Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

ja jag vet.  Finns hänne. ja eftersom det söks. Kan väl inte jag hjälpa.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Tjugofjärde December

Julafton – självaste dan.

Hej tomten här.

Så var det julafton då. Det snöar för fullt här i tomteskogen. Stora, jätteflingor som sakta faller till marken. Det är vackert må ni tro. Det kommer att bli fint väder att fara omkring i med släden. Jag gillar när det snöar på julafton. I alla delar av världen snöar det så klart inte. I Sahara i Afrika till exempel – där det är öken och varmt – faller det inte många snöflingor idag. Men jag tror jag tar med mig lite snö ner dit och kastar ut från släden som jag gjort förut om åren. Det brukar vara uppskattat. Det är flera barn där som önskar sig en flaska rent vatten i julklapp. Sånt som är självklart för oss. Tänk på det idag du som bara behöver vrida på en kran för att få hur mycket vatten du vill. Alla har inte rent och friskt vatten. Det vi tar för självklart. Men jag skall besöka alla världens barn. De som får äter sig mätta och de som inte får göra det. De som har tjugo kompisar och de som har noll. De som sägs vara dumma och de som sägs vara smarta. De som sägs vara vackra och de som sägs vara fula. För mig är det ingen skillnad. Alla har fötts för att de har något märkvärdigt inom sig. Alla har det där speciella och meningen med livet är att hitta just det där man har fötts för att göra. Till slut brukar alla hitta det. Somliga när de är unga och andra när de är gamla. Det viktiga är att inse att alla har den där stora saken inom sig. Jag blev ju tomte till exempel. Ett tag trodde jag att jag passade bäst på skatteverket. Vara den som har hand om återbetalningen där. Men så blev det ju inte.

Ingen är bättre än någon annan, alla lika vackra. Alla lika smarta. Ibland är det bara så att det vackra och det smarta inte finns längst upp på ytan utan man måste söka lite djupare för att hitta det. Som en diamant liksom. Ser ut som vilken sten som helst när man hittar den, men slipar man den blir den den mest gnistrande vackraste stenen av alla. Så är det med alla människor och djur också. Vi bär alla på den där diamanten. Det gäller bara att hitta den och det gör alla till slut. Alla bär på diamanten inom sig.

Julfestgästerna har droppat in sedan igår. Alla är här. Ja inte valarna såklart. De får inte plats i Julskogsån. Men de ville ju inte heller komma som ni redan vet. Men vi har ordnat flera olika festbord nere i de djupa haven också. Krabbor, sjöstjärnor, hajar, delfiner och valar kan festa på det som de tycker om där på sin egen undervattensfest. Det kommer bli en hejdundrande bubblande fest där under havet kan ni vara helst säkra på. Julmusten kommer att flöda och i vissa delar av haven kommer det nog att vara mer julmust i än vatten. Julklapparna till invånarna i haven brukar jag lämna till några valar som har varit med i många år nu. Massor med fina presenter blir det. En haj som vill ha en keps med “mammas snälla pojke” broderat fram på den, en sjöstjärna som vill ha fingervantar, ett gäng räkor som vill ha instrument till sitt rockband, en val som vill ha en gungmatta, en mussla som vill ha en visselpipa och massor av annat. De flesta har varit snälla och kommer så klart att få sina presenter.

Sen har vi fåglarna. De som härstammar från dinosaurierna. Kan man tänka sig. En liten fink som en gång kanske var en stor och rytande dinosaurie. de har önskat sig allt från raketmotorer till strumpor och nya kamouflagekläder. En och annan vill ha maskdetektorer och någon en radar. Men solrosfrön och andra goda frön står också högt upp på listan.

Ormarna och ödlorna får också såklart presenter. Många önskar sig radiostyra bilar. Tror de tänker åka i dem själva. Men det är ett par boaormar som vill ha nallebjörnar som de kan krama om och gosa med precis hur mycket de vill. Björnar, igelkottar och andra djur som sover nu på vintern får sina klappar senare under våren. Det är ingen ide’ att försöka väcka dem nu när de sover som bäst. Jag lämnar bara klapparna där vid idet eller komposthögen där de snarkar och sover så får de öppna dem sen när de vaknar. Julklappar måste de ju få eller hur?

Men även om de flesta djur är här och deltar i vårt gemensamma julbord så har en del för långt att resa. Det gäller för lejon, tigrar, kängurur, koalor och andra djur som bor långt bort från tomteskogen. Alla har inte tid att komma till vårt gemensamma tomtebord här i skogen varje år. De gör det bara ibland. Kommer i alla fall en gång i sitt liv. Men alla önskar de sig julklappar och jag besöker såklart alla som inte kan komma idag. Jag glömmer ingen. Inte ens den minsta lille myra eller bakterie.

Sen har vi människorna. Jag skall besöka alla barn och vuxna i hela världen idag. Dela ut presenter och julstämning. Det finns barn i världen som inte vet att det är en magisk dag och natt. Jag kommer att besöka dem också. Tomten är för alla. Precis alla. Man kan vara svart, grön, gul, vit, röd, randig eller prickig. Jag älskar alla lika mycket. Till och med de som säger att de inte tror på mig kommer att få julklappar och kanske en kram av mig idag. Ibland önskar jag att jag kunde bota dig som ligger sjuk så här i juletid men inte ens tomten kan göra det bara sådär tjillevip. Man får helt enkelt trolla ett tag. Låta magin verka. Men kanske kan jag göra så att du blir lite gladare idag. I alla fall en stund fast du känner dig sjuk och eländig just nu. Jag hoppas och vill det. Du får ju såklart det du önskar dig i julklapp. Hoppas du gillar den.

