En dussindeckare av Mr. King. Man kan läsa den, ja och göra det med nöje. Men man kan lika gärna låta bli också. Den tillför inget till livet som är bestående. Men får en att somna om kvällarna. Stephen King levererar såklart. Kan man leverera skräck så att det som händer faktiskt verkar möjligt så kan man leverera deckarehandling. Läs om du inte har något annat att läsa.
Alla andra böcker jag läst finns här.
Skall du bara läsa en enda bok i år så gör du ett gott val om du väljer den här. Det blir inte bättre än så här. I alla fall är det så om man vill läsa en god berättelse och lära sig saker på samma gång. En bok att sträckläsa helt enkelt. Authhuille och Le Crotoy i Frankrike liksom Shetland (som finns med på listan sedan tidigare) adderas såklart till “måste besökas” platserna.
LÄS!
Andra böcker jag läst finns här.
Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
Genren deckare måste den väl hamna i. Det finns poliser, brott – ett mord – alltså en mördare, och någon som närmar sig mördaren. Men den är annorlunda och utgår från en annorlunda ingång i allt det där. Därför läsvärd. Definitivt läsvärd.
Alla andra böcker jag läst finns här.
Feelgood? Japp
Vill se som film? Japp
Reuben är helt underbar? Dubbel japp. Han gör det som skulle kunna varit hur sötsliskigt som helst till något man skrattar högt åt många gånger.
Läs!
Alla andra böcker jag läst finns här.
Det vi inte visste var lycka av Agnès Ledig
Under de första kapitlen av den här boken är jag helt hänförd. Vilken fantastisk berättelse, vilken härlig bok. HELT UNDERBART om en äldre man (ja han är i min ålder…), hans son och en ung kvinna. Men sen händer något. Skeenden som förtar hela den där känslan. Ja det blir som att tvinga i sig två marängtårtor efter varandra till slut. Sockersött så att det står en upp i halsen. Förutsägbart så att man kan storkna.
Fast, jag säger läs den här boken ändå för de där två,tre, fem… första kapitlen. De är helt underbara. Ja och kan du äta obegränsade mängder marängtårta så får du säkert ut något av resten av den också. Men skyll inte på mig om du börjar sötkräkas där några kapitel bort mot slutet.
Genialt! Det är det enda man kan säga om den här texten. GENIALT! Att få till dom där meningarna Jonathan får till, överaskningarna nästan varje gång innan man når punkten, ja, det får mina smilband att dras bakåt under nästan varje stycke i hela boken. Ja det är såhär man önskade man kunde skriva. En text där man inser att man ligger i lä. Ofattbart bra är vad det är även om själva historien inte är särskilt märkvärdig precis som i alla Jonathans böcker. Men det är just där det ligger. Förmågan att kunna beskriva det triviala på ett underhållande sätt. Det blir liksom inte bättre än såhär. Det är bara att inse att det är så.
Alltså, LÄS!
ps Jag har en vän från läraråren som heter Göran Bertils, jag ser honom genom hela boken i huvudpersonen Silver, underligt, de har inte så mycket annat gemensamt egentligen, eller allt kanske, förutom då att båda är gamla rockstjärnor. Det blir en extra krydda när jag läser den hur som helst. ds