Category: Swedish

Plockar lite idag. Ja plockar ganska mycket. Förbereder lite för nästa projekt. Det som egentligen såklart bara är fortsättningen på det som håller på och håller på och håller på.

Men det är CAN kommunikation som skall fungera i trådarna här på kontoret. Det är ett par Raspberry Pi som används för testning som behöver flyttas. Det är några temperatursensorer som skall flyttas med dom. Plockande alltså. Fixande. Ja lite vila innan allt drar igång igen.

En del i plockandet innebär också att man skall försöka frigöra bordsytor. Har man projekt som rullar på under några månader eller år så blir det lät förbannat dammigt på de där bordsytorna. Jodå, MAN VILL städa men är också smart nog att låta bli. För försöker man ta sig ann testuppkopplingar i det fragilaste tillståndet så tigger man om stryk. MYCKET stryk. Alltså låter man bli. Det får vila, saker får samla damm, tills man når fram till sådana här plockar dagar. Då kan man ta de där smällarna man ALLTID får av att röra till saker som rullar och fungerar.

Köper två semlor idag. Stoppar in dom i mitt största gap. Tuggar knappt. Men sväljer. Planen är att det skall bli de två sista för säsongen. Wilmars semlor såklart. Lättätna. Några veckor till finns de väl fortfarande att få tag på. Så om suget uppstår…

Fast känns som jag är ganska nöjd på semelfronten just nu i alla fall. Det har blivit några. Fast med beach 2024 går det sämre. Sambandet finns där och är kanske solklart för vissa. Men SÅ ofta äter jag nu inte semlor. Resten har väl med karaktären att göra. Eller bristen på sådan.

Släpper en ny låt men råkar bifoga fel fil. En mycket gammal version. Blev ju lite skoj såklart. Skit samma kan man tycka.

Edsbyn spelar slutspel i bandy och alltså är man tillfälligt Edsbybo igen. HEJA BYN! liksom. Samtidigt håller Ljusdal på att ta sig upp i elitserien. HEJA LBK! liksom. Sportgalen! Det såg ingen komma.

Allt går över…

Men melankoli på kontoret idag som varje dag efter ett avslut. Egentligen skulle jag alltså koda eftersom kreativiteten är som bäst och högst och suveränast just här. Men känner alltså att det behövs en dag av “plocka“. Ja egentligen sömn. Men det kommer tid för det också.

Vettefan, kanske “plockar” imorgon också. För att slippa ta sig ann verkliga uppgifter som tvingar fram svettdroppar. Möjligen skulle man angripa kontorets alla dammråttor med dammsugaren imorgon. Lägenhetsstädningen är nämligen inställd. Ja och behovet är alltså stort här nere av en rejäl genomgång. Fast roligt låter det ju inte. Och det är min mancave så ingen annan ser ju skiten. Vi får se.

Lagade förresten en USB adapter idag också. Men enkelt. En kabel som gått av. Löd bort fyra tåtar. Få bort lödtenn. Fixa dragavlastning. Löd dit igen. Sen som ny. Nåja, nära nog. Känns nästan som man “jobbat” på riktigt. Den där tillfredsställelsen av att “laga” den får man sällan i programmerandet.

Eftersom det fortfarande är brist på någon att hurra över projektframgångar med här på kontoret så får man alltså “plocka” vidare. Skulle nog kunna “plocka” länge. Ett problem som jag tydligt identifierar med plockandet är att nya högar uppstår på andra ställen som måste hanteras vid ett senare tillfälle. Lite kontraproduktivitet. Ett sätt att undvika det där är att köpa fler lådor. Nackdelen med det är att man glömmer vad man har i lådorna. Ja och med tillräckligt många lådor så vet man inte var “just den” lådan finns. Har redan nått stadiet “för många lådor” här är jag rätt säker på. Borde döstäda. NU!

Plockar vidare…

Sju månader tog det att få till den där funktionaliteten. Ladda, editera, spara MDF filer (Module Description Files). Filer som används för att beskriva en hårdvaruenhet och som gör att de kan konfigureras på ett enhetligt sätt oberoende hur den ser ut eller om det är en maskin som gör det eller om det är en människa.

Alltså sitter jag här nu med den där tomheten man år inom sig efter att ha nått “klar” med en milstolpe som det var kämpigt att nå. Vem skall man gå in till på kontoret och hurra med liksom? Sju månader kodande, nästan varje dag, nope inte 16h dagar som förr. Oftast blir det 08:00 till 23:00 nu för tiden. Dessutom fredagskvällar och lördag ledigt. Lite pensionärsprogrammering sådär. Men med tanke på en tilltagande trötthet och ett behov av Alvedon rätt ofta så blir antagligen ansträngningen densamma. Ja troligen större.

Så tröttheten. Den rasar över en. Och var det värt det? Troligen inte. Varför? För att man måste!? Gör det här bara för att göra “klart“. Alltsammans är bara sandkonst. Borta med mig eller borta innan. Som om det aldrig funnits. Jag och koden, svetten, kämpandet för att orka.

Fast imorgon en ny milsten långt där borta. Det är bara att börja gå. Men just nu då får det räcka med att checka in koden och sen kanske gå och lägga sig. Kanske kan man kosta på sig ett flin i spegeln när man borstar tänderna. Men möjligen är det att överdriva firandet…

Utställning om den vackra Lo(o)osdräkten på Los bibliotek just nu.

Den officiella våren är här. Vasaloppet är avskidat. Eller kanske inte officiell ändå. Kanske inte ens för alla avskidat. Men som vår, det närmaste man kommer. Fast meteorologisk vår är väl ändå trams. Jämfört med att bestämma en gång för alla att våren börjar den första söndagen i mars och man äter marsipantårta den första tossdan i mass. Lika för alla i hela landet. Enkelt. Lät att minnas.

Så glad vår på er bröder och systrar hälsar jag från en liten kulle här i Los. Sen var och är det inte mer med det.