Julklapparna är ändå inte lika viktiga som julefriden. Att vi alla är vänner och tycker om varandra den här tiden. Julklapparna är ju egentligen bara ett sätt vi visar att vi tycker om varandra på. Att säga något snällt till någon. Krama om någon. Bjuda någon på mat som inte har mat eller sällskap. Att göra snälla saker nu i julfridens tid är andra sätt att visa det på.

Det är skönt med julfriden. Här sitter vargen och pratar om vilket som är den bästa rocklåten med några snygga uppsnofsade får. Höken låter sig kittlas på magen av några talgoxar så att han baxnar av skratt. En tiger och en katt sitter på en tippbräda som små möss kastar bollar på och försöker träffa ett litet hål. Träffar de så ramlar tigern eller katten ner i Julskogsån och blir blöta. Något de verkligen inte gillar. Men de skrattar gott tillsammans med mössen som naturligtvis tycker det är muskul. Man önskar att det alltid kunde vara såhär. Att vi kunde vara vänner jämt. Fast egentligen är vi ju det såklart. Vänner. Naturen fungerar bara så att en del äter andra. Det är nästan bara människor som kan välja. Alla gör det de måste för att överleva. Men vi finns alltid kvar ändå. I alla fall om vi behandlar varandra varsamt. Det borde vara en självklarhet.

Jättarna äter oss nästan ur huset. De äter otroliga mängder tomtegröt. En skottkärra för dem är som en sked för oss andra. Men Tomtemor lagar den i en magiska kastrullen så det finns mycket. Imorgon skall de ge sig iväg hem till jättarnas land igen. TrädEk, SnorHög, SvärdTorn, LiteHögre, SmällFetMenLång, GullHöga och LillePlutt har blivit nära vänner till oss alla. Men de längtar hem nu. De trivs där uppe såklart. Det är ju deras riktiga hem. De är inte alls så arga eller ens det minsta sura längre nu när de varit här så länge och fått många vänner här. Jag tror att de helt enkelt var ledsna för att de inte hade några vänner förut. Att alla var rädda för dem. Men nu är ingen här rädd för jättar länge för vi vet ju att de innerst inne är snälla om än med ett hett temperament och en hög röst. Ja möjligen är vi lite rädd för att de skall trampa på oss. Det händer ibland och det gör ont må ni tro. Om man nu inte blir platt som en pannkaka och måste få oplattmedicin för att pluppa ut igen. Vi kommer att hälsa på dem oftare från och med nu och de kommer säkert att hälsa på här också då och då. Särskilt när suget efter Tomtemors gröt blir för stort.

Trollen är hemma i berget fortfarande. Men när det blir mörkt så kommer de också på julfesten. StenStenInte kommer att få en medalj av Bergakungen för allt han har gjort. En medalj som är av äkta guld. Han kommer att bli stolt och glad det vet jag. Sen har jag en fin julklapp till honom också såklart. Precis det han önskat. En tomteluva i guldlamé som precis passar på hans ostyriga trollkalufs. Sen tror jag Tomtemor har en fin rosett till hans svans. Guldfärgad såklart.

Sen var det ju renarna. Alla fick ju magsjuka till slut igår. Ingen kunde springa, än mindre flyga. Ett tag visste vi inte vad vi skulle göra. Tomtemor hade råd såklart. Hon hade en gammal flygplansmotor från ett jetplan som hon kunde montera med rekordfart på släden. Eller två om det behövdes för fartens skull. Men vi kom fram till att det skulle väsnas alldeles för mycket. En viktig sak med tomtens besök är ju att det sker i det tysta. Så vi sammankallade tomterådet och vi funderade på om örnarna eller andra fåglar inte skulle kunna dra tomtesläden. Men till slut var det en ekorre som kom på att vi skulle fråga drakarna. De är ju både starka och kan flyga tyst. Och vet ni vad. De sa ja. Så för en stund sedan landade Hagtorn och sju andra drakar här. Alla som bara sett drakar på avstånd blev rädda såklart när de kom, men vi lugnade dem. Snart blev de istället mäkta imponerade av drakarnas vackra skimrande lysande färger. Alla sju drakarna har olika färger och trollen skulle omedelbart blivit förtjusta i Alvsvans som är skimrande guldfärgad och Glittertova som är helt glänsande glittrande silverfärgad. Kunde de – och vågade – skulle de nog gärna velat anställa dem båda som vakter i sin skattkammare. Men det vågar de såklart inte fråga. Vi får se ikväll när vi återvänder efter julklappsutdelningen drakarna och jag.

Släden är fastspänd efter drakarna och det är dags för oss att ge oss iväg om vi skall hinna med att dela ut julklappar till alla. Tomtemor får en puss såklart innan jag åker. En lång och blöt. Hon är lite förtjust i den stilige riddaren Lancelot så hon har nästan inte tid att vinka av mig idag. Svansar runt honom och bjuder på godis hela tiden. Men nu står både han och alla riddarna kring runda bordet och vinkar så då har hon tid att vinka av mig minsann, min älskade tokiga lilla Tomtemor. Nissarna också såklart. Både lillnissar och stornisssar. Alla djuren står här också och vinkar nu när det snart är dags. Alla de som gjort ett fantastiskt jobb för att vi alla skall få en fin jul i år också. Titta där kommer ju nissarna med säcken. Vad bra, dags att åka. Kanske kan människorna också komma på vårt julbord nästa år. Kanske minns de julfriden igen och att alla vi här i tomteskogen finns till. I år kommer du att få en alldeles speciell present av mig. En hemlig. Vi syns snart. Hoppla alla drakar – nu far vi! God jul på er allesammans. God jul vänner.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

 

Tjugotredje December

Dan för dan

Hej tomten här.

