Det kanske var 1985. IAR systems skickade oss en hög med C kompilatorer som skulle fungera på “singelchippare”. Vi pratar enheter med 64-128 bytes RAM här. Nej det var inge succé direkt. Vi fortsatte jobba i assembler. Men mängden RAM växte på “singelchipparna”, ja det gick rent av rätt fort, när den ramlade över 300 byte var läget ett annat, och snart var C det självklara verktyget.
När jag läser betraktelsen nedan om JavaScript tänker jag på den där tiden. Verkligen!? Kan man på allvar tänka sig JavaScript som ett professionellt utvecklingsalternativ för inbäddade grejer. Det känns “leksaker”. Som Arduino. Som C gjorde då. Ja det blir säkert sådär. På samma sätt som mängder av företag började skriva applikationer i Visual Basic när den kom. Bra ibland men förbannat dåligt också många gånger. Det fick många erfara som skulle konkurrera med företag som gjort sitt jobb på riktigt.
När jag läst det här känner jag mig som den där mannen som med stolthet gjorde sin snickarglädje på de hus han byggde – japp och det tog tid – samtidigt som alla runt omkring honom började bygga prefabricerade hus. Med tiden vann han väl på sätt och vis en seger eftersom det han byggde lever kvar över åren, men gick väl också med buller och bång och raketer ut ur tiden för att ingen längre hade tid och vilja för det där lilla extra.
Nyheter för dig som är verksam i den svenska elektronikbranschen som exempelvis tillverkare, konsult, distributör, finansiär, investerare, konstruktör eller tekniker.
Source: JAN TÅNGRING: Javascript äter C:s lunch – Elektroniktidningen
