Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Nittonde December

Dan för dan före dan före dan före dan före dan.

Hej tomten här.

Har träningsvärk i både armar, ben och rygg idag efter att ha skottat skumtomtar hela dan och större delen av kvällen igår. De är ju inte tunga skumtomtarna men de var många å andra sidan. Men nu är nästan alla uppskottade och upplockade. Det ligger någon och dräller här och var men smånissar, stornissar, djuren och jag plockar i oss av dem som finns kvar och stoppar dem i munnen (mums), så jag är säker på att de kommer att försvinna också. Ganska snabbt dessutom. Egentligen skall vi ju inte hålla på och äta godis under veckorna men nu är det ju en speciell situation. En nödgodisätarsituation skulle man kunna säga. Vi kan ju inte låta skumtomtarna bara ligga där till ingen nytta. Skumtomtar passar bäst i munnen på någon som tycker om just skumtomtar. Tugg, tugg, svälj, mmmmm liksom.

Det har inte varit några nya explosioner i alla fall. Det är himla bra tycker vi alla. De här sista veckorna före jul har verkligen varit krångliga och struliga och nu får det faktiskt vara nog med krångel för i år.

Valarna levererade massor med räkor idag. Eller det alla tror är räkor. Nu skall ni få reda på en hemlighet igen. Det är ganska många år sedan som en grupp räkor rapporterade att de ville prata med mig. Så fast än det var i smällkalla vintern så fick jag sätta på mig badbyxorna och dyka ner där bland isflaken med snorkel och cyklopöga och så naturligtvis med min fina stora gröna badring om magen så att jag flöt som jag skulle. Räkorna var ledsna för att de fångades och sen blev uppätna. Blev ju liksom ingen jul med tid att äta julgröt för dem på det viset. Jag menar det är ju inget kul att bli uppäten heller liksom. Så de hade kommit på en plan sa de. De kunde nämligen tillverka en grej som såg ut som en räka. Grejen gjorde de av sjötång som växte på ett djupt ställe ute i havet. Det fina var att den faktiskt smakade som en räka också. Så det året bestämde vi att räkorna fick tillverka sådan på försök till den julen. Det räddade ju livet på dem dessutom. Och vet ni vad. Ingen märkte någon skillnad. Folk tyckte till och med att det var ovanligt goda räkor det året. Sen dess har de fått börja tillverka lax och lutfisk också på samma sätt. Hittills har ingen märkt någon skillnad och jag tror ingen kommer att göra det heller. I alla fall om ingen skvallrar. Lova på heder och samvete att inte göra det. Lova! Men fnissa gärna lite åt vår lilla bluff nästa gång du ser en räka. Och varför inte smaka på den. Jag lovar, de smakar precis som räkor. Fniss. Fniss.

Alla julljus har också fraktats hit idag. De snälla älgarna tog hand om de transporterna också. De jobbar hårt nu älgarna. Vi har röda och vita ljus i alla möjliga storlekar och former. Ljus tillverkar vi i två olika vulkaner som finns på två öar ute i Stilla Havet. En som det blir röda ljus i och en som det blir vita ljus i. Vi har ett gäng snabba ödlor på varje ö som stöper ljus för fulla muggar. De binder en veke på sin svans och sen springer de ner till vulkanen och doppar den (veken alltså – inte svansen) några gånger i det varma flytande brinnande som finns längst ner i vulkanen och vips så har man ett ljus. När det är klart så springer de upp med det och lägger det i lådor. Men det är ett hårt, varmt och farligt arbete. Det är väldigt, VÄLDIGT, varmt där i vulkanerna. Därför ser vi till att ödlorna har mycket god läsk som de kan dricka så mycket de vill av. De är speciellt förtjust i sockerdricka de rackarna. Så det fraktar vi dit i stora tankbåtar. Sen finns ju också risken att vulkanerna vaknar på riktigt. Just nu sover de ju bara lite oroligt sådär. Snarkar, ryker och bubblar lite lagom på vulkaners vis. Vaknar de så gäller det att snabbt ta sig därifrån. För då börjar de spruta eld och kasta ut det där flytande, lava tror jag det heter, överallt. Hett. Bränns. Inget man vill få på sig. Men ödlorna kan simma och både delfiner och hajar har lovat att hjälpa dem snabbt därifrån om vulkanerna skulle börja morra eller bli aktiva som man säger. Då får de komma hit till tomteskogen, äta gröt, dricka så mycket sockerdricka de vill och vila upp sig. Ja, det gör de nog förresten nu ändå när de är klara. De vill väl vara med på den stora julfesten på julafton hoppas jag.

