Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Den andra boken av Jonathan. Alltså som jag har läst. Den första han skrivit som översatts till Svenska. Men OJ vad roligt det här är. Så välskrivet. Men vad kan man annat förvänta sig av en lärare i Engelska? Men gilla måste man. Trotts alla modersmålslärare man haft, var och en med sin skada. Oftast allvarlig dysfunktionalitet. “Språk är INTE roligt”. Men man får inte låta det förblinda en. Det är KUL helt enkelt. Lättläst. Gött. Varm smörkniv genom kallt smör. Det är så den läses. Ja jag somnar såklart lite emellanåt  Oftast för att jag läser den innan jag skall sova men också där i soffan under Valborgsledighet. Men jag greppar den såklart igen direkt när jag vaknar och historien lever vidare som om inga drömmar funnits.

Läs!

Is av Ulla-Lena Lundberg

Var gör man av sina lästa böcker? Ja den fysiska boken an man sätta i bokhyllan bland de andra tvåtusen volymerna. Men upplevelsen av den. Läshistorien. Är den värd att läsa eller inte? Ja, om man inte har en blogg alltså.  Helvete liksom. Man åker dit. Måste skriva fast ingen läser igen. För att hela mitt liv är sådant. Är och har alltid varit.

Alltså präster och kyrka… De intresserar mig inte nämnvärt. De har och står fortfarande för så mycket förtryck och ont. I alla dess former. Så en bok där en präst och hans fru har huvudrollen får mig att tveka. Att den sen är skriven på ett lite udda språk, ett språk jag gissar är finlandssvenska, gör inte min skepsis mindre.

Men när man läst ut den så sitter den kvar inom en. Ja som en bra bok skall. Man känner öarnas folk lite mer. Man har fått inblickar i saker man inte hade en aning om. Precis som det är meningen med själva läsandet. Så OK då. Man kan läsa om präster också. Till och med om en massa kyrkliga bestyr. Ja och få behållning av det. Just därför att präster också är människor. En bok om livet blir det. Det är det det är den mesta läsningen. Och livet gillar jag. Också andras liv.  Så japp det här ärr en bra bok. Så läs den!

En sång från havet av  Katherine Webb

En trevlig bok. En sån som sådana som jag gärna läser. Vi de enkla människorna kan gilla sådana här böcker.  Kanske lämnar den inte massor efter sig. Men det är mycket i livet som inte gör det men som ändå har ett värde.  Jag kan rekommendera den om du har några timmar över som behöver fyllas.

Stoner av John Williams

WOW Sicken bra bok. En sträckläsare. Zoooooop så ä den slut och man vill bara att den skall fortsätta. Underbar helt enkelt.  Ändå är den så lite mig. Den handlar om en lärare i Engelska och klassisk litteratur.  I ett passage förläser huvudpersonen om grammatiska regler och studenterna lägger hänföra ifrån sig pennorna för att riktigt kunna hänga med i det fascinerande ämnet. Ooohhhh ajjjj INTE JAG. NOPP. Inte ens i närheten. Jag har alltid hatat grammatiklektioner. OINTRESSANT. SUCK! Ja jag vet att det märks.

Men den här boken. En historien om en fullevt liv är helt enkelt underbar och på det helt suveränt skriven med ett underbart språk..

Boken såldes i totalt 2000 exemplar då när den skrevs. En flopp. I dag är författaren död sedan länge. Den har nu sålt 200 000 bara i Nederländerna. Av det kan man lära sig saker när det gäller det man själv håller på med.  Om man vill det.

LÄS!!!

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Om du läser en text, som du iof tycker är bra, och det kommer svåra ord och hänvisningar till klassiker och lite mer udda verk, så kan de där orden och referenserna hamna där av två anledningar.

I den första varianten vill man hitta synonymer för språkets och flytets  skull och referenser till klassiker och höglitterära verk fungerar i sammanhanget eftersom de bidrar till historien.  I det andra fallet ligger de där orden där utan synbar anledning och referensen till “den fina kulturen” finns där som ett sätt att visa hur intelligent författaren är och vilken ynnest det är för läsaren att få läsa just denna bok.

Gissa vilken typ av böcker som vinner priser?

Gissa vilken typ av böcker jag gillar?

Japp det är historien jag är intresserad av. Språket är verktyget för att berätta den historien. Inget annat.

Den här boken är så jävla mycket (Stockholms)intelligentia att jag bitvis blir förbannad. Fisförnäm ankdamm. Men historien  är ändå bra  Därför läser jag ut den. Igen favorit men ändå läsvärd.

Ja läs den ändå. Liksom…