Category: Swedish

Slödag n idag. Det var länge sedan jag tappade räkningen på semesterdagarna som går förbi. Klarar kanske inte att befinna mig i detta vegetativa tillstånd hur länge som helst. Men just nu känns det bara skönt. Tror nog jag klarar av de veckor som återstår också. Fast en viss längtan efter att köra igång kliar i ena benet ändå. Det finns projekt att gör klart. Det finns inte lika mycket liv kvar för att få dom gjorda. Det är lite bråttom. Ja rent av kanske MYCKET bråttom. Vem vet hur mycket tid som är kvar?

“Paket till Grodan” säger chauffören som levererar paket här på morgonen. Verkar inte tycka alls att det är konstigt med ett företag som heter Grodans Paradis AB. Andra reagerar och frågar nyfiket. Alla minns namnet. Gott så. Varför detta namn? Jo jag skulle ha ett namn för en trådlös router här i huset. Min yngste son tyckte den skulle heta “Grodans Paradis”. Ja och på den vägen är det. Djupa tankar finns det få i världen. Saker händer och sker.

Lo(o)svecka den kommande veckan. Den tycker jag ni skall bevista. Program finns här. Speciellt koboltgruvan är värd ett besök. Detta projekt som byn väckte med gemensamma krafter och som visar vad man kan göra i en liten by om man jobbar tillsammans istället för att jobba emot varandra.

Tanken idag är att lyssna in lite lunchmusik i Färila. Själen behöver sitt den också och det har varit alldeles för lite levande musik ett tag nu. Eftersom det är ett evenemang med lokala musiker kan man vara säker på att Peter Subäck sitter bakom klaviaturerna. Det gör han nämligen alltid. I alla sammanhang. En man som borde få priser. Massor av priser och hyllningar. Men tyvärr fungerar sällan världen få det sättet. Att jobba på räknas inte. Man måste stå längst fram för att räknas. Dåligt tycker jag med pensionärens rätt att klaga.

Men lite livemusik alltså. Det förnöjer. Föredrar de små akterna faktiskt före giganterna. Båda har såklart sitt. Men hjärtat finns nästan alltid i de lilla. Det där “riktiga” finns där. Uttrycken är så hårda och starka idag att det ibland är svårt att se nyanserna. de drunknar liksom i det högljudda. Man får anstränga sig lite.

Men nu skal jag starta lite backuper, sen får det här väl bli en fredag också som vilken anna fredag som helst. Inga förväntningar. Inga krav. Det är bara att åka med.

Serru!

Så mycket gör man nu inte. Pensionär + semester måste vara nära noll arbete. Men något litet handtag händer det ändå att det blir. Riva ett badrumstak idag t.ex. Fast alltså inte mycket. Man skulle nästan kunna vänja sig vid detta. Men kanske ändå inte riktigt helt.

Lo(o)s i tidningen idag. Det gnälls. Som vanligt. Kom och hjälp oss kommunen. Trött på det där. Kan inte hjälpa det. Man måste hjälpa sig själv först. Världen är inte rättvis. Bybor som har väckt gruvan från dess törnrosasömn (nästan hela byn), kvinnolaget med alla sina fantastiska projekt (nästan alla kvinnor), vandringsgruppen som fixar och underhåller fantastiska leder i skogarna runt byn, alla företagare som aldrig förkommer i artiklar i tidningen, som bara jobbar på under långa timmar. Ja fler… Där finns min respekt, om någon nu skulle vilja ha den (knappast). Det var den typen av människor som byggde byn och världen. Klagandet leder ingenstans. Åtminstone inte åt något annat håll än ner i en bottenlös stinkande stackars avgrund.

ps Och jo man kan kritisera. Man bör kritisera. Fast innan man börjar med det så skall man lära sig skillnaden mellan konstruktiv kritik och klagande för dess egen skull. De är nämligen två olika saker. ds

Jag tror det är tisdag. Idag. Igår var det i alla fall måndag. Bortkopplad alltså. Datum orkar man inte ens fundera ut.

Fast Sundsvall, Alnö, igår. Mest av en slump. Skumpig Kustväg. Doften av hav i näsborrarna från morgon till kväll. Fick en Galette till lunch som sitter kvar i magen än idag. En hamburgare till kvällen. Magen växer och jag med den. Så var det nu inte tänkt. Men det är ofta så. Att det blir på annat sätt. Jag hänger med. Grämer mig sällan.

Tror det skall komma post idag. Finns websida man kan kolla. Kollar. Svar ja. Så man får väl titta i lådan. Alltid är det något. Kontakter t.ex. väntar jag på. Ett gäng. Höstens projekt.

Musik saknas mig fortfarande. Finnes gör lunchkonserter i Färila. Subäck’s pojken är säkert inblandad. Man borde åka på någon av dem. Bara man orkar leta upp tider, var och när. Pust och suck.

Trotts för mycket mat och väldigt lite nyttigt arbete, så m,å¨ste jag konstatera att det är gott att leva. Vädret är förträffligt även idag, men imorgon sägs det bli ordentligt med regn. Studio eller städa står på programmet Båda handlar väl om att rädda själen. Känslan av att leva som en fri och obunden människa i någon slags tillvara man vill befinna sig i.

Konstaterar i alla fall att Hälsingekusten är vacker hela vägen upp där Medelpad tar vid. Vackert där också. Man anar höga kusten redan vid gränsen. Strandlinjen blir högre och brantare.

Nu skall jag vila.

Ja det skall jag.

Serru!

Så söndag. Man ids nästan inte hålla reda på vilken dag det är. Men har alltså kommit fram till “söndag“. Det får duga. Troligen rätt. För som semestrande pensionär spelar det ingen som helst roll vilken dag det är. Ja det gäller väl pensionärer som inte semestrar också såklart. “Det ljuva livet“. Nära döden.