Annars rullar allt på som det skall. Alla verkar hålla julefriden utom en del människor som har glömt bort det magiska. Alla som kan trolla har också börjat plocka fram sina mest magiska trollformler och tester dem lite nu inför årets näst magiska natt. Julaftonsnatten. Näst mest magisk därför att Midsommarnatten nämligen är ännu mer magisk. Då använder vi oss av ännu kraftigare magi. Den kraftigaste som finns faktiskt. Men julen ligger inte långt efter. Dan före julafton samlas vi allihop och sen trollar vi fram den magiska julen. Ja, sen är det ju dags för mig att hoppa på släden ganska snart efter det och börja dela ut julklappar till barn och vuxna runt om i hela världen. Ni må tro att renarna är tills sig nu. Det är ju liksom enda gången som de kan flyga också. Nu skuttar de mest omkring här på marken och äter hö. Hö gillar de nämligen bäst av allt. Måste kila. Vi får höras imorgon igen.

Inga rapporter har kommit in om olydiga barn eller föräldrar. Jo det var visst en pappa Sven i Ljusdal som… nä förresten, det var nog ingen fara.

-2.2 grader under snön (sorkarna spelar fortfarande fotboll). -5.1 i luften (nu blir det julkallt). God Jul!.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

 

Fjortonde December
Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan.

Hej tomten här.

Solen lyser över tomteskogen idag. Alla träd är klädda i silver efter den kalla natten. Eller det ser ut som silver men är rimfrost såklart. Jättevackert nu när solen gått upp och lyser över hela vår värld. Det är nästan så att man inte vill göra annat än att stå här och titta på allt det vackra.

Det är full fart här. Trotts de tre extra dagarna som las in igår så har nästan ingen här hunnit sova alls i natt. Nu skall vi rädda julen. Vi är noga med sovandet normalt här hos oss – annars blir man ju en sur och tvär en – men nu är det ju så mycket att ordna så vi hinner inte. Nissarna springer fram och tillbaka, Tomtemor likaså. Ja, jag också för den delen. Men jag kände ändå att jag var tvungen att sätta mig ner och skriva den här statusrapport till er så ni får veta hur saker och ting ligger till. Jag tycker det är viktigt att ni får veta vad som händer. Trollen de sover såklart. Det är för ljust för dem och det finns ju ingen som vill att de skall få en solstråle på sig och bli till sten. Fast än de kan vara bra besvärliga ibland och trotts att man mer än en gång önskat att de var stenar hela bunten. Utan att mena det på allvar såklart. Men stenar har vi nog av ändå. Till och med stenar som varit troll förut.

Det är skönt att vara hemma igen i tomteskogen må ni tror. Trött är jag såklart eftersom jag inte sovit något sen vi kom hem från jättarna. Men hemma är liksom alltid hemma. Jättarna var riktigt dumma den här gången. Men nu skall det väl ordna sig. Imorgon borde de hinna hit och då skall vi sätta dem i hårt arbete så att de får jobba av sig sina dumheter. Både de och vi vet ju nu att vi bara behöver kalla på drakarna igen om de inte sköter sig. Är de inte snälla så kanske drakarna till och med äter upp dem. I en mumsbit liksom. I alla fall frustar hemsk eld på dem. Men jag är rätt säker på att de fattat nu så att vi inte får några problem med dem där sura långa klunsarna. Jag tror att innerst inne så är också jättarna snälla och vill fira jul precis som alla oss andra. Alla är nog snälla där innerst inne. Hos vissa måste man bara hjälpa till leta fram den där snällheten eftersom de glömt bort att de har den själv.

