i lugnt tempo där en liten flickas upplevelser i New York och Brooklyn skildras under tidigt sekel när hästar på gatorna ersätts av bilar. Gillar mycket.