Ja, då är vi väl klara med allt. Vi har faktiskt hunnit med allt i år också trotts allt strul. Säcken står här fullproppad med julklappar till alla barn och till vuxna också för den delen. Fast barnen får fler av någon anledning. Kanske har de varit snällare än de vuxna ändå fast de verkar vara så busiga för det mesta. Jag riktigt längtar till imorgon när jag får fara iväg ut i världen med renarna och dela ut alla klappar. Det är ändå det roligaste med att vara Tomtefar även om jag har mycket annat kul att göra under året också. Jag busar lite ibland jag med må ni tro. Speciellt med Tomtemor, men med nissarna också såklart.

Idag så skall jag ta mig ett riktigt långt jättevarmt bad i badkaret med mycket skum tillsammans med min fina gula badanka. Vi har känt varandra i många år nu min gula anka och jag. Hon landade här en jul för många år sedan när det var storm. Vindarna hade blåst henne hit ända från Afrika och hon tyckte det var förfärligt kallt här. Vi hittade henne fastfrusen i isen nere vid Julskogsån och vi fick hugga loss henne med yxa en morgon efter en kall natt. Hon var illa däran. Efter några timmar inne i tomtestugan så piggnade hon i alla fall till och då gonade hon ihop sig i mitt knä efter att ha fått lite varm och god tomtegröt och somnade så gott där. Sedan dess har vi alltid varit bästa kompisar. Jag vågade inte röra mig på hela den kvällen och somnade själv där i stolen och sov där med den gula ankan i knät hela natten. Det bästa hon vet är att bada såklart som ankor oftast gör. Löddrigt badskum är en annan favorit, så när jag badar är hon självklart med. Vi brukar prata om allt möjligt där i badet. Mest om universum och rymden och sånt för den här ankan drömmer om att bli astronaut. Det hon skulle vilja mest av allt är att sätta sig i en raket och flyga ut i rymden och utforska alla planeter och stjärnor. Och vet ni vad. Det här är hemligt då såklart. I år har jag och nissarna eller om sanningen skall fram så är det Tomtemor mest, bygget en raket till vår vackra rymdintresserade gula anka. På nyårsafton skall hon få flyga ut i sin älskade rymd och blir Astronaut i den finaste raket som någonsin byggts av tomtar. Ja, jag kan inte tänka mig att en vackrare raket har byggts någon annanstans och av någon annan heller för den delen. Det är såklart Tomtemor som byggt den. Med lite hjälp av nissarna. Det tekniska är hon bäst på. Men jag har varit med och planerat själva resan. Först blir det ett besök på månen. Mångubben bjuder henne på ost och en exklusiv visning av månens alla kratrar och den mörka hemliga baksidan. Sen skall hon få se Venus och Merkurius för att sedan ta en rundtur kring solen så att hon får se alla de häftiga eldsflammorna som detta brinnande inferno kastar ur sig. Raketkapseln är byggd så att den klarar den otroliga värme som finns där så det blir nog en snabb djupdykning ner i eldinfernot också. Häftigt och farligt sådär men perfekt för tuffa gula badankor. Därifrån får det bli ett skutt ut till jätteplaneten Jupiter och sen åka rutschkana på den andra jätten Saturnus ringar. Uranus, Neptunus och Pluto får det bli snabbvisiter vid för nu ökar raketen farten upp till superhyperduperfart. Vi tänkte nämligen att hon skulle få åka till den närmast solen också. Alltså den närmaste solen som inte är vår egen. Alfa Centauri. Här blir det ett litet party med några rymdvarelser som vi känner sedan förr innan det är dags för en förhoppningsvis nöjd gul anka att återvända till vår planet Tellus igen. Eller Jorden som vi säger. Vi passar på att skicka över de senaste årens julklappar till både mångubben och de gamla rymdkompisarna med skeppet. Några Mars snubbar skall väl också få några paket. Vi hoppas hon kommer att bli glad över sin present. Men först skall vi bada som sagt. Vi skall ligga här i badet tills huden blir alldeles skrynklig. Då först är vi så julrena som vi vill bli. Då luktar vi riktigt gott och är redo för julfirandet. Renar är ju redan rena så de behöver ju inte bada om ni förstår vad jag menar.

Annars är det mest det stora julbordet som vi skall förbereda i dag. Det är ju massor av mat som skall ställas fram och sen skall det finnas stolar och bord och andra sitt och liggplatser för alla. Vissa av skogens djur vill ju till exempel inte sitta på en stol utan föredrar kanske en träpinne medan andra är blyga och kanske föredrar ett hål i marken som de kan slinka upp ur ibland och sno åt sig lite mat då och då. Alla är olika och det är det viktigaste av allt att alla får vara olika. För tänk vilken tråkig värld vi skulle få om alla vara kopior av varandra. Ju mer olik desto bättre är mitt motto.

