Category: Swedish

Personer med demens har förmåga att lära sig nya saker trots sin sjukdom. Det är slutsatsen i en avhandling från Linköpings universitet.

Source: Demens inget hinder för att lära nytt – | forskning.se

Under den tid jag kört Hälsingetoppen så har jag ganska ofta fått mail (och några telefonsamtal) från människor som finns nära musiker och som vill att den de känner skall finnas med på listan. Det kan vara mammor – ja väldigt ofta mammor faktiskt – men också flickvänner och kompisar, men ibland till och med ett fans. Ja och Ljungström såklart. Men han gör mest en god gärning för mänskligheten. Han har helt enkelt ett gott hjärta den mannen.

När jag får den där inputen så blir jag glad. Fantastiskt att ha någon som pushar dig. Som är stolt för det du gör. Som står där bakom dig i alla väder och som aldrig skäms över det du kallar ditt uttryck. Kärlek. Jag gissar att den lokala radion t.ex. hör av de här personer också (me lyssnar inte). Fantastiska människor.

Så kanske skulle de här personerna också ha en egen lista. Eller i alla fall ett fint pris av något slag som delas ut av en kunglighet på någon flott gala varje höst.

Nu kan ju det här också bli eller närma sig nepotism. Då blir det ju något som är äckligare än “äckligt” såklart. Det finns inte mycket jag avskyr mer än nepotism. Ja möjligen då lögnare. Men när det inte närmar sig det där spöket är det bara vackert.

Fast synd om alla som inte har den där backningen såklart. Antagligen är det vanligare att det är så såklart.

Städdag. Var jag inte halvsjuk så hade det inte varit ett problem. Inte om jag varit helsjuk heller. Men nu råkar jag känna mig skaplig här på morgonen och ger mig alltså i kast med städprojektet. Ja och fixar det på ren vrånghet. Fast får lägga mig och vila en stund efteråt. Va fan! tänker man när man ligger där helt slut och lånar tio minuter från verkligheten.

Kämpar på alltså. Nu på kontoret. Lite kod skall det väl ändå bli idag. Veckan har annars varit en kamp på det området. Är det ens någon vits med att leva om man inte orkar koda frågar man sig. Fast det är väl den vägen det är för alla som förlikar sig med döden. Man är klar. Eller orkar inte mer.

Nåja. Tänker försöka lite till. I alla fall imorgon och nästa vecka. Sen får vi se- Man får ta lagom stora tuggor. Också av livet.

Förbannelsen slår till igen. Grillen i byn skall slå igen. Mycket synd såklart. Jag hann inte ens dit för egen del. Eftersom det gäller att ställa upp så kanske jag rent av är ansvarig och skall få dåligt samvete. Men jag hann liksom bara inte. Sorry. Är inte så snabb av mig. Om det nu är mitt fel alltsammans. Förbannelsen har jag i alla fall inget att göra med. Bara med-drabbad där.

Fast Lokatten, värdshuset, är ju på gång också. Får väl masa mig iväg dit så fort det serveras vegetariskt. Under väntan läser jag de ramsor som gammelmormor lärde mig. Mummel mummel mummel… förbannelse vik hädan. Jag kommer förresten med en novell vad det lider om hur den där förbannelsen kom till för sisådär en tvåhundranittio år sedan. Men håll inte andan i väntan på den. Prioriteten för mina skrivarprojekt är så låg att de nästan inte alls tilldelas någon tid. Ja faktiskt till och med lägre än musikmakeriet. Då fattar vem som helst hur det är ställe t med skriveriläget.

Jesus – tror jag att det är – på bilden har inget med det här blogginlägget att göra. Men han får vara med ändå. Det är för att han är en sådan poppis figur i vissa kretsar. Själv har jag inte ens riktigt accepterat att han fanns, än mindre finns, som vissa hävdar. Har aldrig gillat droger. Inte i någon form alls.

