Category: Bilder
När jobbsökarnejen blir för många och man känner sig för ratad får man plocka fram klipplådan. Den tröstar kanske inte heller men man har såklart glömt det mesta som skrevs en gång och en del minnen vaknar till liv. Visst sant och annat osant såklart. Ingenting finns de av värde där till slut ändå.
Pratade med HR på Spotify i veckan. Dom söker toppkrafter för några projekt. Man snackar om att man söker nästa rockstjärna (men menar programmerare) och pratar om jobbet som nästa gig. Som varandes supernörd själv kan jag inte göra annat än att småle lite för mig själv. Deras applikation som strömmar musik på min dator suger i sig 92M av minnet i burken. Ja man skall nog vara rockstjärna och inte programmerare för att lyckas med det… Å andra sidan är det väl bra i förhållande till vad andra lyckas konstruera. Google Drive suger i sig allt minne på min burk och 100% av processorresurserna om det blir mycket filer att synka. Man skall visst vara stjärna för att jobba där också.
Jag söker som personlig assistent numera (hugger på det mesta). Men ingen verkar vilja ha mig som det heller. Man är gammal… 😉
ps Eftersom det där lätt förbannat bittert så måste jag tillägga att den o-coole gubben från Los varken känner sig o-cool, gammal eller ens bitter. Med det är ju en annan historia det. ds
Vår 1
Vår 2
Brorsan tar ett Barre’ Blir förvånad att se att han fixar det.
Brorsan och farsan. Brorsan är så jäkla lik sin son Mikael att det inte är klokt (fast det är väl tvärt om egentligen såklart).
En finnig version av mig. Stackare!
Bouppteckning efter min mormor och morfar
Categories
Ödertorpet
Man måste ta bilen och åka ganska långt in i skogen för att hitta det gamla ödetorpet. Även om man vet var man skall stanna så måste man veta precis var det är. Man får leta sig in i skogen en bra bit från vägen. Här finns boningshuset kvar, ladugården och ett härbre. Lite längre bort en smedja. Man var självförsörjande på det mesta här.
Skogen har tagit tillbaks det man en gång med hårt slit kämpade sig till. Granarna växer nära igen. Skogen är snabb med att ta tillbaks sitt. Vilka bodde här? Varför lämnade man? Symaskinen som är kvar. Skon. Husgeråden. Allt det andra. Varför tog man inte ens med sig sina saker? Var finns ättlingarna till dom som en gång byggde det här? Vandrar dom omkring på Stockholms gator ovetande om att torpet står här i skogen och förfaller?
Men man vet inte. Kan låta fantasin spåna fritt om man vill. Beundra människorna som slog sig ner såhär mitt i skogen. Byggde sina hus själva. Bröt marken. Tillverkade sina egna verktyg. Känna sorg för det som till slut fick någon att ge upp sitt livsverk en gång. Lämna allt detta. Se på det en sista gång och bara gå härifrån.