Hade ett prat med valarna för en stund sedan och tackade dem för deras insats att bärga skatten. Det var såklart inget problem tyckte de. Inget är någonsin ett problem för valar verkar det som. De är alltid positiva och glada och hjälpsamma. De berättade att det finns skatter lite varstans där ute i haven och det är bara säga till om vi behöver mer. Inte för att valarna förstår vad vi skall med guld , ädelstenar och diamanter till. Det är ju inget som man kan äta eller ens ha roligt med. Som om det inte räckte med att sväva runt i de oändliga haven och berätta historier för varandra. Det är ju det valarna gör hela dagarna. Simmar i det djupa haven och sen ljuger de hop den ena historien värre än den andra. Jodå det händer att historierna är sanna också, men bara ibland. Oftast är de bara val-hittepå. Men det är bara när det gäller deras historier som man inte riktigt kan lita på valar. I allt annat är de de varelser på jorden som man kan lita mest på. Trofasta, vänliga och sådana som står för sitt ord. Visste du förresten att en val som simmar i havet på ena sidan av jordklotet kan prata med – ja, eller ljuga för också för den delen – en val som simmar på andra sidan jordklotet. Fast det här har blivit svårare eftersom människornas båtar väsnas så mycket så att de ibland har svårt att höra varandra över bullret från alla fartyg. I år är valarna värda en riktigt fin julklapp. Jag vet att valungarna redan nu slår kullerbyttor där ute i de djupa haven eftersom de längtar så mycket till julafton.

Vi har nästan startat igång alla fabriker igen. Och nissar, rävar, harar, ekorrar (fler kommer med jättarna), rådjur, lodjur, vargar, maskar, lejon, silverfiskar, ja, verkligen alla, har börjat jobba med att tillverka julklappar och julmat igen. Julmustfabriken började bubbla ur sig julmust för några timmar sedan. Tyvärr var det en papegoja som lämnat en ventil öppen så de första trehundratusen litrarna, och det är många julmustflaskor det, sprutade ut som en fontän över tomteskogen. Så nu har vi en julmust älv här alldeles bredvid. Egentligen ganska läcker. Jag lovar att den är populär att dricka ur. Fastän alla vet att det är för tidigt för julmust. Lite för kall att bada i annars skulle väl alla summit omkring där i den och druckit god julmust på samma gång. Tagit kallsupar på flit liksom. Papegojan stängde ventilen i alla fall till slut och nu rinner den ädla drycken ner i flaskor igen som den skall och borde. MEN ni vet väl att man inte får dricka julmust före dan före julafton. Det är strängeligen förbjudet. I alla fall om det inte rinner i en älv med julmust förbi ens hus. Då må det vara hänt att man tar sig en slurk. Att dricka för tidigt ger definitivt en anteckning i tomtens bok och risk för mindre antal julklappar.

Kråkor och skator jobbar med att forsla bort en massa skräp som blivit liggande vid fabrikerna när de varit stängda. Man skulle kunna tror att det vore bättre att använda något större djur för det, men kråkor och skator är de bästa sophanterarna av alla. Det som är riktigt gott äter de upp själva. Och jag lovar det finns mycket som kråkor och skator tycker är gott. Här blir det ju dessutom lite extra speciellt supergott eftersom skräpet består av skadade chokladkakor, nötter, prinskorvar, mandariner, nougatbitar, pepparkakor och annat sånt julmatsgodisaktigt. Naturligtvis är det för mycket att äta upp till och med för skatorna och kråkorna. Även efter att de fyllt alla sina förråd och mer därtill. Det fina då är att de här snälla fåglarna flyger ut med godsakerna till andra som behöver och tycker om julmatsgodis. Det kan vara en liten kaninunge som brutit benet och behöver något som piggar upp. Eller en stor elefant som är ledsen just idag. Eller en Albatross som svävar där högt uppe på vindarna över haven och bara är sugen på en pepparkaka. En trasig men lika god för det. Jag tycker det är väldigt fint av kråkorna och skatorna att göra det här. Om sanningen skall fram så är de nog för smarta för att håller på med sophanteringen egentligen. De lär sig allt på en liten tjillevippsekund. Men de har själv valt att göra det och det är bra för då blir de glada fåglar precis som vi vill att de skall vara.

