Sista brevet från din älskade av Jojjo Moyes

Bitvis är den här boken som att äta marrängtårta. Man går igång på det där söta. Tar sked efter sked tills det börjar bli för mycket och eftersom man fortsätter att äta ändå – man skall äta upp det man tagit för sig – så blir man snart spyfärdig av allt det där söta. Man tänker aldrig mer marängtårta, aldrig mer tårta över huvud taget. I det tillståndet har jag somnat åtskilliga kvällar tillsammans med den här boken.

Jag ÄR romantiker. Jag gillar kärlekshistorier. Men det är en konst att skriva romantiska berättelser. Det är som med maträtter. Det måste finnas balans och i en kärleksroman av det här slaget måste det finnas en del av livet också. Livet är inte sådär sockersött och rosa jämt och ständigt. Inte dramatiskt heller. För det mesta är det vardag och bara det. Finns inte de delarna går det helt enkelt inte att ta till sig berättelsen.

Men i den här boken, när man stoppar in en till söt, söt, söt, sked i munnen och nästan måste rusa ut på toa, hulka upp, få ur sig, så vänder den. Jo den klarar det. Till slut. Men snävast möjliga marginal men den hamnar bland de böcker som klarar av den där balansgången. Jämvikt mina vänner. Den uppnås på det ena eller andra sättet. Ni får läsa själva för att förstå hur de uppnås här.

Jojjo Moyes. Har lärt mig gilla det hon skriver. Det mesta. Feelgoodsaker. Ja och jag behöver lite feelgoood i mitt liv. Andra behöver annat. Så jag gillar den här boken  trotts allt. Fast om svängningen som sker en bit efter mitten inte hänt, ja, nej, jo,  då hade den fått följa med ner i toalettstolen med marängresterna. Men nu gör den alltså inte det.

Köp och läs. Det mesta av Jojjo är läsvärt.

Gray Mountain av John Grishamn

Den här  boken ger insikter som man inte hade förut. USA frihetens land men inte ett land för dom fattiga och svaga. Jodå jag gillar väl USA som dom flesta. Lekfullheten. Men inte tänk på dig själv och skit i alla andra mentaliteten. Inte sen jag såg en ung kvinna med barn sovandes på en trottoar i San Francisco. En av många som sov där men just det paret grep tag i mitt hjärta extra mycket.  Släppte liksom aldrig taget om det igen heller.

Här handlar det om kolbolagens rovdrift efter kolet under bergen. Medborgarna som säljer ut allt för att få jobb. Jobb till vilket pris som helst. Mycket av det känner man ju igen här uppe i våra skogar också. Jobb till vilket pris som helst. Mantrat som ekar mellan bergen i Hälsingland också.

Jag fick den här boken i julas av en kompis som inte tänket läsa den. Läsvärd. Ja perfekt eftersom jag antagligen inte skulle ha köpt den själv. Historien är bitvis lite väl tydlig och ibland lite fånig men på det hela taget gillar jag den här boken och den lämnar definitivt en massa tankar efter sig.

Så kommer den i din väg läs den. Det tycker jag absolut du skall göra.

Okända väsen av Tracy Chevalier

Oj liksom!  Borde kanske inte alla läsa den här boken? Jo! Män kanske speciellt. Ja definitivt. För att förstå hur det var att vara vetgirig kvinna under tidigt artonhundratal. Ja det finns ju massor kvar av det där idag. Men tack och lov inte som här och då. Hjälp liksom.

Men det är annat som slår en också. Hade inte forskningen om urtidsdjur hunnit längre under början av 1800-talet. Helt plötsligt fattar man var historierna om drakar kommer ifrån. Så solklart. För något måste ju människor ha tänk när de sett dessa fossila skelett. För sett dem hade de såklart.

Sen har vi upptäckternas inlemmande i den bibliska världsbeskrivningen. Försöken att få världsbilderna att sammanfalla. Jorden skapades ju på sex dagar. Ja för sextusen år sedan. En biskop har till och med räknat ut det exakta datumet. Var det 24’e oktober?  Och så dyker det upp förstenade skelett. Hmm… Sicket dilemma.

OJ OJ OJ vad jag gillar den här boken och OJ OJ OJ vad jag gillar huvudpersonerna i den här boken. Nästan lika mycket som jag beundra Marie Curie för hennes “kvinnokamp”. Styrka. Vilja. Skit i vad “de jävlarna” tycker.

Skall man då läsa den? Såklart man skall. Man förblir till och men en mindre och sämre människa om man inte har gjort det. Definitivt är det så. Så läs!

Det skyddande regnet av Jojo Moyes

Jojo har blivit något av en favoritfeelgoodförfattare.  Så när K hittar en gammal bok i hyllorna av henne så måste man såklart läsa den. Inbunden och allt. Bara det. Vi har oftast bara råd med pocketupplagorna. OK såklart. Det är orden man är ute efter och de är desamma i båda versionerna.

Efter några sidor av den här boken så anar jag att jag läst den. Efter några kapitel vet jag. Men det är länge sedan. Jag minns inte plotten så jag läser klart.

Så?

Att skreva feelgoodlitteratur är att balansera på gränsen till det sötsliskiga. Här är Jojo definitivt inne på den “för söta” delen av den balansgången.  Det blir för puttenuttigt, romantiskt och tillrättalagt.  Men eftersom jag läser klart boken och dessutom gör detta för andra gången så är det såklart inte dåligt. Men Jojo’s senare böcker klarar den där balansgången SÅ mycket bättre.

Ja så skall du läsa en bok av Jojo så finns det andra som är bättre. Den här går att läsa cm man har något surt och otrevligt tillhands för att motverka det sötsliskiga man får in genom texten i boken. Men en bra bok. Det finns kärlek, Irland, hästar, mer kärlek och lite dramatik. Vad mer kan man begära av en bok?

Dött vatten av Ann Cleeves

Att se en serie på TV av Ann Cleeves samtidigt som man läser en av hennes böcker är en omtumlande upplevelse. Man får tänka lite när man börjar läsa eller börjar titta. Hitta rätt värld. Men när man väl gör det så är det lättläst, gör en sugen att åka till Shetland på direkten och njuter av sköna människor och de är väl helt enkelt så  man kan sammanfatta hennes böcker. Inget man går och grunnar på när man lagt ifrån sig boken. Men miljöbilder som ligger kvar där i huvudet. Skapar längtan. Karga klippor möter upprört hav. Som det ser ut inne i mitt huvud ungefär alltså.

Andra böcker jag läst finns här.

Playground

av Lars Kepler

Den senaste Kepler. Annorlunda. Läser den från pärm till pärm på ett dygn.