Gökens Rop av Robert Galbraith (aka J.K. Rowling)
Läsvärt. Man vill läsa mer. Vad annat att vänta av Rowling liksom. Sympatiska personer som vanligt. London skapar längtan. Ja en bok man kan rekommendera men som kanske inte stannar för evigt hos en. Men för hängmattan eller trötta vinterdagar är den ett bra val. Ja låna/köp och läs!
Det här kan vara intressant att läsa om den också. Notera den förväntande nedgörandet av någon som säljer bra. Författaren av artikeln är en av dem som vet vad “BRA” litteratur är och talar gärna om det. Det har alltid varit känt och varit en sanning att de som är helt övertygade om saker är de som vet minst. Det man lär sig och det som är sann kunskap och lärdom är att man inte vet speciellt mycket. Speciellt inte vad som är “bra”. För just det handlar bara om ens eget perspektiv.
Fantasy, ja det här är fantasy. Den första delen av trilogin är förbaskat bra. Men den här fungerar inte för mig. Den är rätt tråkig. Kanske är den bara en färdsträcka mot nästa bok. Det känns så. Om jag nu ens läser den. Kanske är det bara jag som växt ifrån fantasy. Vem vet. Inte jag!
Flickan under gatan av Roslund & Hellström
De här grabbarna levererar alltid och det är ingen tvekan om den saken i den här boken heller. Spännande och just den här är inte så där äcklande och skrämmande som deras tidigare böcker har varit. Högt underhållningsvärde. Absolut. Läser den inledningsvis med vissa ambivalenta känslor eftersom K sagt att jag läst den förut. Men det har jag alltså inte vilket jag alltså med kraft hävdat hela tiden. Så långt har det i alla fall inte gått. Bara nästan.
En deckare. Grens är vedervärdig men en snubbe man tycke rom ändå liksom. Gillar, så läs!
På andra sidan solen av Maria Ernestam
När den här boken inleds så tänker jag. “Jaha det är sådär våra kvinnor ser på oss, sina män”. Man känner ju inte huvudpersonerna ännu inledningsvis och ja mannen kunde ha varit jag.
Senare blir han såklart en annan. Långt ifrån den jag är och man förstår kvinnans tankar. Allt blir till en relationshistoria som tar tag i en, en historia om kärlekens tvivel.
Sen invävt i detta finns vänskapen med en annan kvinna. Den åldrade missionären. Hon som rest till Kina i orostider och till slut, mist allt, blivit fri. Och man förstår vad som menas med det. För visst är det så att man måste mista saker för att verkligen till slut bli fri. Måste förlora. Släppa taget. Är det inte det som mitt liv lärt mig också.
Jag gillar Ernestams böcker. Marionetternas döttrar är ett mästerverk, den här är härlig att läsa också och absolut sådär indragande infiskande så att man inte vill släcka den där lampan och sova när man egentligen borde.
Läs!
Fy helvete vilken bok. Den är äcklig, spännande, motbjudande, förförande och den tvingar en att vända blad efter blad också när man för länge sedan borde ha släkt lampan för att man måste sova. Sista delen läser jag på tok för långt in på natten för att uppstigning och morgondag skall bli angenäm, måste få veta hur det går. Fortsätter och fortsätter. Det här är bra. Det finns ingen tvekan om att man måste läsa den här boken. Genial kriminell underhållning är vad det är.
LÄS!