Bara ett barn av Malin Persson Giolito
En dussinbok. Åtminstone åt det hållet. Jag kommer inte att minnas den om ett år. Men trotts det läsvärd. Bra skriven. Men djupet, själen saknar jag.
Men en trött helg med regn ute. Perfekt läsning.
Alla andra böcker jag läst finns här.
”Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.”
Så skriver Vilhelm Moberg till sin fru den 8 augusti 1973. Sen går han och dränker sig.
Visst känns det förbannat tragiskt. Dagen efter skulle han fylla 75-år.
Jag får ynnesten att diskutera med en etablerad författare idag. Jag är iof bara chaufför, jag är sällan mer nuförtiden, man kan såklart inte hålla tyst heller. Har det där behovet av att mötas i tankarna. Det sväller liksom över när jag träffar någon som möter det där. Ja, så pass att jag ibland får be om ursäkt. Jag pratar helt enkelt för mycket. På tok för mycket.Så in i helvete för många ord kommer ut ur min mun Liksom.
Idag lär jag mig i alla fall att översättare, nope, det kan jag aldrig bli. Visserligen trodde jag inte det förut heller, men nu är det solklart. Jag skulle såklart göra min egen bok av någon annans bok om jag försökte. Ja och så får man såklart inte göra. Det förstår man ju. Det gäller att lyssna in den författare man jobbar med. Språkligt. Mänskligt och med stor känslighet för materialet och språket. Jag skulle vara totalt lost i det där.
Sen lär jag mig att det finns arbetsstipendier för författare. Femåriga. Tioåriga. Man har alltså en grundplåt att leva på under ett antal år så att man kan utöva sin ädla konst. Jag undrar direkt varför det inte finns något liknande för open source utvecklare?
Men lyfter hur som helst av den där timmen.
Ja sen då Jo. Inspirationen finns där redan på morgonen. Är med mig också efter chaufförsuppdraget. Lycka alltså. För en sådan som jag. Som vill skriva det där “som en sådan som mig”. Men som inte får det. För att det finns regler. Som han inte förstår. Det finns så jävla många fel och så få rätt.
Men jag jagar ikapp inspirationen också nu på kvällen. Följer den hela vägen tills den inte längre kan skönjas. En enkel man på ett svårt uppdrag. Om ett år eller två kanske man möter någon som man kan diskutera med igen. Ja, eller inte…
Den Tyska Flickan av Armando Lucas Correa
Jag säger det direkt. Det här är en underbar bok. Svårare än så är det inte. Att se och uppleva Berlin genom ögonen på en ung Judinna just före kriget. Att få vara med på en hoppets resa och en omvänd klassresa. Att få uppleva Kuba och förvandlingen av en tropisk ö och dess befolkning på samma sätt. Man lär sig att det alltid står någon under, att det alltid finns någon som skall föraktas. Alltid, oavsett vem som styr.
Läs!
Alla andra böcker jag läst finns här.
The perks of being a wallflower av Stephen ChboskyStephen Chbosky
En av mina absoluta favoritfilmer är The perks of being a wallflower. Det finns en känsla i den filmen som berör mig och ligger nära mig. När jag fick veta att boken används flitigt i Amerikansk undervisning insåg jag att jag inte läst den. Säger man sådant till min bibliotekarie till fru så ligger boken snart på bordet otåligt väntandes. För säkerhets skull hade hon skaffat både den Engelska och den Svenska utgåvan. Så vi tog en varsin del. Enklast så.
Den är bra såklart. Skriven som korta brev till en okänd. En spännande form. Det enda jag kan tycka är synd är att jag inte läste boken före filmen. Man vill så gärna skapa sina egna bilder av huvudpersonerna. Nu ser jag filmskådespelarna och filmscenerna. Men jättemycket gör det nu inte. Dom gör alla ett förträffligt jobb i den här rullen. Stämmer bra med min inre bild.
Ja man bli såklart sugen på att se filmen. Jodå, den finns på Netflix.
En MÅSTE att läsa helt enkelt.Om man nu inte känner sig som en trött gammal gubbe eller kärring som absolut inte läser “sånt där”. Då slipper man. Men yngre blir man såklart inte av att läsa den. Bara visare. Eftr läsningen vet man t.ex. varför man inte skall söka ögonkontakt om man vandrar i en park om natten bland andra vandrare. Sånt är bra att veta.
Alla andra böcker jag läst finns här.
De som dödar drömmar sover aldrig
av Jan Guillou
Jag har verkligen älskat den här serien av Jan. Perfekt. Därför kan inte min besvikelse bli större över den här boken. Det är en skitbok. Så långt ifrån känslan i de andra. Här blir det uppnäsor och bättre folk av dem som försöker att inte vara det. Historien är helt ointressant och tråkig till största delen.
JÄTTEBESVIKEN!
Dock, sista meningen i epilogen gillar jag såklart. Men man kan låna boken, bläddra upp den sista sidan och läsa den och endast den. Då har man tagit till sig det som är värt något med den här skitboken. Resten är dynga. Ja och då är jag en vänstersympatisör. Hur tänker och tycker någon som inte är det?
Alla andra böcker jag läst finns här.