Category: Swedish

Så är det vardag igen. Jag är en av dem som ropar HURRA när jag får gå ner till kontoret. Lillkatten med. Vi har nämligen vilat nog. Ätit nog. Druckit nog. Det är dags att ta tag i saker. Vila har sin tid, arbete sin.

Fast skönt har det varit. Det har verkligen vilats. Fick en god whisky i julklapp av äldste sonen som jag har tullat på sedan julklappsutdelningen. Lite bättre sort än de jag normalt köper. Vi har haft lite annat i spirituosaväg också. Men det mesta kvar. Klarar oss nog till påsk på det som står där i hyllan. Varken K eller jag är några större konsumenter av alkohol. Ingen vits med varken ölbryggeri eller hembrännare här i huset således.

Skottar snö på morgonen såklart. Det har fallit några flingor under natten. Bär in en pall pellets på det. Lång tid kvar på pelletssäsongen. Många pallar skall in än innan den tiden är över. Inget man ojjar sig över såklart. Hör till livet på en kulle.

Läser en krönika av PO Tidholm på morgonen. Han lyfter sin syn på Peter Stormare. Totalt meningslös text såklart. Pdeudo-allt. Lite föraktfull sådär. Översitteriattityd. Men helsida som varje gång herr PO Tidholm uttrycker åsikter.?Skulle någon ha?något att kommentera i någon av hans kräkningar så kan man skriva en insändare. Fast då finns en funktion som heter “svar direkt” och vederbörande får direkt komma till svars samtidigt som den lågt ståendes (i bästa fall) godkända insändare publiceras. Det motsatta gäller inte i den fortsatta debatten. Den med åsikt får vänta några veckor på att få ev. kommentar införd. Om man helt enkelt inte anser att den med avvikande åsikt eller åsikt över huvud taget har fått svar och saken är avklarad.

Jo såklart det finns A- och B- och C- och kanske D-människor. Tydligen blir man B-människa om man är med i radio och TV. A-människa är man om man är kunglig eller rik eller nära släkt med någon annan som är det.?De flesta av oss andra är väl C-människor då. Ja och för att vi inte skall känna oss allt för dåliga så har vi en grupp under oss också som vi av någon obegriplig anledning då kallar A-lagare fast de då är D-människor.

A-människor vet såklart allt och har rätt i allt. Möjligen kan de skattefuska på ett klumpigt sätt och åka dit för det men människorna i gruppen får jobba jävligt hårt för att komma ner till en simple B-människas nivå. När de uttalar sig blir det helsidor i alla tidningar och TV sänder inslag. När de dör blir det långa artiklar, minnesprogram och statyer insamlade till. C och D människor vet de knappt att de existerar.

Sen B-människorna då. Pseudo i allt. Men eftersom de får utrymme i media så påverkar de också samhället med all den skit de spottar ur sig. När de dör får de sällan statyer. Men de lokala tidningarna skriver gärna några extra spalter om deras livsgärning och andra B-människor höjer gärna sina med-B’are till skyarna och hyllar de här människornas pseudoinsatser i samhället.

Ja C och D typerna känner väl mina läsare igen. Det är alltså sådan som oss. Titta dig i spegeln och minns den senaste begravningen av en far eller mor eller en kamrat så vet du hur det fungerar.?Det är bäst att jobba på liksom.

Nu tror jag varken på revolution eller halshuggande. Men ibland kan det ändå kännas som det ändå är vägen. Rensa upp och börja om. Fast dödandet är nu ändå rätt trist. Så mycket blod. Och Fransmännen och andra revolutionärer lyckades väl inte vända på det hela särskilt bra dom heller. Revolutioner skapar bara nya herrar.

Sverige har annars varit rätt duktiga på det där att balansera på knivseggen mellan kapitalism och kommunism. Det öppna samhället har varit en av skiftnycklarna i det där. En annan, viljan att dela med sig och hjälpa de som har det sämre. Nu i pseudoåsikternas tidevarv håller allt det där på att nedmonteras. Inget skrämmer mig mer!

Source: Dragspelaren Magnus Lind död: ”Han var unik” – P4 Gotland | Sveriges Radio

Som amatörmusiker. Ja AMATÖR med versaler, understruket och förstärkt typsnitt, kanske man inte alltid bryr sig om att få till allt perfekt. Man kanske inte ens vill. I alla fall gäller det sista mig. Jag är så trött på allt som är så jävla perfekt och strömlinjeformat, det som aldrig skaver på något endaste ställe och passa perfekt in som den pusselbit de en gång gjordes för i tiotusenbitarspusslet där de har sin meningslösa plats. Därför förväntar man sig såklart att få skit från olika håll och det får man givetvis. Inget är lättare att få sig tillsänt om man ber om det än just elaka kommentarer.

Fast det finns också personer som har uppmuntrat. Inte många. Men lustigt nog är två av dessa aktade musiker i mitt fall. Ledsamt nog är båda borta nu från och med idag. Något som smärtar så att det gör hjärtinfarktsont.

