Dåså fanns den på riktigt. Frankfurt RS-232. En låda kort tillverkade och testade idag. Jag trött. Korten nyfödda (och nylödda) och därför sugna på att göra nytta. Ja de är såklart skarpare än vad bilden gör gällande på alla sätt. Min Ifåne är inget vidare på närbilder. Inte på andra bilder heller för den delen. Jag skall inte trötta er med vad man har det till. Är du intresserad av det så följ länken.
Om jag var seg i morse när jag vaknade så är jag då såklart ännu segare nu. Tänker därför ge mig alldeles snart. Klockan har hunnit bli halv tolv och det är hög tid för det således. Jaha vad skall man göra nu då? Ja man börjar med nästa kort såklart. Det finns alltid ett till att bygga. Sånt är nämligen livet.
Stencilen för lödpasta måste ligga perfekt på delar av millimeter innan man spacklar på pastan. Såhär får det inte se ut. Man får pilla ett tag för att få till det.
Men till slut så
Redo
Fram med pastan från kylskåpet. Får stå ett tag och värmas upp så att den blir kletig och fin.
Kladda på
Spackla spackla
Ja och så har man då pasta på korten. Har man nu inge masnkin som sätter på komponenterna åt en så får man göra det själv. Det tar sin lilla tid. Men när de alla är på så in med alltihop i lödugnen och poff
Nu för tiden är komponenter små så små.
Och har man varit duktig så har man nu sex kort som fungerar. Då är det bara att snurra på och fortsätta igen. 6,12,18,24… eller så många kort man nu vill ha. Ja sen skall de såklart programmeras, packas i påsar och sånt där också. Men det är ju en helt annan historia eller hur!?