Men alla kommer i år. Det kommer att vara troll såklart. Gråtomtar. Jättarna är med i år för första gången. Alverna tittar nog in på en snabbvisit. Vi har snickrat ihop ett runt bord där riddarna kring det runda bordet kommer att sitta. Vi vill ju att de skall känna sig som hemma. De kommer hit med både trollkarlen Merlin och Kung Arthur med drottning och alla från Avalon är med. Till och med damen i Sjön. Älgarna, rävarna, kaninerna, hararna, lodjuren, skorpionerna, lejonen, elefanterna, zebrorna, girafferna, spindlarna, vildhästarna, tamhästarna, sjöhästarna, korna, giftormarna, grisarna, ekorrarna, alla fåglarna, mössen, råttorna, spökena, ja precis alla utom människorna som ju glömt att den här världen finns. Förr var de bjudna allesammans. Till och med Näcken med fiol och följe kommer. Vi har naturligtvis skickat en inbjudan också till drakarna. Vi hoppas verkligen att de också kan vara med och fira i år. Om de nu inte är på solsemester såklart.

Som vanligt kommer alverna stå för sång och dans. Vi brukar ha en långdans runt hela skogen där alla är med och som älvorna leder. Då får vi alla ett magiskt ljus av alvdrottningen så att det ser ut som en lysande sprakande orm tar sig fram där i skogen när vi dansar genom den och håller varandra i hand. Den här dansen sprider glädjen över att vi alla är vänner i skogens och jordens alla skrymslen. Den berättar om

“Freden” den som gör att vi kan leva tillsammans på den här lilla blå planeten vi bor på.

“Tilliten” så att vi tror på varandra och kan lägga vårt hopp till att vi alla hjälper och ställer upp för varandra.

“Kärleken” så att vi alltid älskar varandra som vänner och som kärestan.

”Viljan” som ger oss kraft att förändra det som är dåligt så att det blir till det som är bra och bättre.

Och till slut “sårbarheten” som låter oss vara ledsna när vi är svaga och låter oss få vara just det och bli tröstade när vi behöver det av dem som är visa och starkare än oss själva.

Vi är alla ett av samma. Vi skall inte skada varandra. Vi skall leva livet så gott vi kan utan att förstöra för andra och istället göra vårt yttersta för att andra skall kunna göra storverk precis som vi själva är ämnade att göra dessa storverk. Det är bara därför vi har blivit födda. För att göra våra stora saker här på den här lilla blå planeten som färdas fram i hiskelig fart genom universum. Var och en av oss behövs här. Var och en av oss har satts här just för att vi är behövda och älskade. Vi lever och universum älskar livet och därför är vi är dem som alltid är älskad.

Förhoppningsvis kommer riddarna, med Lancelot i spetsen, visa lite Torne’-spel. Det brukar vara spännande. Mot kvällskröken spelar säkert Näcken en av sina sorgliga sånger på fiolen. Då brukar jag och Tomtemor sitta och lyssna på och samtidigt titta på alla stjärnorna på himlen. Allt det där vackra som finns där uppe i oändligheten. Kanske följer vi med ankan på rymdturen förresten. Men det är just då när vi sitter där som smånissarna brukar bli ivriga. När Näckens visor är som sorgligast och alla känner sig lite nedstämda. Det är då som det är dags för vår egen julklappsutdelning. Jag brukar låtsas som om jag glömmer bort den men till slut brukar någon lillnisse alltid försiktigt påminna mig och då delar jag snabbt ut julklapparna till alla som är där. Ho hoar lite också. Sen sätter jag mig i släden, kysser Tomtemor mitt på munnen och sen flyger jag och renarna iväg med alla presenter till barn och vuxna över hela världen. Nu när det är kväll i tomteskogen vaknar människornas värld till en magisk julafton. Skogens alla djur och alla andra som är kvar kan börja festa nu när julklapparna har blivit öppnade. Nu finns det mat åt alla. God mat och godis i massor. Undrar vilket godis kung Arthur gillar? Det är nu jag slår på min tidsförlängare. Jag brukar vara tillbaks bara en timme efter att jag lyft med släden fast jag i själva verket varit borta jättelänge och rest runt över hela världen. Men tack vare tidsförlängaren så kan ju jag också få lite tomtegröt och julgodis och ingen hinner egentligen sakna mig på stora julfesten. När jag kommer tillbaks så brukar jag få alla mina egna fina underbara julklappar. Alla är så snälla mot mig då och jag är trött och vill helst bara sitta och ta det lugnt och kanske smaska på en godisbit då och då.

Men allt det där är imorgon. Nu måste jag se till renarna igen. De har fortfarande ont i magen fast de fick medicin igår och i natt har tre stycken kräkts och mått riktigt dåligt. De får inte vara sjuka nu. De måste ju träna flygande och på att göra snygga loopar och sånt, så att vi kan göra en fin och snygg färd imorgon. Vi testade släden lite i förrgår och den fungerar perfekt. Trycker jag på stjärnknappen så sprutar det stjärnor där bak. Blir jättesnyggt när vi gör loopar. Finns i olika färger. Sen har jag ett reglage som jag kan använda för att byta färg på hela släden eller göra den helt genomskinlig. Ja och en massa andra tekniska spakar och apparater som Tomtemor har satt in. Tror visst att det finns en katapultstol också men vet inte vilken knappa det är som utlöser den. Hoppas bara att renarna blir friska. Annars vet jag inte hur vi skall lösa alltihop. Hyra ett flygplan kanske. Men då blir vi nog sena med julklappsutdelningen. Inget är lika snabbt som renarna och det är ju tråkigt om en del får julklapparna först i påsk. Ni får hjälpa till med att hålla tummarna helt enkelt så att de är friska och krya imorgon alla renarna. Vi hörs då mina vänner.