Det var fint inatt när alvdrottningen krönte alla tre drakarna till ljusdrottningar. Det har aldrig hänt förut och jag tror drakarna blev väldigt glada och kände sig mycket hedrade av det hela. I alla fall såg det så ut. Jag är så glad att drakarna var på gott humör och inte åt upp någon. Tänk vad hemskt det skulle ha blivit om de gjort det. Jag undrar om jag vågar bjuda drakarna till vårt julbord på julafton. Frågan är vad man skall ge dem att äta? Har ju ingen aning vad drakar äter för något? Får tänka på saken.

Älvorna är annars de mest mystiska varelserna vi har här i skogen. De har funnits i alla tider och vet allt om universum och världen. Dessutom kan de allt om magi och det gäller att man inte blir ovän med dem vilket oftast inte är något problem alls eftersom man så sällan ser dem. De håller sig nämligen undan för det mesta. Vad de gör och var de bor vet inte ens jag. Julklappar och besök av Tomtefar har de i alla fall aldrig velat ha. Vi vet inte så mycket om dem annat än att de håller reda på saker och ting. Goda och onda saker som djur och människor gör mot varandra och världen. Blir allt helt fel så dyker de upp och rättar till saker. Ofta utan att man ens vet att det är de som varit i farten. Man skall vara väldigt uppmärksam och tålmodig för att se dem.

Det har strömmat in en massa rapporter om barn och vuxna som inte alls skött sig som barn och vuxna borde göra före jul. Vill ni ha julklappar och julmat så måste ni faktiskt skärpa er nu. Alla spioner har varit ute hela tiden och iakttagit allt ni gjort men jag har såklart inte haft tid att få in alla rapporter i boken. Det får väl vara för den här gången helt enkelt. Men i fortsättningen gäller det att ni sköter er annars kommer det att bli konsekvenser på julklappsfronten. Kanske blir ni sittande där utan en enda klapp medan andra får högar.
-3.6 grader under snön (inte så farligt som man skulle kunna tro). -16.6 i luften (ingen fryser för vi springer runt huller om buller om varandra). Tillverkningen av julklappar och julgodis börjar komma igång så smått igen. Håll en tumme för att vi skall hinna med allt så att inga barn blir utan julklappar och julgodis.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.

Flyttat hit: http://tomtensdagbok.se/

Tolfte December
Dan för dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan.

Hej Tomtemor här igen.

Jättarna blev ju riktigt upprörda igår som ni minns. De stod här och hoppade och slog med sina klubbor i marken som skakade så att vi fick hålla oss hårt i varandra för att inte ramla omkull. Jättarnas ilskna vrålande gjorde att vi var tvungna att hålla för öronen också allt vi kunde. Ändå gjorde det ont i dem. Vi blev riktigt rädda och trodde ett tag faktiskt att både julen, vår hörsel, vårt förstånd och våra liv var i fara. Men då hände något otroligt. Hela luften fylldes av ilskna skrik och hundra örnar störtade ner från himlen mot jättarna. De bet dem i öronen, näsan, händerna och jättarna skrek och försökte värja sig så gott de kunde. Men det är inte lätt att värja sig från hundra starka, ilskna, snabba örnar. De var snabba och de var överallt med sina klor och näbbar.

