Kan innehålla spår av Tommy Roos av Cecilia Klang
Två vänner (från förr) skriver att dom gillar den här boken. Ja hela serien. Jag litar på båda i de flesta spörsmål, men kanske inte alltid när det gäller boktips. Men gav det hela ett försök då ändå och som vanligt så hade man fel. Det här var bra. Riktigt roligt. Jag kommer läsa resten av böckerna också. Feelgood när den är som bäst. Ja och lyssna noga på boktips från båda fortsättningsvis.
LÄS!
Andra böcker som jag läst finns här.
Lincoln Highway av Amor Towles
Det blir inte bättre än såhär. En underbar bok. LÄS!
Alla andra böcker jag läst finns här.
Bildens meningar: Nittioen korta essäer av Jan Olov Nyström
Jag gillar ju korta berättelser runt en bild. Ja essäer då. Arlandskt berättande.
Definition: En essä är en koncentrerad text som består av både fakta och dina personliga reflektioner. Genren är ett mellanting mellan en akademisk och en litterär text. Essäer skrivs inom alla akademiska områden och kan se olika ut inom olika ämnen.
Alltså ungefär som ett blogginlägg. Fast klätt i akademisk hatt då för att bli lite märkvärdigare och ge karriärlyftande poäng efter publicering. Sådant ges inte blogginlägg. Ännu. Men kanske om hundra år. Det är så det brukar gå.
Fast märkvärdigt är det inte när Jan Olov skriver. Mer trevligt. Gamla bilder med en reflekterande text till. Många bilder är tagna av Hilding Mickelsson, ett Hälsingeorkel han också. En idol en gång i tiden inom fotografin.
Gillar. Fast saknar något. Fantasin rullar inte riktigt igång i mitt huvud som den brukar göra när jag ser bilder och hör berättelser till dem. Men det håller ändå. I sin egen rätt. Gillar. Lättläst och lättbläddrat. Det har kostats på i tryckeri och med papper. Kungen har bidragit. Kanske därför sidorna är så tjocka. Boken så tung och tjock.
Kolla in!
Alla andra böcker jag läst finns här.
Vill du veta vad boken handlar om följ länken ovan. Jag tycker det inte ger ett skit dugg att upprepa handlingen här för åttiofemtonde gången i ett tyckande om den här boken.
Slutet på historien av Graham Greene
Typiskt för “stora” författare är att det är mycket filosoferande över existentiella ting i deras böcker. Och kanske är just det kriteriet för stor författarkonst. Hur skall en medelmåtta som jag kunna veta, jag som mest av allt älskar en väl berättad historia som får en att känna se och höra det som romanfigurerna upplever i boken. Men hur det nu än är med det där (till synes) djupsinniga så finns det åtskilligt av det i den här boken också. Ja och jag kan bli lite trött på det där ibland. Det idisslas liksom. Tuggas om. Fast ändå så har nu den här boken något. Nope, ger inte mycket för Engelska gentlemen och sherrydrickande på sekundnoggrant bestämda klockslag. Men ändå. Kärlek. Svartsjuka. Religion. Ja och ett mått hat. Det där kan man såklart ta till sig. Ja och att gränserna mellan olika ståndpunkter inte är så skarpa det visste man ju redan. Men att rekommendera någon annan att läsa den. Nåja. Möjligen som en insikt i en känd författares verk. Ja precis det som var anledningen till att jag läste den. Man vill lära känna den som skrivit i första hand. Lite. Kanske lär man sig något av det…
Alla andra böcker jag läst finns här.
Vill du veta vad boken handlar om följ länken ovan. Jag tycker det inte ger ett skit dugg att upprepa handlingen här för åttiofemtonde gången i ett tyckande om den här boken.
Det blir såklart inte bättre än såhär. Den tar en stund att läsa den här boken men under den tid man läser den är den ständigt med en i huvudet. Liksom hänger sig fast. Pockar på uppmärksamhet och genomtänkande. Ja och lockar till att läsas vidare. Så flera kvällar så lägger jag mig faktiskt lite tidigare för att få njuta av den här historien.
Kan alltså bara rekommendera. Ja och definitivt skall man också ta sig ann Valéries förra bok “Färskt vatten till blommorna“. OJ! är det enda man kan säga om den…
Alla andra böcker jag läst finns här.
Vill du veta vad boken handlar om följ länken ovan. Jag tycker det inte ger ett skit dugg att upprepa handlingen här för åttiofemtonde gången i ett tyckande om den här boken.
Toves berättarkonst är som en sommarvarm smörkniv i ett paket Bregott. Det sköter sig själv och man bara åker med. Man kunde tro att det skulle vara enkelt och lättsmält som ett sprött luftigt kex men Tove lyckas alltid utbilda läsaren också inom något ämne. Ja utan att man märker det ens. En bra historia och berättarkonst som flyter på är det jag gillar allra mest. Det är det som också är det svåraste av allt att åstadkomma. Att man sedan får med sig ny kunskap det toppar allt i min värld. Älskar det! Sen är det ju en deckare. Man kan fnysa åt det. Folk fnyser åt allt som är populärt som om det vore ett kriterie på “sämre“. Skiter jag i såklart. Dumheter bara! Gillar ändå och kommer läsa nästa bok hon ger ut också och nästa efter den. Om du som läser detta vill läsa en bok av henne är såklart ditt beslut.
Serru!
Alla andra böcker jag läst finns här.
Vill du veta vad boken handlar om följ länken ovan. Jag tycker det inte ger ett skit dugg att upprepa handlingen här för åttiofemtonde gången i ett tyckande om den här boken.