Idag får alla barn busa hur mycket de vill. Ingen måste äta upp sin mat. Ingen måste gå och lägga sig i tid. Ingen behöver ha mössa och vantar på sig utan får bli hur förkylda och febriga som helst till imorgon. Fritt bus hela dan med andra ord. Alla julspioner, till och med blåkråkorna har tagit jullov nu. Det bästa av allt är att från och med nu kan man dricka julmust helt lagligt.

-1.9 grader under snön (sorkarna har satt upp massor med ljusslingor under snön och det är så jättevackert där i deras gångar nu). -7.8 i luften (grådag idag. Himlen är gråvit mot trädens snötäckta grenar. Vackert må ni tro. ). God Jul!

 

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Tjugoandra December

Dan för dan före dan.

Hej tomten här.

Sitter här och testar lite julmat. Jodå köttbullarna är fina. Jättegoda. Julskinkorna och prinskorven likaså. Julmusten hade fina bubblor i år. Extra fina skulle man nog till och med kunna säga. Kinesiska. Det märks. Smakar bra. Julosten. Mmmmmmmmmmm… Oj vad jag gillar julost. I år har de grävt fram fina exemplar. Sen sillen. Jag är inte så förtjust i sill egentligen. Men man måste ju provsmaka så den smakar som annars om åren. Äckligt om du frågar mig, men somliga gillar den ju. Konstiga personer. Godiset smakar också gott. Men det brukar det ju alltid göra. Kan nog sätta godkänt på allt i år också så att sakerna kan skeppas ut till alla som vanligt. Och tomtegröten. Åhhhh så gott. Jättemumssupergott. Klart godkänd i år också. Men det var bara en test såklart. En liten köttbulle, här en liten bit av något annat där. Nu blir det inget mer förrän på den stora julfesten på julafton när alla kommer. Alla kommer verkligen i år. Till och med riddarna kring det runda bordet och druiderna kommer. Det skall bli riktigt kul. De är ju nästan människor, fast från förr. Första julen som de är med. De hörde själva av sig och ville vara med. Klart de fick det.

Sill förresten. Inte sådana som simmar i havet. Nej de simmar där och busar med valarna som vanligt. Nej jag tänker på sill som finns i burk. Det finns ju de som tror det är samma sak. Alltså att man tar de där fiskarna som busar med valarna i havet och lägger dem i en burk. Men nej så går det ju inte till. En del tror verkligen en massa konstigheter. Vi samlar nämligen ihop alla disktrasor. När de har använts ett tag så blir de lite sladdriga sådär och innehåller en massa goda matrester från en månad eller två i köket. Då när mamma eller pappa kastar den så hugger vi den och tar dem till sillfabriken. Vi har en speciell tomtenissegrupp som samlar ihop dem allihop under hela året. Sen färgar vi dem vita. Klipper dem i lagom stora remsor. Blandar med lite lök, ättika och lite andra soppor. Ingen märker någonsin någon skillnad. Alla säger “å vad sillen är god i år”. Och det är den ju såklart. Disktrasor blir väldigt goda inlagda i ättika. Men tala inte om det för de vuxna snälla. Det är bäst att de tror det är den simmande sortens sillar där i burkarna. Vi som vet – och de riktiga sillarna – kan fnissa lite åt dem när de sitter där och äter gamla disktrasor och potatis med en njutningsfull min.

Vi tillverkar faktiskt rökt lax ungefär samma sätt men då är det ju skurtrasor och lite annat inblandat. Sen skall de ju ligga i en skorsten någonstans så att de får den där lite rödrosa färgen. Hittar du en skurtrasa i skorstenen så vet du att det är laxnissarna som är i farten. Men de blir goda de också. Skurtrasorna alltså inte laxnissarna. Lovar. Smakar delikat. I alla fall om man tror att det är lax och det gör ju de flesta. Det går inte att se någon skillnad.

Vi är egentligen klara med allt nu och fabrikerna stänger igen en efter en. Tänk att vi hunnit ändå i år fast än det krånglat så mycket. De magiska extradagarna hjälpte ju till såklart. Det är egentligen bara dataspelsfabriken som går för fullt ännu. Det är så många som önskat dataspel i år. Fabriken sprutar ur sig dataspelslådor med det ena spelet efter det andra. Massor med roliga saker må ni tro. Nördnissarna har suttit och programmerat hela nätterna under sommaren. Alltså nördnissarna är lite speciella. Kryper omkring där bland datorer och sladdar och trycker på sina tangentbord hela dagarna och faktiskt ganska ofta också hela nätterna igenom. Kan det vara kul det? Ibland måste vi släpa ut dem i skogen så att de får höra på lite riktiga pip också. Från fåglar alltså. Inte bara från datorer. Det är då de brukar ha fyrkantiga ögon. Ja det är säkert. Deras ögon är inte längre runda eller mandelformade. Efter att ha titta på dataskärmarna för länge så har de blivit helt fyrkantiga. Vi brukar tvinga dem att vara ute i skogen tills ögonen blir som vanliga igen och tills de återigen börjar tycka det är skönt att vara där. Då kan de få återvända igen till sina älskade datamaskiner och då rusar de in minsann och sätter sig där och knappar och grejar igen. Jag förstår inte ett dugg vad de gör men roliga spel verkar det komma ut ur andra änden liksom. Själva spelar de ju aldrig spel utan de bara tillverkar dem. Nördnissarna är inte lätta att förstår sig på. Verkligen inte.