I nästa ögonblick blev allt omkring oss brunt. Bruna hoppande mjuka bollar med svans överallt. På marken i träden och hoppandes mellan träden. Ekorrar i mängder. Tiotusentals ekorrar som allesammans anföll jättarna i en samlad attack medan örnarna sakta och segerrikt lyfte. Ekorrarna satt snart överallt på jättarna. Ekorrar som bet och spottade på jättarna medan örnarna nu seglade graciöst ovanför jättarnas huvud och hotfullt skriade. Jättarna släppte sina klubbor. Försökte desperat vifta bort ekorrar från sina kroppar. Något som inte var lätt när det satt ekorrar precis överallt och som satt hårt fast och bet på i stort sett varje del av deras kroppar. Så de sprang. Sprang, försökte springa, så gått de kunde mot sina stugor. Jag kan försäkra att det inte är lätt att springa heller när man har tusentals ilskna ekorrar som sitter fast på ens kropp. Hela världen verkade koka där vi stod och det var ändå då det mest magiska hände.

Ett genomkrängande skri hördes från himlen ovanför oss som gjorde att våra öron slog lock fast vi fortfarande höll våra händer för dem allt vi kunde. Skriet följdes av ännu ett och ännu ett. Högre denna gång. Det skar i öronen och skriet gick ända in i det innerst av våra huvuden. Allt stannade av här på marken och alla stod blick stilla för en stund och tittade uppåt. Där uppe flög tre enormt stora drakar. Stora som valar i luften men mer rörliga och frigjorda i sina rörelser. Med sina långa huvuden och jättelånga spelande svansar fanns de bara där. Var och en med kroppar där små skimrande plattor täckte varje del och skapade deras bepansrad och ogenomtränglig fästning. Så hård att en kanonkula inte skulle kunna tränga igenom.

Ekorrarna hoppade bort från jättarna som på en given signal. Upp i träden, husen och kullarna runt omkring försvann de. Träden och husen höll nästan på att falla ihop av tyngden av alla ekorrar. Så många var de. De såg väldigt nöja ut. Ni vet de flinade sådär illmarigt som en ekorre gör när den har hittat en hel säck med nötter som ingen annan vet om. Örnarna hade snabbt flugit undan. Lämnat plats för dem som var ännu större. Vi andra, inklusive jättarna, kände mest rädsla. Drakar är inte att leka med det vet vi alla och nu sänkte sig dessa tre stora skräckinjagande varelser ner mot oss. En skimrande blå, en skimrande röd och en vackert lysande gul som den intensivaste eld. Alla underbara som ädelstenar, men livsfarliga. Solen hade precis gått ner men drakarnas kroppar var liksom självlysande så allt runt omkring dem lystes upp i rött, blått och gult. Allt blev med ens väldigt vackert. Den röda draken sprutade plötsligt eld genom sin näsa. Ett fruktansvärt frustande och dån som kastade ut en flera hundra meter lång mullrande eldslåga som sprakade och brakade. Den nådde nästan fram till jättarna och vi kände alla den fruktansvärda hettan från eldslågan men den skadade ingen turligt nog. Fick bara luften att dallra av dess kraft och värme och all snö där vi stod att smälta så att gräset, nu brunbränt, blev synligt igen.

Så sänkte sig den stora röda draken ner mot oss. Med lätt fladdrande vingar sjönk dess stora kropp ner mot marken och landade på gräset som nyss varit snöbeklädd mark. Det rykte fortfarande ur dess näsborrar. Ögonen, kalla som hos en orm, glödde av kraft när den vred sitt huvud och såg på var och en av oss i tur och ordning Så höjde den sitt huvud och sprutar ännu en kaskad av eldslågor upp i himlen. Som en enorm fontän, men en som kastade ut eld istället för vatten. Vi kände eldens hetta igen mot våra kinder. De drakar som fortfarande svävade i luften svarade med att själva spruta eldslågor ur sina näsborrar. Hela himlen lyste upp där vi stod som om det vore den ljusaste och varmaste sommardagen i sommaren.

