Category: Böcker

Att Skriva av Stephen King

Man skall nog se sig själv mer som en blivande (stor) författare än vad jag gör för att få verkligt utbyte av den här boken. Att som mig, inte kunna låta bli att skriva, räcker inte. Men visst, vi delar tydligen den känslan också Stephen och jag. Dock inte ambitionsnivån och talangen då. Den där likheten får mig dock inte att höja ambitionsnivån i mitt skrivande. Orden räcker. Stephen och de andra får ta hand om pengar, pappersförbrukning och publik.

Men för den med ambitioner att bli publicerad innehåller den nog en del tips ändå. Kanske är den lite Amerikaniserad. Men vad är annars att vänta?

Grammatikkapitlet, som är förnämligt kort, ger mig (som väntat) ändå kalla kårar och hemska rysningar. Adverb är en styggelse tydligen. Det går in. Jag gissar att hela mitt språk är det också för en utomstående granskare. Jag önskar jag orkade ta det där till mig. Men blockar hårt. Har alltid gjort. Det är nog försent nu ändå. Gammal hundar och så vidare. Grammatikignorant == Jag.

Men vill du bli författare. Ja läs. Ja faktiskt hellre än att gå på en skrivarkurs. Det tror jag. Det där handlar ändå i slutänden om hårt arbete, träning och lust. Vill man så kan man få till en (bra) bok. Sen om någon vill ge ut den är inte lika säkert. Men idag kan man ju lösa det själv också. Två böcker utgivna och sen är man väl de facto författare, eller hur är det?

Alla andra böcker jag läst finns här.

Vardagar av Ulf Lundell / Fint förlag skall det vara.

Man kan ju tänka att det här, det här gnället, de här fågelobservationerna, de här trasiga bilarna, de här ändlösa vardagarna i Österlen, vill väl inte en jävel läsa om. Ja så jäkla stor skillnad är det inte mot den här bloggen. Gubbar som nedtecknar och gnäller om tillvaron, ja och känner sig ensamma i världen. Jag har fyrtio läsare per dag i genomsnitt ungefär, och UL , ja han skrattar hela vägen till banken med alla sina. Skillnad finns alltså.

För visst finns det läsare som är beredda att hosta upp de tvåhundra spänn som boken kostar. När det här skrivs toppar boken försäljningslistorna. Men det ÄR Ulf Lundell såklart. Det finns skvallerfaktor. Men så spännande är det nu inte. Det är verkligen gråmulen skilsmässovardag det här materialet.

Jag blir faktiskt förvånad över den där första platsen. Själv gillar jag att läsa om det där vardagliga, slow TV, men gör verkligen så många andra det också? Ja jag blir förvånad. jag vet att förlagen översköljs av vad de kallar “Ulf Lundell manus”. Man borde alltså hoppa av glädje. Men man gör inte det. Man hatar de där manusen. Det är tydligen bara EN “Ulf Lundell” som fungerar.

Men jag gillar den här boken. Läser den med glädje. Hela vägen till sista sidan. OCH. Tjoff. Slut. Precis som jag läst de flesta andra av hans böcker.  En ligger visst fortfarande och väntar efter vad jag förstår. Men jag gillar. Känner igen mig i mycket. Fast min ekonomiska situation såklart är en helt annan.

En vän får sig en känga i den här boken. Knappast välförtjänt såklart. Men han, Ulf,  ÄR per definition en sur gammal gubbe. Det är så sura gamla gubbar fungerar. Jag om någon borde veta. Så det går nog att överleva också för min vän

Jag känner att man borde skriva till den där U.L. Som en vän. Idoler ger jag inte mycket för. Men vi har mycket att “prata” om. Men inser såklart att ett svar från honom inte är att vänta. Inte för att han är den store stjärnan utan för att han såklart inte ens kan svara. Det spelar ingen roll vilka brev som når honom. Det svar han skickar kanske säljs till en tidning, eller når avvägar och säljs då. Som kändis kan man aldrig lita på någon där man sitter i sitt höga torn. Där finns priset man betalar för sitt kändisskap och pengarna.

Så det blir inget brev till Ulf Lundell. Monologer kan jag skriva här. Och  U.L. kommer aldrig läsa en rad som skrivs här. Han är för fast i kända tänkares tankar för att fatta att det är fiskargubben i byn bredvid som sitter på livshemligheterna. Men det där måste han alltså komma på själv. Jag tänker inte tala om det för honom.

Men läs för helvete!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Det är ganska tydligt vem som är boss här. En bold, två försiktiga.

I’m posting a brand new short story, if you want to read it–think of it as an appetizer to the main course, THE OUTSIDER, coming next week. The story is free. Read, print, share, whatever. Go to my website or click the link. Enjoy!

https://stephenking.com/other/stephenking-laurie.pdf

K må sucka över inköpet, ja och antagligen det med rätta, men gubbar måste ha sitt.  Det är långa meningar och många ord och ganska segt men man får helt enkelt ta sig igenom en till. Läsa den som en man.