Senare ikväll när solen gått ned har vi pulkatävlingen uppe på Storberget. Nissarna mot trollen. Det brukar vara en riktig fartfylld tävling. Den som vinner får sätta upp stjärnan i toppen av granen på julfesten. Det är en tävling bara för dem som vågar. Men det gör nästan alla. För fort går det. Det hela går till så att alla sätter sig på en varsin bakplåt där längst upp på skogens högsta berg. Sen far man utför mellan träden. Det är brant och alltså går fort. Väldigt fort. Svisch säger det bara om man står vid sidan av och tittar och sen far ett troll eller en nisse förbi med en väldig fart. Eller en Tomtemor för den delen. Hon är alltid med. Har vunnit några gånger, den våghalsen. Själv vågar jag inte. Det går alldeles för fort för mig. Den som tar sig i mål först längst där nere har vunnit. Många kör rakt in i träden så att det tjongar. Men alla nissar har hjälm på sig såklart så de gör sig inte illa. Trollen är så tjockskalliga att de inte behöver vara oroliga för att skada sig. Hjälm behöver de inte. De skakar bara lite på sig så att ögonen inte längre går i kors och sen åker de vidare. De tycker det är kul att köra in i träden i full fart så ibland gör de faktiskt det på flit. Troll är sådana. Tjockskalliga, gillar guld och är underliga. Men ibland vinner trollen också. Det brukar faktiskt vara ungefär jämt med segrar mellan trollen och nissarna. Att sätta upp toppstjärnan är en stor ära, det vet och tycker alla.

Turligt nog är toppstjärnan av silver annars skulle väl trollen ha tagit hem den till skattkammaren direkt. Nog för att de gillar silver också men inte lika mycket som underbart guld. Så julstjärnan får vi ha i fred i alla fall.

Det är väldigt allvarligt allt det här tävlandet. Det tränas och testas i månader före där på Storberget. Så fort snön är här så börjar man träna. Trollen kan ju bara testa på natten såklart. Testar de på dan så blir de ju till sten. Men egentligen är det rätt bra att de bara kan åka på natten för då har nissarna berget för sig själv under dagarna. Kan lägga upp hemliga strategier för att vinna. Man ser dem där så fort de inte arbetar. Tomtemor är med då och då. I år säger hon att hon tänker vinna. Hon har fixat en superduper bakplåt som är trimmad på alla sätt som hon har kunnat komma på. Och nog ser den ut att gå fort. Hade det varit tillåtet så hade hon säkert monterat en stor brummande motor från en racerbil på den också. Turligt nog så är det inte tillåtet. I fjol gjorde hennes bakplåt ett sådant skutt att besättningen på ett flygplan var tvungen att rapportera att de sett en tomte på en bakplåt flyga förbi. Men tack och lov var det ingen som trodde på dem. Jag hejar såklart på Tomtemor jag.

Jättarna hade velat vara med. De är faktiskt på betydligt bättre humör nu. Men vi hittade inte så stora bakplåtar så att de kunde få plats. Det får vi ordna några åt dem till nästa år. Klart att jättarna skall få vara med. Nu fick de bli domare i år i stället och sitta där nere vid backen slut och ta emot alla som kommer åkande i full fart i sina stora händer.

Nu skall jag prata lite med renarna. Se till att de är redo för julafton. Några av dem sa att de hade ont i magen igår och så kan vi ju inte ha det. De får äta lite droidsoppa så de får ordning på det där. Tomtesläden är skinande blank och ren och klar. Ni må tror att den är fin. Provsatt den igår och den är fin att sitta i, i år som vanligt. Vi är redo.

Pelle har vält granen hos Larssons. Kulorna rullade ut över hela vardagsrummet. Skärpning Pelle. Men katter vet väl inte så noga. En del av er har hittat julklappar. Nä nä inget skakande! Eller ännu värre inget tjuvkikande. Ni får allt hålla er några dagar till. Ät upp maten. Lägg er i tid. Ha mössa och vantar på. Det är nära nu.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Tjugoförsta December

Dan för dan före dan före dan.

Hej tomten här.

Årets kortaste dag idag. Vintersolståndet. En av årets riktigt magiska nätter. I natt blir det alltså längre natt än det är någon annan del av året. Det är bra för då får vi sova ut riktigt länge eller hur? Men det är sant, jag har inte tid att sova så många timmar nu. Det är för mycket att göra. Får sova igen efter jul. Massor med saker kvar som måste ordnas. Renarna som skall dra släden måste kammas och ryktas och få mulen och hornen putsade. Borsta tänderna noga också såklart. Det är de rätt dåliga på resten av året. Luktar förskräckligt ur munnen fast de brukar faktiskt inte få några hål konstigt nog. De måste ju vara riktigt fina till julafton. Glänsa om både horn och päls och klövar. Lukta gott.

Det är också från och med idag som de kan flyga. Det kan de göra sen ända fram till nyår. Därefter får de ta sig fram som alla andra renar. Alltså på sina fyra ben. Det är ju inte bara flyga de kan just den här tiden. De kan ju prata också. Ja det kan de ju året om men större delen av året pratar de ju renska. Bara renar förstå renska. Nu pratar de så att vilken nisse som helst förstår vad de säger. De har humor renarna och det första de brukar göra är att börja berätta roliga historier. Det gör de ju resten av året också men då är det ju ingen annan än de själva som förstår vad de berättar så då står de mest och flinar för sig själva. Nu när alla förstår så brukar hela tomteskogen fyllas av skratt. Det är ju roligt och så men nu när vi har så mycket att göra har vi liksom inte tid att sitta och lyssna på renarnas roliga historier. Efter julklappsutdelningen på julfesten finns det hur mycket tid som helst för det. Vi måste ju gör allt klart. Men jag måste säga det att har du chansen att träffa en av tomterenarna den här tiden på året så sätt dig en timme och lyssna på den. Jag lovar att du kommer ha ont i magen efteråt. För att du skrattar så mycket då såklart. Renarnas historier är de bästa i världen. Bara grisarna har nästan lika bra historier. Sen beror det ju också till viss del på att de har ett helt år på att samla ihop och tänka ut nya historier såklart. Men lyssna på dem om du får chansen. Jättekul är det.

