Jag har aldrig fattat detta med skapelseprocessen. Alltså inte varianten där Gud är inblandad utan den kreativa processen. Var kommer det ifrån. För såhär är det. Ge mig en melodislinga så kan jag sätta en sångstämma på den. Eller starta en trummaskin och en melodislinga finns i huvudet nästan direkt.
Var detta kommer ifrån vet jag inte men de finns där. Ibland kan jag inte spela det jag har i huvudet eftersom jag inte är så bra på vare sig keyboard eller gura, ibland kan jag det. Jag säger inte heller att det är bra alltid det som dyker upp. Men just att det alltid dyker upp något är oerhört konstigt.
Såhär har det alltid varit. Ta t.ex. Ankan som var den mest populära låten vi spelande i Atmosphere. Tommy Lindberg, vår bassist, som är upphovsman till den spelade slingan under alla träningar mellan låtarna. Det var helt enkelt ett måste att göra något av den. Jag skrev en text om en lätt pubertal Anka och den fick heta Ankan. Ingen höjdare men på något magiskt vis så hör den till basslingan som är det centrala i den låten. Varför är så att just den texten och dom gitarrgrejerna poppar upp när de behövs.
Jag har inte “skapat musik” (oj vad det lÃ¥ter pretantiöst!) sedan 1977 men har börjat nu igen i och med studion. Konstigt nog sitter allt där fortfarande. Saker bara poppar upp och faller pÃ¥ plats. Mest blir det lugna lÃ¥tar numera men det senaste är en en riktig hÃ¥rding. Grejen är den att jag kan fÃ¥ in gitarren direkt in i datorn digitalt med bÃ¥de förstärkarsimulering, högtalarsimulering och effekter och det gör att även jag med mina begränsade förmÃ¥gor pÃ¥ omrÃ¥det kan fÃ¥ till ett ganska häftigt klös. Detta trotts ett skitljudkort. En tiokronors mikrofon (ja det är tyvärr sant) används för sÃ¥ngen men det skall Ã¥tgärdas sÃ¥ fort det gÃ¥r. Konstigt nog lÃ¥ter det ganska bra änsÃ¥.
Man har ju hur mycket effekter som helst tillgängliga, mjukvarusyntar, trummaskiner, samplingar så det är nästan bara tålamod som hindrar en. Trummor är nog det svåraste. Att få energin med är svårt om de är programmerade. För hårdrock föredrar jag nog riktiga burkar och en förbannad trummis.
Alla programvaror jag kör är gratis och körs på en realtidsversion av Linux. Lite taggigt här och var det skall erkännas men tillräckligt bra för att få till en hel del ganska skapligt.
Kreativa människor vet värdet av förmågan. I data/elektronikbranchen (och många andra brancher) är förmågan inte särskilt uppskattad, Där är man oftast mer intresserad av soldater. För människor som saknar förmågan fattar naturligtvis inte värdet av den och att se någon, som en kompis till mig, sitta och ganska mållöst greja en vecka och sedan göra det som förväntades av honom under ett intensivt 24 timmars pass, kan inte tolereras. Detta trotts att resultatet oftast blev bättre och den totala tiden som lades ner blev betydligt lägre än med traditionella metoder. Skitsamma hur förklara man en värld i färg för någon som inte ser annat än svart/vitt?
Jonas och Diskoteket är förresten i studion denna vecka. Inte här i “min” studio utan i proffsiga lokaler i Uppsala. Skall bli roligt att höra det färdiga resultatet. Tror dom kan gÃ¥ lÃ¥ngt om dom ligger i.