-“Jag är Hagtorn” väste den röda draken. Man skulle kunna förvänta sig att drakar har en mer skrikande röst men den är snarare just väsande. Lite som en orm men ändå inte. Men jag kan försäkra att den hade allas uppmärksamhet

-“Ni kallade” fortsatte den och såg mot träden.

En liten ekorre hoppade ner från ett av som närmaste träden och skuttade fram till den röde. Satte sig helt orädd framför den och sa

“Vi önskar få den hjälp som ni utlovade vårt släkte för länge sedan” pep den fram med bestämd stämma och utan att verka det minsta rädd.

Den röde sänkte sitt huvud. Det verkade som den bugade sig mot ekorren. Vad var det som hände här egentligen? Sen sa den

– “Till er tjänst du käre frände. Vad kan vi göra för er?”

Ekorren berättade om jättarna och om hur de hade tagit StenStenInte och Tomtefar tillfånga. Hur vi hade återfört guldet men att de fortfarande inte var nöjda utan snarare fortfarande sura och tvära och arga och inte släppt varesig Tomtefar eller StenStenInte. Hela julen vara i fara för jordens alla djur. Ja människor är faktiskt också djur så pappor, mammor och barn räknades med där också även om det finns människor som glömt bort att de faktiskt också är ett slags djur.

Den röda draken som alltså tydligen hette Hagtorn vände sig mot jättarna. Dess genomträngande blick granskade dem alla.

– “Fall på knä inför drakguden jättar” rötväste Hagtorn.

Jättarna stod på knä nästan innan den röde draken pratat klart. Alla hade blicken riktad mot marken och ingen vågade ens titta mot Hagtorn. Draken fortsatte

– “En gång för länge sedan räddade några ekorrar de sista drakäggen i världen från att förstöras av en ond varelse från underjorden. Tack var det flyger vi fortfarande som drakar. Ekorrarna är sedan dess våra bundsförvanter och vi står ständigt och evigt i skuld till dem. Kallar de så kommer vi. Nu har de kallat oss för första gången och det är ni jättar som är problemet. Hur löser vi det här?” I och med att han sa det sista sprutade han en eldslåga ovanför jättarna som krullade håret på deras huvud som nu saknade mössor efter ekorrarna och örnarnas attack.

Jättarnas ledare, LiteHögre, höjde blicken och sa med darrande nu för jättar ynklig röst

– “SKONA OSS ÄRADE DRAKGUD”

Hagtorn svarade genast med ett ilsket väsande

– “Varför skall jag skona er ni surpuppor och argbiggor till eländiga jättar. Vore inte världen bättre utan er?”

LiteHögre svarade inte på det. Man kunde dock se att hon darrade lite och att hon nog var ganska nära att börja gråta.

– “Men vi drakar värnar allt liv på jorden. Vi tror att allt har sin plats och behövs. Därför tror vi också att jättar behövs. Men ni skall lyda ekorrarna. Om ni inte gör det kommer vi tillbaks och då blir vi inte nådiga. Förstått!?”

LiteHögre nickade.

– “Tala!”

– “JA” skrek LiteHögre på jättars vis.

Med det verkade den röde draken nöjd.

– “Nå då så. Ske så!” sa den. Sen såg den sig om på oss alla igen. Det kändes som den såg våra innersta tankar när den riktade sin intensiva blick mot oss men så bredde den ut sina vingar och lyfte graciöst och nästan ljudlöst upp mot himlen och var med några få vingslag förenade med de andra drakarna där uppe högt ovanför våra huvuden. Alla tre drakarna steg högre och högre tills de bara syntes som svaga prickar i skymningen och försvann sedan norrut.

Det var fullständigt tyst på marken. Men bara tills den lille ekorren tog till orda igen. Riktade sig mot jättarna.

– “Vi vill att ni genast släpper Tomtefar och StenStenInte”.

Jätten LillePlutt reste sig efter en blick från LiteHögre och sprang genast bort mot burarna för att släppa ner dem.