Först, Peter Lundblad. Bara goda ord och uppmuntran fick jag under flera år av honom efter att vi tillbringat en låtskrivarhelg tillsammans i Orsa. Tragiskt borta nu. En god man. Godhet personifierad. Tills han en dag seglade iväg till nya världar och lämnade ett stort tomrum efter sig.

Den andre personen är Magnus Lind. “Limpan”. “Mankan”. “Mange”. Han som med sina “!!!” har uppmuntrat mig att skriva vidare. Han som med ord och fler “!!!” fått mig att fortsätta göra “musik“. Så mycket positivt som det kommit från den mannen. Massor. Han som är mästaren. I musiken. I dikten. I konsten. Han som inte har något att vinna själv på att uppmuntra andra men gjorde det i alla fall. Inte bara mej. Många har också fått ta del av den där osjälviskheten och önskan att lyfta medmänniskor. En god man. En finurlig man. En vis man.

Idag får jag höra att också han gett sig av till andra världar. Det smärtar mycket att få det beskedet. Allt stannar upp en stund. Det har redan kommit tre andra dödsbesked den här månaden. Före det, andra i en strid ström. Man orkar snart inte ta emot fler. Det frestar på.

Idag är alltså “Limpan” inte mer.

När man får ett sådant här besked så minns man personen såklart. Minnena ramlar över en. Sen tänker man på de anhöriga. Smärtan man måste gå igenom. Mörkret. Den långa vägen som mödosamt skall vandras tillbaka för att nå fram till ett fungerande liv igen. Men man måste ta den där klättringen upp mot ljuset efter en tid i sorg. Liv skall levas av de levande. Det är själva meningen. Det är vi skyldig dem som inte längre lever.?Att leva fullt ut. I allt. Så många dagar som vi orkar. Det finns inget bättre sätt att hedra de som gått före.

Glömmer dig inte Magnus. Det är en ära för mig att min livsväg fick gå parallellt med din en liten, liten stund i tiden.

Vila i frid min vän!

Source: Dragspelaren Magnus Lind död: ”Han var unik” – P4 Gotland | Sveriges Radio

Just nu byter WordPress ut alla “.” mot “.?” alldeles av sig själv. Troligen är det där en hämnd för någon oförrätt man gjort i historien. Arvsynd liksom. (hände säkert här med fast man bara skrev en punkt)

Det snöar. Finns liksom bara två lägen den här vintern. Ja, möjligen alla vintrar. Snöväder. Eller tjugo minus. Är man nu en vinterhatare så är inget av det där särskilt bra. Noll bra kan man säga.

Fast man kan så klart skita i att bry sig.?Klä på sig och skotta med tankarna någon annanstans. Ja och med lite godis från hand till mun kan det där fungera. Man försöker i alla fall.

Fast såg annons om boende i Spanien. Lägenhet. Återbud. 20K för två månader, januari + februari. Frestande. Flykt. Man borde väl egentligen göra som flyttfåglarna. Dra. Varje år. Inte se tillbaka.

Men vad skulle man klaga på då!? I min ålder måste man ha något att klaga på och vintern ligger hur som helt nära till hands. Förr gick det ju utmärkt att vräka ur sig spyor om kaffepriser. Men på sista tiden har man kunnat fylla på med paket som räcker flera månader för priser som är varje pensionärs dröm. Så vintergnäll återstår alltså.

Min punkare till äldste son säger att han minsann gillar Taylor Swift. Alltså finns det folk som gillar hennes låtar också i vår familj.?Kan också vara en trettiofemårsrevolt såklart när nu inte punken tog då när de färgade tuppkammarna satt där de satt. Ja jag har då inga problem med endera. Ja och fattar gör ju jag också att det finns “rätt många” som gillar Taylor Swift. Det är liksom inget fel med det. Felet är väl snarare hos mig då som inte förstår själva storheten. Den måste ju finnas där. Annars blir det ju “kejsare utan kläder” av alltsammans. Vad bristen på storhetsförståelse nu än beror på?

Julens finaste blev sexhundra som gillade en text jag skrivit. Oväntat. Men just det där träffar direkt i hjärtat. Ändå skriver jag inte ett ord eller gör en ton för att uppnå något av det där. Gillandet. Men kan ju inte säga att det är oviktigt heller för när det ges så följer energi med som liksom laddar ens sinnen. Fast falskt är det där som bensin till en kreativitetsmotorer. Sexhundra vill ha sextusen. Sextusen vill ha sextiotusen… Snacka om motor som förlorar verkningsgrad. Så det är nog bra – åtminstone i mitt fall – att det där inte händer så ofta. Att man simmar kring i sin lilla damm. Svenskalärare som skickade mig på stödlektioner har redan fått sin käftsmäll. Den enda seger jag begär egntligen.

Om man tycker att alla runt omkring sig ÄR idioter så ÄR man antagligen den värsta idioten själv. Byt ut idioter mot “dumskallar” eller vad som helst och det där fungerar lika bra då också. Sjukdomsinsikt.

Nu skall jag gå upp och leta i mig lite mat hämtade från gamla kylskåpsrester. Potatissallad och köttbullar kanske. Ja och Jansons Frestelse ikväll. Nåja, vegetariska alternativ. K*ttbullar.?Jönssons Frestelse. Eller något däråt.

JoJo