Lille Prinsen

av A De Saint-Exupéry

En bok som sålt 80 miljoner exemplar över hela världen måste ju helt enkelt vara förbannat bra. Eller hur? Eller är det nödvändigtvis inte så? Bäst att läsa liksom för att avgöra det själv helt enkelt.  Jodå jag läste den som vuxen någon gång på 70-talet också. Rykte nog mest på axlarna åt den den gången. Men idag då som lite vuxnare och mognare (nåja) förstår jag dess storhet mycket bättre.

Slutsats: Genialt bra. Det enkla är alltid det svåra att skapa. Japp en barnbok. Ibland måste man bli lite mer vuxen bara för att kunna uppskatta en bok som barn uppskattar. Det är det där med att inte tänka för mycket. Att bara ta till sig. Ja och det här är en bok som letar sig in hela vägen in i hjärtat. Gör det med lätthet. Stannar där sen. Tills man måste läsa den igen.

Läs! Många gånger.

Alla andra böcker jag läst finns här.

Äkta amerikanska jeans

av Jan Guillou

Ja, Jan levererar som vanligt. Vänder på perspektiven. Jag sträckläser.  Blir såklar klar alldeles för fort. Vill läsa mer. Hoppas bara att det blir fler böcker i den här serien. HOPPAS! HOPPAS! HOPPAS! och håller alla tummar jag har för att det blir det. Ja och har du inte läst de andra böckera ännu, GÖR DET, avis på dig, mycket avundsjuk faktiskt, som har den läsningen kvar.

LÄS!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Apokalypsen i storå av Erik Nilshammar

Jojo liksom. Man tänker så. En bok av en lokal författare. Ännu en som vill göra sig till, tror att han är någon, författare alltså, suck… Ja ni vet hur det fungerar. Ingen är profet i sitt eget hemland. Så när Erik Nilsson kommer ut med en bok, känd musikprofil (eller helt enkelt känd profil) här i Ljusdal, så suckar man lite. Va fan…

Men vad man än kan  säga om mig så bedömer jag ingen häst osedd. Jag blir oftast bedömd på det sättet själv i allt jag gör men skall helvete inte göra samma sak mot andra. Obrytbar regel.  Så jag ber K att sätta upp mig på kö på boken. Hon jobbar nu ändå på bibliotek och kan sådant. Ja och efter ett tag så dyker den upp.

Jag börjar läsa men lägger den ifrån mig efter två kapitel. Inte min grej liksom. Så går det några dagar. Jag frågar mig själv. Har jag gett den här boken en chans? En riktig chans? Och det är inte svårt att svara nej på den frågan. Ja och därför ger jag den en chans. Och tänk. Jag gillar den. Drar på smilbanden allt som oftast medan jag läser. Ser bilder. Blir imponerad. Det här är bra skrivet. Bra. Tror dessutom att nästa bok kommer att bli ännu bättre som Erik Nilshammar spottar ur sig eftersom han nu liksom har fått upp farten,  Ja och nästa och nästa. Det här är början på något större helt enkelt.

Läs!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Gånglåt av Elin Olofsson

Romaner, de utspelar sig nästan alltid i städerna. De stora städerna. Elin Olofssons böcker utspelar sig på landet. Jag gillar det. Visst jag gillar städer och storstäder också men känner ofta att livsbeskrivningarna av människor som befinner sig utanför storstäderna saknas.

Elin är bra på personbeskrivningarna. Det är spännande och trovärdiga människor i hennes böcker. I Elins två tidigare böcker Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön har jag känt att historien haltat lite. Men här gör den inte det. Den är bra och griper tag i en hela vägen in i hjärtat. Gillar verkligen den här boken. Den får mig att sträckläsa på slutet en bra bit över sovdags. Just det är alltid ett gott tecken!

Alla andra böcker jag läst finns här.

Isses avhandling och Elins senaste. Diamanter i bokhyllan.