Minecraft : block, pixlar och att göra sig en hacka : historien om Markus “”Notch”” Persson och spelet som vände allt upp och ned

Jag har läst en biografi om Bill Gates, Linus Torvalds, Steve Jobs och så så nu då denna. Ja och jag måste nog säga att den är den bästa av de där “gudsskrivningarna”.  Man i alla fall anar vem den där Marcus Person är. Han upphöjs inte bara i all sin ofelbarhet och genialitet. Presenteras faktiskt som en människa. Dock ytligt. Men det hör ju till genren. Edsbyn nämns en gång åtminstone.

Slutsatsen efter att ha läst den har jag redan dragit själv sedan många år. Berömmelse och pengar är kanske inte detsamma som att leva en lycklig existens. Notch vet det nu och har alltid vetat det också. Men när berömmelsen väl är där, när du helt plötsligt ses som någon annan än den du är, ja då kan det bli stökigt att bara göra det där som man vill göra. Man tror ju alltid att man vill så mycket annat. Finns det någon som klarar det där?

Går att läsa på en eftermiddag om man inte har annat för sig men man behöver inte sakna en genomlösning heller om man inte orkar ta tag i den. Men det gäller för övrigt också de flesta andra “lyckade-människor-biografierna”.

Andra böcker jag läst finns här.

Gränslösa av Carolina Neurath

Ryktet säger att det är Klarna som är förebilden till Kritan som figurerar i den här boken. Hur det nu än är med det så är den läsvärd. Ja, kanske ingen bok man refererar till om tio år där i sitt huvud när man går tillbaks till bra böcker man läst och minns men tillräckligt bra och välskriven för att ge ett gäng timmar god läsupplevelse en helg.

Andra böcker jag läst finns här.

Saknaden av Ulf Lundell

Ingen kan som Ulf Lundell beskriva den där inledande passionen två personer känner i början av en förälskelse. Det lyckas han utmärkt med också i den här boken. Rent av förträffligt. Sen svamlas det såklart en hel del, ja sidor upp och sidor ner i många stycken, hans signum, men är man inställ på Ulf Lundell mode som jag är just nu så gillar man såklart det där svamlandet.

Jag läser den här boken med glädje och längtar till Stockholm, Gotland, Paris och Venedig. Ja tamefan till Cafe Opera också fast de antagligen inte släpper in en sådan som mig. Men läs säger jag. Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Mannen som glömde sin fru av John O’Farrell

Man läser en bok och så slutar man ungefär efter halva. Det händer inte så ofta, men ibland händer det, och med just den här boken händer det. Jag lägger undan ganska precis i mitten för att jag inte orkar med den och sen får dig ligga ett år där på undre hyllan under nattduksbordet och samla damm. Ja, tills jag plockar upp den nu då i påsktider. Eller veckan före. Ja och gillar den så in i helskotta. Den är som en film, för man ser bilder. En film som man ibland helt enkelt måste småfnissa för sig själv till när man ligger där i sängen. Japp, småfnissa för att inte väcka K som ligger bredvid och småsnarkar, annars hade man skrattat rakt ut åt dråpligheterna och ordvändningarna.

Ja en skojig bok. Men man skall vara på det humöret för att läsa den. Så är du lite blå och surmulen som jag så ofta är spar du den ett tag, annars kasta dig över den NU. LÄS för det är en härlig läsupplevelse. En läsupplevelse som definitivt borde blivit till en riktig feelgoodfilm för länge sedan.

Alla andra böcker jag läst finns här.