Category: Swedish
Ger mig ut och skottar det första jag gör här på morgonen. Lättskottat. Renat av en njutning. Avklarat på tjugo minuter och toppar det hela med att fylla fågelmat till en nötväckas förtret, hon som blir mycket upprörd över att jag stör mitt i frukosten. Ja Hulken skall såklart ha sitt också. Slurpar i sig.
Torsdag. Snart slut på veckan. Men ännu två hela dagar att knappa på. Tangenttryckning efter tangenttryckning som skall läggas till varandra och är tänkta att bli något. Som tegelstenar i ett tegelhus är dom en del av det som skall bli och är, innan är dom bara en hög med tegelstenar. Egentligen ingen skillnad kanske för varje sten. Det är tillsammans man gör skillnad. Som cellerna i din kropp.
Fast sedan sju år tillbaks är det mesta numera skickat rakt ut i /dev/null. Så har det väl egentligen alltid varit. Men tidigare har åtminstone någon liten rännil letat sig ut genom andra vägar. Numera är /dev/null kanalen bred och mäktig och lika glupsk som den största flod.
Det måste hända något i huvudet när man inser att det man jobbar på alla sin tid, allt man gör, bara diffunderar ut och försvinner när man är “klar“, ja långt innan det. Oundvikligt blir det att man måste svara på den ställda frågan “Varför?”. Varför håller man på? Mitt svar är “för att jag måste“. Galningens svar. Men så känns det. Det här är min väg. Jag skulle kunna vända eller hoppa av den här vägen. Urenkelt. Men det känns liksom bra att gå just här. Japp, även om jag också såklart drabbas av tvivel ibland. Men den där känslan av att jag måste gör att jag går jag vidare. Fast jag alltså vet att vägen inte leder någonstans alls.
Liknelsen med Buddhistisk sandkonst är såklart uppenbar. Det finns inget som överlever tiden. Utövandet kräver att man har distans till sin egen storhet och sina verks betydelse.
Categories
Våra vänner
Dåså, då snurrar dom igen mina maskiner. Maskinerna är våra vänner. Visst är det väl så. Tänk så mycket tid som sparas med tvättmaskiner, spisar, mikrovågsugnar och annat. Fast i slutänden handlar det såklart vad man gör under den där insparade tiden. Hur man använder den? Kollar på Facebook…
Men det är verkligen upplyftande att titta på CPU utnyttjande på de nya maskinerna. Först och främst åtta trådar. Som knappt jobbar alls. Man kan börja flina av att se sådant såklart. Ännu en skada ät det troligen att man flinar över sådant.
Det är snö på väg hit till kullen och byn. Mängder. Helt enligt programmet f.ö. Till allhelgonahelgen har alltid snön kommit. Ända sedan jag var en liten plutt. Ja lägg till eller dra ifrån en fyra veckor på det. Gausskurvor och fördelning enligt dem. Toppen vid allhelgonahelgen oberoende (än så länge) av en värld som svettas ihjäl.
Fast jag är ju inte helt förtjust i snöande då såklart. Men har varmt inne och man behöver ju inte gå ut för annat än att skotta bort den på några utvalda ytor. Det är ju motion och just det är sådant som folk normalt betalar för att få utföra. Så vinst igen för mig. Helt utan ett endaste friskvårdsbidrag.
Fast det finns fördelar med snö också. Fört och främst ljuset. Men också tystnaden. Knarret av kall snö under vandrande skor går inte av för hackor det heller. Speciellt om det är natt och universums allt annat hänger där klart och mäktigt ovanför och norrskenet sprakar som ett sent och tyst (man ser det på håll) disko i ett av alpernas döende skidhotell. Basen som trycker på är ens eget hjärta. Dong, dong, dong… Liv.
Kör nog vidare med hårdvara. Kan nog inte lägga av. Lite av en curse det där också. Att man måste. Varför det? Det finns så många sådana saker. Som det här skrivandet också. Varför det. Musiken? Varför det? Jo för att man måste. Det är den man är. Blev.
Men som en eftergift till ett mer live med just liv istället frö bara arbete så skall jag nog göra en liten rockad här på de tvåhundrafemtio kvadratmetrarna kontor.
- Flytta studion till det nya köket.
- Lagret till där studion är nu.
- Verkstad samlad här där jag sitter.
- Servrar får också komma in hit i värmen.
Kan det bli bra måntro. Musik möjlig att tillverka även under vintern. Istället kyligt när man vill hämta något ur hyllorna. Vad är viktigast?
Annars är det en öppen vecka föröver. En helt vanlig vecka utan några speciella händelser. De veckor man älskar.
Categories
Old is new <
En plus tio år gammal server för 850:- spänn och ett plus tio år gammal moderkort för 200:- förändrar tillvaron radikalt här på kontoret. Tänk att det kan bli sådan skillnad. Men det blev det. HURRA!
Återstår gör nu att bygga en ny server av mitt gamla moderkort och lite annat jox som ligger här och skräpar. Kan väl ta någon dag det också. För tid tar det. Inget funkar liksom bara av sig själv. Fast det har ändå varit smidigt om man tänker på att jag rensat en server som snurrat plus tio år och innehöll det mesta man kan tänka sig. Allt uppe igen och legacy grejer borta. Glädjeutandning på det.
Tur till elektronikåtervinningen alltså nästa vecka. Denna gång för att lämna grejer istället för att hämta. Hustrun lär dåna.
Men fredag. Japp. Kvällen ledig. Gott. Skall nog ha ledigt imorgon också. Hela dan. Bara jäsa. Kör igen på söndag.
Nöjd släcker jag på kontoret och vandrar upp för trapporna…
Categories
Hälsingetoppen
Hälsingetoppen. Ny lista igen. Det är som om året består bara av fredagar i år. Joho, inflation i fredagar. Håll till godo med Hälsinglands (Världens?) bästa musik kamrater.
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Nya hjältar denna vecka är
Norra Ren, punk från Bollnäs
Crowse Nest, Gittarist från Ljusdal (Angeline)
Disclamer: Det här är ingen tävling. Det finns ingen första eller sista plats. Bara Hälsingemusik ordnad efter hur mycket den spelas på Spotify. Enkelt eller hur?