Det kommer transporter med julklappar till tomtesäcken nu varje dag och det har det ju gjort en tid med bara ett uppehåll då medan jag var fånge hos jättarna. Slädar, skottkärror, ensamma nissar och nissar i grupper. Alla fyllda med eller bärande på julklappar. Stora och små. Hårda och mjuka. Kluckande och pipande. Tutande och tysta. Ja faktiskt allt man kan tänka sig. Allt packas i säcken. Det är faktiskt lite festligt att titta på när det kommer en släde full med klappar och nissar som sedan snabbt springer mellan vagnen och säcken och lastar in paket efter paket i den. Men inte blir säcken större och ens tyngre för det. Nej då. Det är bara lasta in hur mycket som helst i den.

En gång var det en farbror i Texas i USA som önskade sig en en riktig långtradare i julklapp och det tyckte vi han kunde få eftersom han varit snäll. Det var såklart inga problem att få in den i säcken. Inga problem alls faktiskt. Bara att köra in den bland alla andra klappar. Men det är ju såklart en magisk säck. Annars skulle det naturligtvis inte gå. Vi använder oss av ett pulver som bara finns i en hemlig grotta i Kina. De kinesiska nissarna skickar oss en påse varje jul och sen stoppar vi in den påsen och tomtesäcken i tvättmaskinen och startar renaste programmet och sen vips så är den helt magisk. Ibland så ny och magiskt kraftfull att den sväljer tvättmaskinen så vi får leta efter den i flera dagar där inne. Men oftast går det bra.

På julafton får man ju naturligtvis använda lite trollkrafter för att få alla klappar sorterade. Då måste det gå fort att hitta dem så jag säger bara namnet på den familj eller en person som skall ha klappar och då hoppar de upp ur säcken av sig själva. Jag lovar att när långtradaren skulle levereras till den gamle mannen i Texas så fick både renarna och jag ducka. Kaboom sa det när den flög ur säcken och landade framför hans hus. Alla vaknade ju i hela kvarteret så jag fick vrida tomteluvan snabbt så att vi blev osynliga innan vi med ilfart drog därifrån och folk började strömma ut från husen för att beskåda den fina långtradaren som den gamle mannen nu stod och klappade med en nöjd min.

Nej nu måste vi köra igång och jobba. Vi hörs i morgon. Sköt om er allesammans och var snälla.

Nisse i Hultsfred. Du kan ju inte hänga strumpan idag. Du får vänta till dan före dopparedan. Flera rapporter om barn som äter dåligt igen. Kom igen nu kids. Det är snart julafton. Julklappar liksom. Julen rockar fett. Samma sak med er som inte vill sova. Gnäller och tjafsar. Men varje gång ni somnar så går ju tiden snabbt utav bara attan och då blir det ju också fortare julafton. Ni måste vara lite smarta för tusan busungar. Annars är det bara han den där pappan i Sollentuna som ännu inte greppat det där med städningen. Dammsugare. Skurhink. Prova dem i tur och ordning på Lördag. Lovar det blir snyggt efteråt.

-2.6 grader under snön (ovanligt lugnt där under förutom att sorkarna har något fuffens för sig.). -2.8 i luften (det snöar, riktig julstämning nu). Vi kommer att hinna. God Jul!

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Tjugonde December

Dan för dan före dan före dan före dan.

Hej tomten här.

I natt har vi haft rådslag med trollen. Det är alltid samma sak varje år. Vi behöver guld så att vi kan ordna ett riktigt trevlig julfest till alla på julafton och även om alla andra gärna skänker en guldklimp eller en guldslant eller två så är det svårt att få trollen att bidra med det enda minsta lilla guldmynt. Så nu i natt har Bergakungen, BertBergPåse, hans närmaste troll och jag, suttit och förhandlat. BertBergPåse har legat på golvet och gråtit och slagit pannan i det så fort han förstått att trollen minsann måste bidra med guld de också. Då gråter han som ett riktigt litet barn, en bäbis och upprepar “Men vårt fina guld, vårt fina guld” om och om igen. Det är samma sak varje år. Han gråter och åbäkar sig och jag försöker få honom att frivilligt bidra med lite guld. Det är ju för tusan inte mycket guld vi ber om. Suck.

Trollen han har med sig är inte mycket bättre de. De håller för öronen, vaggar fram och tillbaka och blundar mest hela tiden så fort frågan om att de skall bli av med lite guld kommer upp. Troll älskar guld. Vill alltid ha mer guld. Större guldklimpar. Tyngre guldklimpar. Större högar med glänsande guld där i sin skattkammare. Inte mindre. Och då skall ni veta att det finns mycket guld där, VÄLDIGT, VÄLDIGT mycket guld.

