Category: Swedish

Igår på TV uttalade sig en Rysk soldat i TV om sin syn på Gergien konflikten. Som för väntat var den motsatt den bild vi får oss serverad. Får en att verkligen tänka efter. Det är ju alltid så att det finns MINST två sätt att se på en sak. Regeringar och därmed media rapporterar det dom vill föra fram. Man kan ju t.ex. jämföra med Vietnam kriget inledningsvis. Ofta reagerar vi precis som makten vill att vi skall reagera eftersom vi får den information vi får.

När Internet började breda ut sig så trodde jag i min enfald att dettta sätt att styra information skulle vara förbi. Fans det en enda okontrollerad länk ut ur ett land så skulle det fria ordet kunna flöda. Kina är ett bra exempel på att detta inte är fallet.

Nu kan man likna det Ryssland idag gör med det Tyskland inledningsvis gjorde mot Österrike. Räddar eller skyddar sina egna i ett annat land. Det får mig att rysa,

Min son Jonas har föresprÃ¥kat anarki i mÃ¥nga Ã¥r och vid sÃ¥danan här tillfällen tror jag att han har rätt. Ett anarkistiskt samhälle har svÃ¥rt att upprätthÃ¥lla arme’er om soldaterna inte tror pÃ¥ ideerna som driver kriget. SÃ¥ var det för Tyska soldater, soldater i Vietnam och nu ocksÃ¥ för den Ryske soldaten i Georigen.

Sätt blommor i gevären mina vänner & fiender!

Ja hem kom vi ju från Uppsala igår. Avlämningen gick bra, installationen av Niklas gick också bra. Med gråten i halsen åkte vi hem. Nu sitter vi här hemma med båda barnen utflugna. Saknad blandad med glädje av att höra att allt fungerar bra där nere.

Höll på att inte komma iväg först på Lördagen. Jag vaknade på natten vid fyratiden och var sjöblöt i svett och yr i huvudet så jag inte ens kunde sitta uppe än mindre gå. Kände mig lite bättre framåt förmiddagen och med hjälp av ett konstant maxintag av Alvedon under dagen så fixade det sig. Inget vidare är det i alla fall. Har hänt mig någon gång förrut. Virus på balanssinet, högt blodtryck eller vad det nu är som orsakar detta.

Hursomhelst skönt var det i alla fall att få honom installerad i stora staden.

Kommande vecka skall jag jobba uppe i gruvan. Det fÃ¥r väl mest ses som terapi men välkomen sÃ¥dan just för tillfället. Det ligger en del andra jobb och väntar ocksÃ¥ och jag mÃ¥ste ta tag i dom ocksÃ¥ under veckan men eftersom det är förvÃ¥nadsvärt givande att lotsa männikor i gruvan sÃ¥ känner jag att det kan vara värt att satsa en vecka pÃ¥ det. Att gÃ¥ ned men en bister människa och fÃ¥ denna människa att lysa upp och intresserat ställa frÃ¥gor när man är där nere känns som en seger varje gÃ¥ng. Att vara katalysatorn…

Inte allt för sällan, och ofta här på landet,  träffar jag människor som med stolthet i rösten säger

– Jag har aldrig läste en hel bok!

Få saker gör mig så ledsen att höra. Nu skulle jag kunna moralisera och gå på om det. Men naturligtvis kan man skaffa sig kunskaper om världen på andra sätt. Att själv leva i världen t.ex. eller varför inte genom att se film eller titta på TV. Men här handlar det inte om att man inte läser böcker utan att man med stolthet i rösten säger att man inte gör det. Däri ligger misslyckandet.

För mig ger böckerna ett sätt att uppleva platser som jag annars aldrig hade fått se. Att uppleva känslor jag själv aldrig skulle fått känna. Att veta hur mina fiender känner och tänker så att de inte längre känns som fiender.

Ju längre man pluggar desto mer böcker mÃ¥ste man läsa. En mängd lärdom ramlar in i huvudet under den tid man läser men till slut finns bara en kunskap kvar om man kommit ens i närheten av essensen av kunskap. Nämligen den att man egentligen vet alldeles för lite om världens ordning för att kunna uttala sig i nÃ¥got ämne alls. Insikten om den oändliga okunskap man bestitter är slutresultatet av alla studier. I förlängningen insikten att alla lärda som uttalar sig sÃ¥ självsäkert, som gett oss teorierna den fastställda “kunskapen”  vanligtvis ocksÃ¥ känner sÃ¥.

