Under inledningen av den här boken undrar jag verkligen om jag skall fortsätta läsa. Den håller liksom inte ihop. Men K uppmuntrar mig och säger att den blir bättre så jag försöker. Ja och visst, det vänder. Det blir till slut en fantastisk historia med mycket allvar, humor och tänkvärda resonemang om vilka människor egentligen är innerst inne om man bara lär känna dem på riktigt. LÄS!
Lite fysiker finns det ändå kvar inom mig ändå. En bok om Max Planck går det liksom inte att värja sig ifrån. Jag beställer den direkt.
Och nej jag blir inte besviken. Att läsa om hur de stora namnen som bygger den nya fysiken under början av nittonhundratalet får mig att med hela mig längta tillbaks till fysikinstitutionen. Jag älskar verkligen tiden när filosofi ingick självklar ingrediens i all vetenskap. När egen monetär vinning inte var drivkraften som idag. Där de stora frågorna dominerade. Inte futtigheterna som alla ägnar sig åt i stor ängsligheten att “tänka fel“.
Max finns under slutet av sitt liv i ett Nazistisk Tyskland. Det görs hitlerhälsingar och det hänger hakkorsflaggor på hans föreläsningar. Judar rensas ut från institutionerna efter order från partiet. Man vill fördöma det där. Man tror att man skulle handla annorlunda. Men skulle man det? Vetenskapen. Positionen. Familjen. Vännerna. Kanske väljer man en väg där man kröker rygg och hoppas att det går över.
Max Plancks bidrag till fysiken kan aldrig underskattas. Han är en av de stora. Hans historia och livsöde är verkligen intressant.
Med en fotnotsdel som är 1/4 av boken kan man förstå att den är skriven på ett “vetenskapligt sätt“. Det är lite synd. Det blir lite knastertorr här och där. Men överlevnadsbart är det ändå. Japp det är det.
Läs om du är intresserad av fysikens utveckling post Newton.
Intressant om uppbyggnaden av Grand Hôtel i Stockholm kring sekelskiftet. Inget kommer till av sig själv. Det behövs starka människor som bygger. Här mestadels kvinnor och deras kamp för att ta en rättmätig och självklar plats i samhällets hierarkier. Kan rekommendera.
En bok helt i min smak. Man lär sig saker om en ny kultur och man förstår andra liv som levts. Det finns så mycket i den här boken. En passage tycker jag är speciellt spännande psykologiskt när en av huvudpersonerna Linda rör upp himmel och jord för att Dan, en annan huvudperson, som var helikopterpilot under Vietnamkriget, har haft en flickvän i Saigon. Att han suttit där och mejat ner människor från en helikopter är en baggis i jämförelse enligt Linda. Vi är alltid närmast oss själva. Snyggt av författaren att lyfta det på just det sätt som det lyfts.
Jag brukar älska Jan Guillou’s böcker. Men här blir det pratigt, snobbigt och i högsta grad en gammal mans lite bittra perspektiv på tillvaron. En man som beskriver sig som en gentleman men som i nästa mening gör och uttrycker massor av saker som en riktigt gentleman inte bör (och får) göra. Alltså som att typ tala nedsättande om andra offentligt och annat av den sorten.
Nope. Tveksam om jag kommer läsa en eventuell nästa del. Tyvärr är man väl inte bättre än sin sista bok. Man bör sluta i tid. Jan Myrdal…