Category: Böcker

Skrivande, dröm eller hårt arbete? – LitteraturMagazinet.

Close to the machine av Ellen Ullman

Ellen har en beskrivning i den här boken om ett projekt som är designat och klar för att börja kodas. Hon river det som en vacker felfri diamant. Jag känner igen mig direkt. Sen beskriver hon hur man börjar koda och jämför det med att man delar stenen och börjar den. Det är då man hittar felaktigheterna. Man får liksom kämpa för att komma tillbaks till det där vackra igen men egentligen lyckas man aldrig eftersom man som en i processen blir den som ser alla svagheter och felaktigheter tydligast.

På ett annat ställe när ålder hos en programmerare kommer upp har hon följande stycke (fritt översatt). “Kanske är en programmerare lite som en gammal Mick Jagger. Efter att en viss ålder är passerad så är det bara äckligt när tungan sticks ut i ett uppträdande med Satisfaction.” Långa diskussioner följer om hur svårt det är att hänga med när man blir äldre. Där någonstans tappar hon mig. Jag har aldrig känt så. Japp, det är sant att området man arbetar inom blir smalare. Men det har inget med ålder att göra. Det har med “information overload” att göra. Ingen kan ta in allt längre. Ingen ung. Ingen gammal. Sen må det vara sant att vi gamlingar ses som värdelösa utifrån. Men det får man ta. I slutänden är det det man presterar som gäller. Som programmerare bör det vara kod inte snack. Det snackas mycket.

Boken är alltså läsvärd i vissa bitar. Men det jag inte gillar är det gamla perspektivet på saker och ting. Killen som beskrivs av en person som ett “old java-head” eftersom han hade lärt sig Java för ett halvår sedan. Japp inget konstigt i det om han har erfarenheter innan. Genererar han felfri javakod så är han det. Det finns ingen självklar koppling till år i branschen. Återigen är det felfri kod inte prat som gäller.

Man är inte bättre än sitt senaste projekt eller prestation har någon sagt. Jag tror på det. Jag hatar verkligen när man förväntar mig att jag skall hylla någon för gångna tiders prestationer. Visa vad du kan nu istället brukar jag tycka. Den här boken ger mig den känslan också. För helvete förändra världen istället för att berätta tråkiga historier om hur det var förr.

Stål av Silvia Avallone

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127135012

Om man skulle skriva en arbetarroman idag a’la Ivar Lo-Johansson så är det just det här som skulle bli resultatet. Så för mig är den det. I grunden två unga flickors vänskap och var den tar dem. På djupet beskrivningen av en värld som inte förändrats ett dugg sedan Ivar Lo-Johansson skrev sina böcker. Kvinnoförtryck, kåthet, hopplöshet och den genomgående känslan av att alla egentligen har gett upp.

Historien utspelar sig i Italien. Vid kusten. Elba, som ligger så nära men ändå så långt bort representerar en helt annan värld som symboliserar lyckan och rikedomen och något som är främmande jämfört med det man själv lever i. Stålverket, drogerna och vraken.

Läs. Skitbra!

Gustavs grabb av Leif GW Persson

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100126845

Vi är nog så olika som man kan vara Leif och jag. Han har lyckats. Badar i (välförtjänt tjänade) pengar. Det är viktigt att vara den som lyckas för honom. Ändå jagas han av demonerna med full kraft. Jag som har misslyckats med det mesta och inte har alla hans miljoner vill ändå liksom sätta mig ner med karln på tu man hand och förklara livets gåta för honom. Att det liksom räcker att bara vara. Att man kan vara lycklig utan allt det där som han jobbat så hårt för att upprätthålla. Lära honom ayy på riktigt känna det där han känner på jakten – och jag menar inte spänningen när avtryckaren snart skall tryckas in – så att det gör det tydligt för honom vad som är viktigt i ett liv. Som hans pappas. Som hans mammas. Mildra ångesten i alla fall lite. Naturligtvis har även jag mina demoner som rider mig men inte i samma utsträckning och både han och jag vet att inga pengar i världen kan ersätta ett sinne i frid. INGA!

Men sådana som han och jag träffas naturligtvis inte. De han själv säger sig befinna sig så långt ifrån har han själv blivit. Hursomhelst han skriver bra. Så även i den här boken om hans liv. Gillar den mycket utom sidorna om Geijer affären som tröttar ut mig och alltid har tröttat ut mig oavsett media. Men den är viktig för honom såklart. Höll nästan på att ta livet av honom. Men om han bara tittat på den utifrån – tagit sig ut till oss vanliga och tittat därifrån – så hade han sett att det inte var mer än en krusning på ytan i ett hav som sträcker sig tusentals mil bort i fjärran. Men en läsvärd bok det är det. Vegetarianen kan alltså tycka det om storjägarens bok. Det skulle antagligen inte vara tvärt om. För det är vi för olika till vi som ingår i kretsloppet och dom som anser oss kontrollera det.

Allt är i rörelse av Ulf Lundell

Jag gillar Ulf Lundells böcker. Det där alteregoskrivandet (tror jag) och en ADHD hjärna som beskriver tilltalar mig. Man måste liksom skärpa sig för att hänga med i svängarna. Ibland fungerar just det inte alls. Flera gånger har jag lagt ifrån mig hans böcker. Men just nu fungerar det perfekt. Älskar den här boken. Det händer inte så mycket och temat är detsamma som vanligt. Huvudpersonen som kämpar med sina demoner, längtan bort som så tydligen är ett försök att fly från sig själv. Så jag kan bara säga. Läs!

Jag heter Snällbert, men du får gärna kalla mig Bebbe av Thorvaldur Thorsteinsson

Initialt har jag lite svårt att komma in i den här boken. Kommer senare på att det är för att jag läser den som vuxen. När jag väl plockar fram barnet inom mig och läser vidare så älskar jag den och det är då jag inser att jag når insikter som vuxen av att läsa den. Precis så skall väl en bra barnbok vara som vuxna löser för sina barn. Med andra ord Läs!