Som sagt, det är samma sak varje år. Har hållit på såhär i trehundra år nu. Ja, tänka sig att det har blivit så länge sedan jag tog över efter min far. Gamle Tomtefar. Hursomhelst vi behövde ju få av dem lite guld. Så vi hotade med att de inte skulle få vara med på julfesten om de inte bidrog. Det gör vi också varje år. Jodå, det är traditionsenligt det också alltså. Så nu låg alla trollen på golvet, hamrade händerna i det, grät och skrek “vi vill”, “vi vill”, “vi vill”. Varpå jag svarade “inte utan ett kilo guld”. Trollen på golvet började nu rulla runt också. Gråten tilltog. Alla snyftade “vårt fina guld”, “Så mycket guld.” Det blir översvämning där på golvet av alla trolltårar som rinner ur stackars trollögon. Men jag låter dem hållas Det är nämligen så att de egentligen bara behöver bli av med en fjärdedel så mycket guld. Men det talar jag såklart inte om på en gång utan säger. “Men om ni uppförde er så kanske det skulle kunna räcka med ett halvt kilo” då gråter trollen lite mindre. Så jag fortsätter “men då kan ni ju inte ligga där på golvet och grina”. Då, vipps, har man trollen sittande i sina stolar igen. Inte helt glada såklart, men sittande och med lite hopp i sina ledsna trollögon. Bergakungen säger “Men ett halvt kilo guld är också väldigt mycket guld” och med ens så ligger de där på golvet igen och gråter och hamrar händerna i golvet och gnyr “vårt fina guld, vårt fina guld”. Så då säger jag “men ett kilo är nog ändå det minsta vi måste ha. Men egentligen kanske behöver vi två kilo när jag tänker efter”. Trollen slutar att gråta i ren förskräckelse och sätter sig upp på stolarna igen. Klarvakna och uppmärksamma nu.

“Hur mena du då Tomtefar?, Två kilo vackert guld?” säger BertBergPåse oroligt. “Två kilo är mycket fint guld det” och tårarna börjar åter att spruta på alla trollen, men de sitter i alla fall kvar på stolarna nu tack och lov.

Det är då jag slår till. “Det kanske kunde räcka med ett fjärdedels kilo guld nu i år om ni slutar åbäka er men då måste ni bestämma er NU”. Och det går de med på såklart. Varje år. Samma sak. Nästa år har de glömt vad de gick med på. Så då blir det samma visa igen. De är inte helt nöjda naturligtvis men en av dem springer ändå hem till trollberget och hämtar ett fjärdedels kilo guld. Det går snabbt och trollen börjar gråta och grimasera när jag får guldpåsen. Men de lägger sig i alla fall inte på golvet och hamrar med händerna och bankar. Nu måste man kontrollera noga att det verkligen är ett kvarts kilo guld i påsen också. Det har hänt många gånger att det är mer kottar än guld, eller bara en guldfärgad sten. I natt stämde det i alla fall. Trollen gick hem till sitt berg med svansen mellan benen efter att ha fått en varsin talrik gröt och en PEPPARkaka och jag kunde till slut få sova några timmar. Ack dessa troll. Ibland undrar man om det inte skulle vara lättare att leva utan dem men sen kommer man ju ihåg allt roligt man haft med dem också såklart. Det är klart de skall finnas kvar. Fast de är vrånga, fula och guldgiriga. Man älskar dem liksom ändå för att de är just troll och inget annat.

Smånissarna börjar bli till sig nu må ni tror. Stornissarna också för den delen och Tomtemor frågar hela tiden vad hon kommer att få i julklapp. En puss som vanligt säger jag då såklart och flinar lite som vanligt bakom skägget. Och då blir Tomtemor alltid glad och får den där speciella blicken och ger mig en puss på kinden. Tomtemor är snäll hon. Men oftast oljig och kletig eftersom hon alltid grejer med olika maskiner. Men hon är ändå Tomtemor. Världens bästa på att laga maskiner, koka gröt och på att pussa Tomtefar. Det ni. Jag minns när vi träffades. Vi var smånissar båda två. Hon hade en sån vacker luva den julen och jag blev kär på en gång. Hennes långa hår hängde ner i två ljusa flätor och hela hennes ansikte strålade när hon fick en verktygslåda med en massa olika verktyg i som julklapp. Verktygslådan följdes snart av en gammal icke fungerande motor. En riktigt gammal och lortig och rostig en. Precis den hon önskat sig och snart var hon mer svart av olja än vit och röd där hon låg på golvet och skruvade och fixade med den gamla motorn. Men gamle Tomtefar och gamle Tomtemor lät henne hållas. Till slut somnade hon där vid den gamla motorn. Med huvudet mot den som om den var en kudde och med en skiftnyckel i handen. Vem kunde glömma en sådan nisse. Jag blev störtförälskad helt enkelt. Ändå tog det lång tid innan jag vågade prata med henne. Men när jag gjorde det så sa hon att hon älskade mig också. Sen dess har vi hållit ihop. Nästan i trehundra år. Aldrig bråkat. Ja, smågnabbats lite men inte ofta. Vi försöker vara snälla mot varandra fast vi inte tycker lika om alla saker alla gånger.

Men oj vad tiden går. Nu måste jag läsa önskelistor igen och sen börja slå in julklappar. Jag har ju inte tid med det här. Vi hörs imorgon.

Alla barn har faktiskt varit snälla. En och annan vuxen har nallat julgodis. Skärpning nu är det bara några dagar kvar. Ni får hålla er lite till.

-2.6 grader under snön (sorkarna vann fotbollsmatchen över skalbaggarna.). -8.4 i luften (det snöar för fullt också. Trevligt när det är vanlig snö och inte skumtomtar.). Vi kommer att bli klara till jul. Helt klart!

 

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.