Just nu hotas betesrätten för mjölkkor och andra nötkreatur. Vi vill att alla nötkreatur ska ges möjlighet att beta! Skriv under namninsamlingen.
Source: Jag vill beta
Just nu hotas betesrätten för mjölkkor och andra nötkreatur. Vi vill att alla nötkreatur ska ges möjlighet att beta! Skriv under namninsamlingen.
Source: Jag vill beta
Huset är tomt. Katterna och jag kvar. K är på jobbet och skall hämtas vid sju ikväll. Den enda uppgiften idag som kräver att jag lämnar kullen.
Planen är synnerligen intensiv programmering idag. Tänk. En hel dag som man kan använda till det. Ringer telefonen skiter jag nog i att svara. Ja verkligen så! Skulle iof kunnat satt mig i studion också. Det var länge sedan nu. Men även om suget finns där så känns det lite som vad spelar det för roll. Där finns inget gensvar eller ens eko. Det hittar jag i alla fall i programmeringen. Fast inte i det egna landet.
Fast intensiv programmering och en åldrande programmerare är kanske inget att imponeras av. Eller, ja, det kan nog konstateras att det inte är något någon imponeras av. Världen tillhör de unga. Man skall vara mycket självuppumpad (och mer pensionär än vad jag är) för att inte fatta det.
Fast det finns såklart annat att gör också. Den där stora ventilen i källaren måste jag försöka få upp. Sitter så in i helvete. Risken med att ta i för mycket är att det börjar läcka istället. Något som är ännu värre än en stängd ventil. Dynamit är alltså inte att tänka på. Då borde läckandet med 100% vara en realitet. Alltid är det något. Men kanske är det 50 år sedan eller mer sen den sist öppnas så man får ha en viss förståelse för en gammal ventils motstånd mot förändring.
Lufttrycket på kullen är inget att hurra för. Lågtryck. Men det utlovade snöfallet imorgon verkar i alla fall mildras. Nu prognostiseras det om centimetrar istället för decimetrar. Hurra för det. Blåsvädret verkar dock bestå. Man får binda fast snöskyffeln i något som sitter fast alltså.
Torrt är det som synes här på kontoret. Ändå har vintern bara precis börjat. En kamrat i Frankrike ligger kring 40% fuktighet inomhus under vinterhalvåret. Vi ibland nere mot 10%. Ökenklimat. Vintern mumifierar en. När den första krokusen blommar så blir det The return of the mummy.
En halv kvarglömd kladdkaka från helgen är annars det enda utöver arbete som håller humöret uppe. Kamrat Ljungström som bor österut har forskat fram att social samvaro gör en lyckligare. Där tror jag att han har rätt. Jag har å det grövsta åsidosatt det sociala livet i mitt eget levandes liv. För några idéer. Några låtar. Lite konstruerade prylar. Ändå har det aldrig funnits en annan väg. Jag skulle valt den här gropiga och oasfalterade vägen även om jag fick en chans till. Nu får man inte det. Ja och på något sätt så känns det skönt att man bara får en chans. Passion och hjärta. Japp. Mina ledstjärnor.
Två decimeter snö på onsdag säger folket med de stora datorerna och de många prognoserna. Vi drar därför till skogs idag. Mossa. Lingonris till kransar.
Den ljuvliga skogen. Så känner jag alltid när jag kommer ut i den. Tystnaden. Lugnet. Den riktiga världen. Jag kan stå där och njuta. Skulle kunna bo så för jämnan. Som Ludde i Arbrå bodde. En liten stuga. Lite mat till småfåglarna. Tid att fundera. Det där är nog jag egentligen. Det skulle räcka. Ja och bli över. Varför behöva mer.
Idag är det enkelt att ta lingonris. Visserligen blåser det ordentligt, men det är ordentligt varmt. Plus sex grader i mitten av november. Galet. Men sannerligen inte oskönt. Ljuvligt.
Men hemma igen på kullen. Helg. Vila. Återhämtning. Lite mat. En film. Njutning hela vägen in i mål, det finns inget att klaga på.
Imorgon skall jag installera en fläkt. Om jag lever. Om fläkten vill. Om elen går att dra fram. Många om och men, men inga som hindrar en från att försöka. Ja sota borde jag väl också göra. Hör till söndagssysslorna den här tiden på året. Kan njut i att göra sådant också. Varagen i att leva en vanlig vardag eller helg. Bristen dramatik är inget jag saknar men vil såklart ha omväxling då och då. Som skogen vi nyss var i. Njutningen där. Men jag kan lika väl stå på Karlaplan i Stockholm och njuta där med, eller på Times Square för den delen. Jag har plats för mycket mer i mitt hjärta. Tänk alla platser man inte sett ännu. Så många av dom man skulle älska. Vilja flytta till på stört. För ännu har det aldrig hänt mig att jag inte under en semester känt att “här skulle jag kunna bo“. Finns säkert några hundra sådana ställern i Sverige och i världen vid det här laget. Det handlar väl egentligen om “där jag lägger min hatt“. Det är inte svårare än så.
Fast nu då? Kanske skall man leta en ny bok, istället för den jag läste ut på morgonen, och sen ge sig hän och stödsova en timme på soffan.
Visst låter det som en bra ide?
Alla borde bojkotta den allt därifrån!
Med Elon Musk som ägare får högerradikala konspirationsteorier och rasism fritt spelrum på X. Det menar mediehus som bojkottar plattformen.