Category: Techstuff

Mitt projekt VSCP fyller femton år idag. Femton år är en lång tid. Man kan inte driva ett projekt under så många år och göra det utan egentlig framgång utan att vara galen. I alla fall antagligen inte. Alltså, inte lite galen, sådär man skriver. Förmildrande och lite sött sådär. Vem vill inte vara “lite galen”. Nej man måste nog defacto vara helt galen för att gå igenom det här. Dag efter dag i femton år. 5475 dagar. Dåligt med pengar. Sexton timmars arbetsdagar. Vardag som helg. Sällan en klapp på axeln. Vinter som sommar. I uppgång och i nedgång.

Jag brukar säga att det jag gör bara handlar om att förändra världen. Ja jag brukar faktiskt säga “jag skall förändra världen“. Det är mitt mål med VSCP. Jag tror verkligen på att det jag gör kan förändra världen. Ja och jag vet att det provocerar. Att det flinas öppet och i smyg när man säger sådär. “Vem fan tror han att han är?” Därför älskar jag att säga just det mer än allt annat. Verkligen älskar det.

Det har aldrig funnits en enda människa som har förändrat världen utan att ha bestämt sig för att göra det. Japp. Å andra sidan finns det säkert miljoner som jag som säger att de skall förändra världen men sen ändå inte lyckas med det. Men faktum är att vi alla försöker. Också i det finns en vinst. Det vet varje idrottare. Ingen vinner en enda match som inte tror den kan vinnas innan den har spelats. Att kämpa och tro på något är en seger det också. Att inte göra det är den verkliga förlusten.

Men galen måste man vara. Turligt nog finns en trösterik lycka i att vara just det.

Så femton år idag. Om jag orkar femton år till vet jag inte. Troligen inte. Men lever man så kanske. Det är fortfarande roligt det här varje dag. Nåja. Nästan. Det är mest kamp.

Enklast är det såklart att följa de andra. Göra lika. Satsa på det som är hett just nu. De har varit många de där heta projekten under de här femton åren. De har kommit och gått. De flesta har de facto dött också. Alla? Ingen har ens någon aning längre om att de en gång ens har funnits. Så fungerar det ju. De vrommar förbi en som snabba, nya, skinande bilar de där projekten. Pengastinna. Omskrivna. Själv tuffar man fattigt på. Man ser dom sen där längre fram i diket. Ingen skriver om det.  De som följer. Icketänkare.  De som alltid följer de som det skrivs mest om har redan hittat någon annan att följa.

Så grattis på dig VSCP idag. Ett projekt och ett liv. Något att tro på och hålla fast vid. Ett år till skall vi väl i alla fall klara av. På något sätt. Det tar tid det där att förändra världen.

Det ramlar in ordrar. Lossnar lite. Eller mycket. Bra såklart. Men än är det en bit kvar till världsherravälde. Som sig bör. Men det där kommer. Det känns som om det här året kommer att ge tillbaks en del. Helst mycket. Det är vi värda här i huset. Ja tamefan.

För någon som håller på med något som ingen förstår vad det är så kan det kanske tyckas konstigt att folk faktiskt vill köpa. Det talar för sig själv att jag hittills fått bara en order från ett företag i Sverige. Man måste vilja förstå för att kunna förstå. Men jag orkar inte med de ignoranta längre. Eller det handlar väl snarare om att de flesta bara följer strömmen. Det är tur för sådana som mig att världen finns. Den innehåller fler som orkar försöka förstå.

Men vad gör jag då?

Ja tänk dig att du köper ett nytt intelligent kylskåp. De brukar brumma igång eller hur? Sen är det inte så mycket mer. Men säg nu att det har mitt system inbyggt. VSCP. Japp då talar det om att det finns när det installeras.

“Hej jag är ditt nya kylskåp”

Ja det kanske inte pratar, eller ja varför inte, men troligare är att det säger det där genom en dator, en platta eller en mobiltelefon.

Sen har ju det där kylskåpet manualer och steg för steg anvisningar, användaranvisningar inbyggda såklart. De finns där jämt. Telefonnummer, webbadress och email till tillverkaren också. Småsaker. Men håll med om att det är rätt praktiskt. Och så sparar det en jävla massa träd.

Men intelligenta kylskåp kan naturligtvis göra en massa intelligenta saker. Så det berättar vad det kan göra för dig

1.)  “Jag kan….”
2.)  “Jag kan….”
3.)  “Jag kan….”
4.)  “Jag kan….”
…

så du startar en steg för steg process för att få det att göra det de säger att det kan. Ja som

“beepa mig på telefonen om dörren är öppen för länge, om temperaturen går ner för mycket, om strömmen försvinner”

“ja eller talar om att det nog håller på att gå sönder, skall jag ringa en reparatör?”

Men det kan såklart också jobba tillsammans med spisen och tvättmaskinen och varmvattenberedaren. Ja om spisen körs gör det väl inte så mycket om temperaturen tillfälligt går upp en grad i kylskåpet. Samma sak när värmeelementet i tvättmaskinen är igång. Ja och varmvatten beredaren och kylen kan ju turas om att sluka energi. Ja så man kan gå ner till en lägre säkring. Spara pengar. Spara miljö. Kan köras på solcellerna på taket.

Sen kan du såklart se hur mycket energi den där burken drar varje dag. Hur många gånger dörren öppnats per dygn. När!? Vill man veta det? Av vem? Så att dörren kan låsas innan nattmackedags. Ja jag skulle behöva det. Ja det kanske till och med lär sig att på fredagar klockan sjutton kommer någon hem och matar in en jävla massa varma saker från ICA  så det är kanske läge att börja sänka temperaturen redan vid sexton för att vara beredd liksom. Beredd på kylskåps vis.

Ja sådär intelligent som det här kylskåpet är så borde det sannerligen stänga dörren själv också om den är öppen för länge. Eller i alla fall tala om för ägaren hur mycket han/hon skulle tjäna på att inte ha dörren öppen så mycket. Eller nått.

Det bästa av allt. När du köper spisen, tv’n, radioklockan, mikrovågsugnen, lampan, bilen, så fungerar deras inställningar på exakt samma sätt. Har du gjort det en gång, ställt in en sak, så ser det lika ut på nästa burk eller maskin eller vad det nu är. Steg för steg tas du igenom inställningar för allt. “Jag vill…” “OK gör ett, gör två, gör tre…”. Klart!

Ingen konstigt med det liksom. Inget konstigt alls egentligen.

Ja ja ja säger du. Javisst säger jag.

Jag gör grejer som verkar utan att synas. De sitter i skåp och boxar (eller i ett kylskåp då) och gör sin grej. Men hade jag stålar skulle jag nog höra några grejer som syntes också. Japp plocka in dom yngsta mest hungriga från någon designlinje och köra. Dom som visat att de tänker annorlunda.  Ja man måste kunna material och vad det går att göra om man skall skapa det som är häftigt. Men man skall inte kunna så mycket att det är en begränsning. Man måste också vara beredd att tänja på gränserna.Tills gummibanden nästan går sönder. Men bara nästan.

“Går det där?”
“Ja tamefan kanske.”
“Fast ingen har någonsin gjort det förut.”
“Desto bättre, det är just det vi letar efter.”

Att förändra världen är inte för lipsillar och försiktiga.