Brattberg betyder det branta berget, och syftar egentligen på Brattberget, en mindre, men förhållandevis brant höjd i närheten av byn.
Fotot på bilden är alltså vårt hus som ligger på Brattberg(et). Fotot är taget i April 2004. Mycket snö kvar då också tydligen.
Jag har skrivit om Ella och Brita förrut som drar till Amerika 1882 från Hässjaberg i Los http://www.eurosource.se/akhe/wordpress/?p=2631
Den här bilden är från runt 1886. Ella Nilsson har varit några år i Minnesota, USA nu. Gift sig med John Erick Lundin och fått sonen Charles David född 1885. Det nya livet har börjat på allvar.
Beviset på att man inte blir rik som amatörmusiker. I alla fall om man bestäämt sig för att spela den musik man själv gillar och att bara göra eget material.
Den har varit med i några år…. Ett hörn har tydlingen fått tjäna som ett plektrum när behovet varit stort.
Det som hände före Atmosphere In Rock har Åke försökt återskapa någon gång i historien.
Att träna sin autograf är också viktigt för varje blivande rockmusiker…. 😉
Ja roligt var det i alla fall….
Som ung musiker – 1976 kanske – skrev jag till Vaxholmsgänget och frågade hur man gjorde en skiva. Man var snällare på den tiden. Tog sig tid att hjälpa en ung musiker.
När den här bilden togs så körde jag Grodans Paradis för fullt. Glad som synes. Men om sanningen skall fram så kunde den ha tagits idag också. Skillnaden är att jag nu bara sitter på samma stol och låtsasjobbar och att Grodan sover. En omskrivning för att rulla tummarna. Men glad, ja det är jag fortfarande.
Fotot är taget av mästerliga Linda Mårtensson på Ljusdals Posten.
En del av min självbild och en ganska stark sådan är att jag har otur. Kan något gå fel så har det för det mesta gjort det. Så under förra året och nu under nuvarande år har det inträffat en rad händelser som gör att jag måste justera den självbilden. Vår yngste son har alltid varit utsedd till turgubben i vår familj och jag har liksom inte ens funnits med i matchen. I helgen konstaterade denne turgubbe att det nu för tiden nog var jag som skulle ha titeln.
Så nu är läget ett annat. Två jobbnej idag och en refusering förändrar inte situationen. Jag är en turgubbe tills något annat motbevisas. Så nu vet ni det!
DET ÄR MIN TUR NU!
Tillbringat dagen i Hudiksvall. Först på sjukhuset. Konstaterat att restinnehållet i blåsan inte var alarmerande efter tömning. Bra! Fick sedan en massagestavsliknande sak uppstoppad i rumpan. En ultraljudstav för att mäta prostatan. Femtio gram väger den tydligen den där prostatan som varit så besvärlig genom åren. Såg inte så elak ut på bilderna som jag ibland har inbillat sig när det gjort ont som f:n. Lite kalk i den men det var tydligen inte onormalt. Oklart var det kommer ifrån. Men det ser bra ut. PSA prov tas av en sköterska som inte är så van att sticka. Så jag låter henne sticka i handen. Jag är inte stickrädd och det gör inte ondare där tycker jag. Nästa remiss till Gävle för något hokusbokus med några skumma vätskor som skall in i blåsan med efterföljande flödeskontroll. Man resignerar till slut för alla saker som man stoppar in i olika öppningar på en. Det är som det är. Värst var ändå en endoskopi i Uppsala på 80-talet där dom frågade om några läkarelever fick vara med. Dom visade sig vara femton stycken. Alla i ungefär samma ålder som mig. Ytterst pinsamt. Men idag alltså får det vara som det är. Man får se det lite som en show. Man får bjuda till. Avvaktar dock erbjuden hyvling av prostata tills äldre dar om man nu får vara med. Jag ÄR och kommer aldrig att vara en sjukdom. Det är viktigt att vara någon annan som inte identifierar sig med det där som iof ställer till besvär ibland.
Karin var med så vi tog en tur till Hölick. Det är ett av våra absoluta favoritställen om somrarna men vi har aldrig varit dit om vintern. Så idag när det fanns tid så tänkte vi att vi skulle testa. Det var magiskt såklart. Lika magiskt som det alltid brukar vara där ute på sommaren. Bifogar bildbevis.
En helt OK dag helt enkelt. Imorgon är en annan dag. En turdag såklart. Förväntar mig inget annat… 😉