Ekorren fortsatte

– “Sen vill jag att ni följer med oss tillbaks till tomteskogen och hjälper till så att vi kan försöka rädda den här julen. Om det nu över huvud taget är möjligt efter ert eländiga tilltag. Ni får jobba av er skuld. Sen blir ni fria igen. Det lovar jag.”

– “DET GÅR VI MED PÅ!” skrek LiteHögre “BARA NI SKONAR OSS”

Det var nästan komiskt att se. En liten ekorre som gav en order till en jätte som stod på knä men som om hon reste sig skulle bli lika hög som det största hus. Men det var tydligt vem som bestämde nu. Liten är inte alltid minst.

Tomtefar kom emot oss. Han verkade glad men lite trött. Vi kramade varandra. Han var väldigt sugen på gröt sa han och jag gav honom en puss och en kram och lovade att jag skulle ordna det på momangen. En tallrik med en stor klick gyllengult smör. StenStenInte kom strax efter. Han såg lite räddare ut. Det svarta trollhåret stod åt alla håll. Ännu rufsigare än det normalt var och det säger inte lite när det gäller ett troll. Jättarna fick lov av ekorrarna att packa sina saker medan jag kokade gröten. Örnarna gav sig av hem mot tomteskogen liksom blåkråkorna och de flesta av ekorrarna. Vi har en lång resa tillbaks och vi borde försöka komma tillbaks så fort som möjligt om vi skall hinna med allt jobb som återstår.

Ekorrarna som var kvar kom och smakade lite gröt de också. Vi pratade om allt som måste ordnas nu om vi skulle hinna med alla julbestyr. Många saker var tvungna att göras om från början eftersom råvaror och halvfabrikat blivit förstörda när tillverkningen legat nere. Vi måste komma hem med en gång så det var hög tid att vi satte fart. Det var då som ekorren visslade tre gånger. Vi blev lite förvånade eftersom vi inte sett en ekorre vissla förut. Men det tog inte lång tid innan vi såg dem igen. De tre drakarna.

Ekorren som visslat berättade

– “Vi har ordnat lift åt er så att ni kommer hem till tomteskogen så fort som möjligt. Hagtorn, Lilja och Kaktus kommer att ge er skjuts. Vi andra följer efter sen. Nissarna och vargarna hjälper till att vakta jättarna så att de inte ändrar sig. Älgarna med. Vi är snart i tomteskogen igen. Vi skall skynda oss allt vi kan.”

Han hade nästan inte pratat klart förrän de tre drakar landande där på maken bredvid oss. Så jag klättrade upp på Hagtorns rygg. Det kändes lite spännande må ni tro. Tomtefar tog sig med möda upp på Liljas rygg. Satt där tillsammans med några ekorrar och såg tomtestolt ut. StenStenInte klättrade upp på Kaktus rygg. Med några lätta vingslag lyfte drakarna och flög hemåt mot tomteskogen. Det var underbart men också lite skrämmande att sitta där på dessa skimrande enormt stora djur och se markens alla varelser bli mindre och mindre efter hand som vi lyfte högre och högre. Ovanför oss var det bara den svarta stjärnhimlen med miljarder avlägsna solar. De som är stjärnor för oss. Älgarna skulle ta hem slädarna tillsammans med vargarna och de skulle färdas tillbaks med nissarna och jättarna och en hel mängd med ekorrar. Vi får höras imorgon igen för nu är det bästa att jag håller mig fast här på drakens rygg så att jag inte ramlar av.

-2.6 grader under snön (fast det är såklart där drakarna inte smälte bort den). -12.1 i luften (ingen fryser när man sitter på en drake det kan jag lova). Natt och stjärnklart. Ingen tillverkning av julklappar ännu men nu är ju Tomtefar tillbaks så nu kanske vi kan starta igång allt igen.

Alla avsnitt på olika format finns samlade här, fritt och gratis i en tid när det mesta annat inte är det.