Sanningen är att varje fråga har många svar.

Så vi får aldrig sluta tänka själva fast än svaret finns serverat framför oss.

Midvinterblod av Mons Kallentoft

Jag läser den här historien men glädje för det är en bra kriminalhistoria. Bitvis otäck sådan. Irriterar mig dock på att författaren ibland verkar vilja vara svår. Helt onödigt eftersom han i grunden har en ren och mycket tilltalande berättarstil som jag gillar mycket. Jag kommer med säkerhet läsa en till bok av Mons men hoppas då att den saknar hans försök att vara en svår seriös författare.

Imorgon skall vi som jag skrev tidigare skjutsa ned Niklas till Uppsala. På Söndag sitter vi här ensamma i huset. Kommer bli oerhört tomt. När Jonas började på gymnasiet så plockade vi dagligen fram tallrik åt honom i flera veckor efter att han flyttat och samma sak lär det bli med Niklas. Uppsala är en stor stad med många möjligheter men också många faror. Att skicka ut en 16-åring ut i detta känns lite hårt. Jonas finns ju där såklart och det är ju en trygghet men i alla fall. Hursomhelst är det där Niklas vill vara och jag tror att både Jonas och Niklas hör hemma i stadsmiljön. Kanske kommer dom att ändra sig i framtiden men inget tyder på det i dagsläget i alla fall och det valet är bara deras. Man får helt enkelt hoppas på det bästa och att han skall trivas på sin nya skola.

Har en s.k.  vit period just nu. Har inte fått smaka på den älskade whiskyn sedan i påskas. Man får ju dra in lite på dom där topparna i utgifterna när det är kärvt och whiske tillhör väl inte direkt livets absoluta nödvändigheter. En fördel med att få ett långt uppehåll på det här viset är att det blir desto godare när man väl får ta sig ett glas en fredagkväll någon gång i framtiden igen. Till jul skall det i alla fall bli en liten flaska. Annars jäklar ;-).

Bron stÃ¥r fortfarande kvar i halvrivet skick. Har inte funnits sÃ¥ mycket tid att arbeta pÃ¥ den under de senaste veckorna men jag känner att det är dags att ta tag i den igen snart. MÃ¥ste försöka fÃ¥ bort den innan vintern i alla fall.Dom flesta skulle väl ha beställt en traktorgrävare som gjorde jobbet men vi och Kineserna gör det för hand pÃ¥ gammalt sätt. 😉

Nu skall jag snart upp till LoosGrufvan igen för lite grejande nÃ¥gra timmar. Jenny som jobbar ordinarie där under sommaren och gruvans alltiallo Ylva kör med mig skall ni veta. Man ligger ju längst ned pÃ¥ hackordningen. Men roligt är det. Hemskt intressanta människor som är intresserad av det man berättar om. IgÃ¥r gick jag runt med en grupp frÃ¥n Baskien. Dom kunde varken Engelska eller Svenska men hade en svensk tjej med sig som översatta allt jag sa till Spanska. Fungerade rätt bra. Dom verkade tycka det hela var spännande. Kan väl inte riktigt allt än men sakta börjar saker falla pÃ¥ plats och än är det i alla fall ingen som har begärt pengarna tillbaks…

Jag har gjort många resor med absolut minimal budget. En gång åkte jag på ett jobb i Tyskland med en enkelbiljett och 500 spänn på fickan. Avtalat var att jag skulle få betalt på vägen hem och det fick jag så jag kunde både resa hem och jobbet räddade också julen det året. Andra turer med liknande upplägg har varit många. De flesta gånger har det fungerat rätt bra till slut om än efter lite krokigheter.

PÃ¥ Lördag skall vi göra en till sÃ¥dan tur ned till Uppsala med Niklas. Absolut minimum budget gäller. Inget oförutsett fÃ¥r inträffa för dÃ¥ gÃ¥r det Ã¥r pipan. Alldeles för spännande helt enkelt…