Helt plötsligt blir jag sugen på att se “Härifrån till evigheten“. Japp. Det är så mitt huvud fungerar. Ser att den finns på SF-Anytime för 49:- Det får man väl satsa då…

Apropå filmer förresten. Finns en scen med James Dean där han går fram till en flicka som sitter i rullstol och pratar med henne fast det är lite tabu sådär. Detta är en scen som fastnat i mitt huvud som en trästicka, svår att få ut. Men vilken film är det? “Öster om eden”? “Ung rebell”? “Jätten”? Fint pris utlovas till den som ger mig svaret. Själv vet jag nämligen inte.

Music maestro…

Så ännu en dag. Oregn. Wow. Man baxnar nästan. Borde rusat ut och startat gräsklipparen. Men håller igen. Skyller på att jag fortfarande inte mår helt OK. Man får passa sig som gammal gubbe. Det vet man ju.

Men med gräsklippning är det som det är. Man börjar så smått längta efter tider när gräsmattan inte växer så mycket på en vecka. Fast det värsta med det är såklart att alldeles strax efter den ljuva tiden så slutar den växa helt och snart så ser man inte något gräs hur noga man än tittar under minst sex månader. Så vad är veckovisa gräsklippardagar mot det. Man bör alltså inte klaga. Det är alltså som vanligt.

Fast en av de lediga dagarna går alltid åt till att klippa gräs. Så är det nu ändå. Återstår gör en ledig dag i veckan för andra projekt. Problemet är enkelt. De fria dagarna är för få för att lösa hela högen av problem. Man får prioritera. Hårt. Det känns till slut som man inte hinner ett endaste dugg. Kanske gör man inte ens det. En suck är det enda som blir kvar.

Poorly me är fortfarande poorly me. Nåja lite bättre är man kanske. Men seg. Seg. Seg! Vill banka i en vägg och skrika, så irriterad blir jag. Men orkar inte det såklart. Matt innan jag ens börjar tänka på sådant.

Så oj oj oj oj. Men man får i alla fall – på kvällarna – se mer tv än man sett i sitt hela liv. Man blir i och för sig inte gladare – eller friskare – av det. Men ansträngande är det ju inte.

Jag tänker hembygdshistoria. Viktigt såklart. Det är sin historia man står på när man bygger framtid, Men om man helt uppfylls av det som varit. Om man glömmer nutid och framtid. Var har man hamnat då?

Hembygdsföreningen dokumenterar såklart den första bilen som kom till byn. När i tiden kommer den första datorn dokumenteras? Tror att den fanns på Looslacken. Byns koppling till Internet, hände det något med byn då? Ja ni fattar, när blir saker noterat i rullorna. Efter hundra år? Tvåhundra år? Trehundra år? Och vad skall nedtecknas? De rikas historia? De lyckades historia? Som alltid? På trehundra år kan till och med människoplågare som ortens fogde höljas till skyarna. Kommer man att kunna kolla in en maskin från Wilmars bagarbod på hembygdsgården 2123? Eller en skogsmaskin? Eller en timmerbil? De som lever får såklart se. De flesta av oss levande idag är döda då. Några +100 kanske kan erinra sig något. Möjligen +130 med den utveckling som sker inom medicinen. Jag undrar…

Historia är mycket spännande såklart. Viktigt också. Fast aldrig mer viktigt än att röra sig framåt. Står man stil så dör man. Det gäller inte endast hajar. Nope, gäller alla. Utveckling krävs., Hela tiden. Av alla.

Oregnet förvandlades alldeles nyss till “riklig nederbörd” här ute. Fy fan tänker man först, sen flinar man lite och gläds över att man alltså inte alls behöver ha dåligt samvete för att man inte är ute och klipper gräsmattan…

Schysst hus till salu för en spottstyver just nu. Slå till!

https://www.fastighetsbyran.com/sv/sverige/objekt/?objektID=2893263&utm_source=hemnet.se&utm_medium=referral#bilder