Gräsklippning står på programmet idag. Blir inte så mycket mer. Tar en dag. Kör dessutom sönder framdrivningen. Pinnar från Tysklönnen i gräsmattan. Första reparationen av den nya gräsklipparen. Suck.

Men gott liv då ändå. Finns inte mycket att klaga på. Det tickar på.

Tack för det är väl det enda man kan utbrista.

Nejdå, jag varken räknar dagar eller vet vilken dag i ordningen det är eller hur man räknar. Ointressant såklart. Men vaknar sex idag också. Står ut till halvåtta i sängen med hjälp av god bok. Frukost. Soffa. Te. Butterkaka. Bok. Somna. Sen lasta upp lite grejer på skulle, skruva lite. Slipa lite. Ja lite annat. Semester. Njutning.

Det där vakna klockan sex hoppas jag avtar ju längre in på semester dagar vi färdas. Kanske beror det där delvis på att jag somnar titt som tätt lite här och där under slöa dagar. Men en stor trötthet finns det som behöver sitt. Det finns ett år att ta igen. Trötthet som tar tag i en när den får en chans och man inte längre gör motstånd.

Igår, hungrig framåt lunch. Vi tänker “äta ute“. Var för sig kommer vi fram till Creperie i Järvsö. Otroligt gott sist vi åt där. Vi har försökt återkomma under alldeles för många år sedan dess men det har aldrig gått. Så vi far dit. Egentligen är det väl två pannkakor med lite Järvsögrönsaker a’la fyrahundra pix. Men gott för åtthundra pix är det. Peston på min är så bra och så god så att man misstänker att han, hon, det, Gud är inblandad i den. Kommer att drömma hela vintern om den där peston.Skulle väl egentligen tagit en efterättsgalette med jordgubbar också. Men det känns lite skämmigt och gluffsigt. Får åka dit igen. Ta det då.

Men kan rekommendera Creperiet i Järvsö. Super!

När vi serveras där i Järvsö upplever jag stor tillfredställelse eftersom personalen ler och är närvarande. Det känns trevligt och man blir glad. Så fort man far härifrån byn upplever man det där. Ovant. Det hänger något mer buttert över Los. Troligen bara för sådan som mig som bara har tre generationer som är uppväxta här. Man blir liksom inte riktig Losbo förrän man har fem eller sex.

Fast det där kan såklart kanske bero på att dom känner mig här men inte när man kommer utanför byn. Där kan dom rent av tro att man är värd att le mot, ja rent av prat med lite gran. Nåja, med det där är det som det är. Här vet man i alla fall var man har människor.

Fast hemskt måste det vara att bo på en ort som Järvsö. Vackert, javisst. Framåtanda, javisst. Men inte är det mycket som utvecklas där för dem som bor där inte. Dom är sällan målgruppen. Till och med när det gäller skola och annat liknande ligger fokus på inflyttande.

Men semester fungerar fortfarande som det skall alltså. Imorgon skall det regna enligt prognoserna. Jag tänker passa på att göra den första regnvädersdagen till en studiodag. Det betyder nästan aldrig att man kan göra “musik”. Inte ens dålig “musik”. Det brukar vara tillräckligt med krångel en sådan dag för att man skall ställa och ratta och greja och upptäcka att dagen har passerat. Men det kommer säkert fler regnvädersdagar. Då kan jag ta chansen. Göra min skitmusik. Bara för att jag älskar att göra skitmusik. Varför skulle inte det räcka liksom?

Har DU inte kollat in “Made” på Netflix så kan jag rekommendera den serien. Skitbra (tycker jag/vi). Skall kolla in det sista avsnittet ikväll. Längtar redan.

Tittade med ett öga på Allsång på Skansen igår. Ja är enögd. Sicken dynga det där blivit. Publiken har iof alltid varit det roliga där men vad finns kvar av den själ det där programmet en gång hade. Billiga skämt? Föutsägbara artister. Lägg ner skiten.

På tal om att gnälla då alltså. Fy fan för folk som gnäller. Speciellt gamla gubbar. Ja de ocoola är värst. Såklart. Som alltid.

Men nu så. Klockan är fem. Man borde somna in en stund på soffan så att man orkar vara vaken till elva. Semester är inte att leka med. Trött blir man. Slö rent utav. Men vafan. En pensionärer som har semester… Det borde ju vara det närmaste döden man kan komma. Eller hur?

Första semesterdagen. Det är ingen lek att vara ledig. Helt slut nu vid tjugo i sex. Orkar inte mer. Men någon slags tillfredsställelse mumlar lagom högt och till synes tillfreds där i huvudet ändå. Man har blivit svettig. Gjort något riktigt för en gång skull. Kroppen ropar HEJA. Nåja inte just nu. Men när man började röra på sig här på morgonen. Nu är det väl mer HJÄLP, TA DET LUGNT din dåre.

Så dag ett avklarad. Kan nog leva tjugoåtta dagar på detta vis. Tror jag. Fick iof några antenner och ett nytt kort med posten idag. Där kliar det såklart lite i fingrarna. Men karaktär har man ändå några uns kvar. INt6e många men några.

Så vila härifrån. Någon serie. Någon film. En ny bok. Kanske till och med lite glass. JA GLASS ropar den karaktärsfaste som bestämt sig för att vara återhållsam denna sommar. Den där karaktären räcker nu bara så långt som den räcker förklarar jag. Skall jag inte jobba så skall jag i alla fall ha en skål glass efter maten. Eller hur? Beach 2023 är nu ändå förlorad.

Men kväller nu alltså.

Det är gott att leva.