How not to phase out cloud-based products, other cloud-based products after bankruptcy, Z-Wave is not dead, and other news about the smart home.
Category: Swedish
Gräset växer
Försöker tanka lite bensin till gräsklipparen för andra gången den här veckan på den lokala macken. Första gången gick det inte att få in kortet i kortläsaren. Nu går i alla fall det, men sen fungerar inget annat. Försök själv att välja pump på en touchdisplay som inte fungerar… Ja och så undrar en gammal utvecklare varför man skall välja pump där istället för att bara lyfta pumphandtaget. oanvändarvänligt skulle en norrlänning utbrista.
Utan bensin alltså.
Ingen gräsklippning.
Idag.
Tur att jag hann ta det mesta här om dan då alltså.
Det ordnar sig.
Man kan ju alltid koda istället. Ja kanske till och med plantera om några pelargoner.
Smith & Tell är ute på Europaturne och jag ser lite film från backstage och från uppträdanden. Fan vad kul det ser ut. Bus(s)liv. Rockliv. Alla kan låtarna. Alla sjunger med. Vill. Men sen inser jag att efter två dagar ute på turné så skulle jag längta hem till mitt. En del ha de redan så bra som dom kan ha det. Det gäller bara att inse att läget är sådant. Inte växla ner. Förstöra. Utan fortsätta att ha det bra.
Jag lyssnar på P4 nästa i bilen mot Ljusdal igår. Lokala musiker gillar jag. HURRA. Men tävling och världens största gäsp på resten. Inget stort kommer ut av det där. Bara det strömlinjeformade får plats. Det är melodifestival syndrom. Den intressanta musiken kommer aldrig dit. De som anser sig vara musikens företrädare är egentligen musikens klåpare, för dom kommer aldrig att upptäcka eller anamma det nya fräscha. Bara lunka på i gammalt. Både jazz, swing, rock, grunge, punk har de missat. Gör mer skada än nytta. Hormoslyr borde bara tillåtet mot sådant folk.
Fast “No, no, no, norrland” har passerat en miljon lyssningar. Mer hormoslyr till folket också kanske.
Jag, surgubbe…
Troligen.
Lillkatten ligger och sover i ett fönster. Gammelkatten uppe på sängen. Jag är alltså vaken fortfarande. Känner mig trött men sugen. Men det där kan snabbt avta. Gäller att köra igång. Har faktiskt en riktigt bra teknisk diskussion med en person i Asien igår kväll. Det var ett tag sedan. OJ!!!! vad jag saknar just det. Tekniska diskussioner med lite djup och höjd. Där det tänks. Där det funderas. Där argumenten blir hårda ibland. Där det går att diskutera utan att det finns begränsningar i form av “det-är-det-som-gäller-nu“. Det händer nästan aldrig för mig numera. J och jag blir såklart en sämre utvecklare när jag inte behöver försvara mina val och idéer. En stor sorg.
Nu skall jag koda. Hoppas gör man att telefonen kan hålla sig tyst och att besökarantalet håller sig vid noll eller åtminstone mycket nära noll. Programmet för dagen innefattar inte ens hämtning av post idag så de störande momenten är verkligen få. Hopp finnes alltså.
Knappa På*
(4) How are Microchips Made? – YouTube
Det här ÄR bra! Just Orsa finnmark bör få vara orörd.
Source: Örnar stoppar vindkraft i Orsa – ingen folkomröstning – P4 Dalarna | Sveriges Radio
Luften gick liksom ur mig här vid elvatiden. All ork stack iväg på tidig semester. Försöker med tricket att tillföra ofantliga mängder socker. Ofta fungerar det. Men icke idag. Blir tröttar bara. Så nu alltså, nu sitter jag här och skriver ett blogginlägg. Det går det alltid att göra, i alla fall så länge man inte är död. Högst osäkert om man fixar det post-liv. Det lär visa sig. Men håll med om att det skulle kunna bjuda på en del spännande möjligheter.
Blir alltid stressad när energin försvinner såhär. Egentligen borde jag väl ta det med ro. Det händer verkligen inte ofta och när det gör det varar det inte speciellt länge. Men den där känslan man har när man motionerar och är på väg att bli sjuk. Man vill så gärna men orkar inte. Huvudet säger kör, kroppen säger “lugna ner dig nu din satans motionärjävel“. Där är jag alltså.
Fast sätta på en tvättmaskin kan man alltid. Fixa sig lite mat att äta kan man också. Ja till och med få på kaffepannan så att det puttrar lite hemtrevligt. Men slösurfa… Herregud i himlen vad jag hatar det. Tidsförstörare. Tidsmarodör. Världsförstörare. I ett.
Min enda tröst för dagen är att Jan Emanuel mist körkortet. Han, drygheten personifierad. Eller kanske är det bara en mediabild det där själva aset som lyfts fram. Sådant vet man inte. Så tar tillbaks. Det är antagligen synd om honom. Ursäkta!
Men sommaren är faktiskt här. Det verkar hålla i sig vädret. Växter skall ut. Jo jag sa “Växter skall ut“. Det borde man alltså kunna ta tag i. Ja kanske det. Kanske. Det. Eller göra det imorgon… Tomater och gurkor och allt vad det är växer som fasiken inne också.
Imorgon skall jag besiktiga bilen. Det är tamefan en värre upplevelse än att ha tandvärk. Fast större chans till positivt resultat numera än den förra bilen med sina +37000 mil. Fast fan trott. Hursomhelst, imorgon vet man. Alltid är det något.
Fast man är alltså pensionär. Det finns ingen i hela världen som skulle klaga om jag gick och la mig på soffan och sov i två timmar. Bara tanken är ju befriande. Ja Luther såklart på högeraxeln har sitt att säga. Som alltid. Tycker inte att det skall slöas. “Arbeta i anletes svett” är budet därifrån. Turligt nog sitter han och mässar allt det där på den sida där jag har mitt Marshallöra. Alltså lite gitarrförstärkare på volym kring elva plågat öra. Så man hör inte allt han säger. Trotts att en stor del skriks ut. Dövöra däråt.
Men soffa blir det nog inte ändå. Det går liksom inte om man inte är riktigt illa däran. Allt annat måste prövas först. Så jag sitter väl kvar här vid skrivbordet. Försöker. Tar mig framåt med myrsteg om så är. Det är ju ändå framåt det också.
Liksom!