Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone
Stål av samme författare är en helt otroligt bra bok. Det är inte det här. Jag har väldigt svårt att ta mig in i den här historien. Det blir rörigt och flera av personerna är otydliga. Men absolut har den positiva sidor också. Den tar sig efter halva ungefär. Men faller mot slutet igen. Lite besviken blev jag faktiskt. Hade väntat mig betydligt mer.
Andra böcker som jag läst finns här.
Har man läst Miniatyrmakaren kan man inte förställa att samma författare kan åstadkomma något som är lika bra igen. Fast en bra författare motbevisar ju såklart en tvivlare gång på gång såklart. Så är det här. En kanonbra bok helt enkelt. En man måste läsa.
Andra böcker som jag läst finns här.
Nöjesläsningen minskar bland barn och unga samtidigt som svenska elever uppvisar en bristande läsförmåga. Det visar en ny rapport från Svenska Förläggareföreningen.
Source: Svenska läsvanor – både starka och tynande – Aftonbladet live: Supernytt
Jaha, 871 sidor vardagslunk. Jag vet egentligen inte varför jag läser. För det är en mycket bortskämd gubbe som skriver det här. Gnällig på gränsen mot olidlig stundtals. Men han får mig att läsa klart varenda en av de här böckerna. En förmåga och talang har han ju. Den har han i sin musik också. Lika gammal som brorsan är han. Lika lite som han och jag förstår varandra över åren så förstår jag herr Lundell. En fånge i sitt paradis.
Vi män som bloggar borde väl spotta åt hans håll. Jag har skrivit blogg i tjugo år. Men skriver jag nuförtiden om en fågel så härmar jag Ulf Lundell, säger man. Ja det räcker säkert med att vara man och blogga för att få det där kastat över sig.
Men visst, jag fnissar stundtals åt det jag läser. Lider men gubben. Tycker hans idoldyrkan känns oerhört fånig. Men nu när jag läst denna så undrar jag precis som efter ettan och tvåan om jag verkligen kommer att läsa nästa. Om det nu kommer någon. Antagligen gör jag det. Ulf Lundell går visslande till banken varje gång.
Andra böcker som jag läst finns här.
Klichéartat om norrfinländare och norrlänningar. Eller också är de alla alternativt
suputer och hustrumisshandlare
eller
religiösa fanatiker.
Jag tror varken på det eller på standardklichéerna. Men den går ändå att läsa den här boken. Ja det tycker jag nog. Fast den där enkla människosynen tar bort en massa poäng som annars skulle ha givits.
Andra böcker som jag läst finns här.
Hans Lidman. Granne och förebild. Ett bra val såklart. Ingen kunde beskriva nuet som han. En revolver mot huvudet och ett finger som trycker på avtryckaren när han var klar. Det krävs mod för det. Eller också är det ren feghet som måste till. Han var en sann gud bland orden hur som helst. Fjällbäcksflödande var hans berättelser. Texter som aldrig dör.