Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Ja men jaha

Tittar på statistiken på siten och helt plötsligt så toppar Han & Hans Vänner bloggens statistik och då börjar man ju undra men kommer på till slut att… Javisstja, det var idag dom skulle vara med på radion. Alla vänner är visst med på radion den här sommaren. Det är något i görning. Man letar upp. Missar med en halvtimme. Men hittar, lyssnar och tycker att dom sköter sig bra. Ja ett litet HEJA också till P4 som uppmärksammar lokala artister. Varje gång det sker är det en seger.

Den som vill avlyssna Han & Hans Vänner live har en chans på tisdag nästa vecka i Hudiksvall. Klockan 19, Möljen, Glada Hudik Summer Week.

Andra vilar sig. Jag alltså. Ägnar mig på heltid till semester. Och det är inte så dumt. Detta trots att man är inne på andra veckan. Det borde normalt krypa lite i en. Men det kryper inget. Tror totalsumman av det hela blir bra.

Fast lite gör man ju också förstås. Skottar lite, lyfter lite, borrar lite och sådant där. Det är lite skoj att tänka sig att andra har det där som jobb, sen när de går hem eller har semester så kan de ha programmering som intresse och hobby. Lite tvärtom lek liksom.

Lästa vecka är det Loosvecka. Allt om den kan man läsa här. Som de flesta mindre byar så hyllas det gamla. “Det var bättre förr” är ledordet och det genomgående temat. Fast det har smugit sig in lite annat (positivt) i programmet också i år. Bra. Annars… Vill man till kyrkan igen kan man avlyssna Triol på onsdagen. Proffsiga och bra. Själv säger en liten liten gubbe som bor i magen att jag kanske överskridit min kvot av besök i kyrkliga lokaler redan. Fast möjligen går det för sig. Vi får se. Det som är bra ÄR bra. Så har det variit sedan gammal.

Herr Subäck med fru spelar på hembygdsfesten men den har jag inte besökt på +30 år och det är högst tveksamt om ens deras hedervärda insats får mig iväg dit. Men hejjar på utav bara helvete på avstånd det gör jag däremot.

Ja ja ja en man i exil. Det är jag. Men det spelar liksom ingen roll var min stol står eller vad min hatt ligger. Jag kommer alltid vara mannen i exil. Har alltid varit. Hemma är borta och tvärtom. Tror faktiskt att jag vant mig vid det. Att jag inte kan leva på annat sätt. Det är mig det är fel på inte platsen där jag bor.

Serier och filmer har betittats. Två avsnitt av en serie per kväll. Sen ett avsnitt av en annan eller en film. Så framlevs semesterkvällarna. Det där brukar stå en upp i halsen efter ett tag. Jag som är van att jobba på kvällarna. Men ännu så länge fungerar det faktiskt. Har lyckats hitta riktigt bra grejer att beskåda.

Sist ute bland folk pekar en äldre man på mig med en igenkännande min. “Det är ju du som är … los…” säger han med stor glädje. Kommer visst inte riktigt på vad jag är för en. Han försöker med några andra varianter på temat också. Van som jag är så hjälper jag till och säger frågande “dos i los“??? och han skiner upp som en sol av gamla minnen. Ja ungefär som alla andra som kommer ihåg det där gör. Det är 32 år sedan den förnedrande konkursen men det där sitter i folksjälen. Ja i alla fall hos dem som visste vad en dator var då. Själv vill jag av naturliga skäl bara glömma det där. Är nog dags att lämna den där sista lådan med minne till papperåtervinningen också.

Men nu så… skall jag äta lite lunch. Sen skall jag (efter att ha druckit kaffe) laga en dörr. Njuter av båda sysslorna.

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik

Musik i kyrkan

Jag är ingen kyrkans man. Långt ifrån. Undviker alltså helst. Men jodå, verksamheten med musik och verksamheten för de utsatta känns som sann kristendom. Inte riktigt då kyrkans hierarkier från präster och uppåt och kärlek till byggnader istället för budskap om kärlek. Ja och tramset om söndagarna. Kärlek borde inte vara så svårt. Inte ens när det sker mellan enkla medmänniskor. Tyck om varandra för fan. Gräv ner gevären och kanonerna i jorden.

Fast lunchkonsert i Färila idag alltså. Lite trevligt sådär. Kyrkligt erbarmligt dåligt ljud där jag sitter. Hör ingen musik. Hör inte vad som sägs. Men sången går fram. Den som framförs med bravur och den som framförs som den är. Fungerar både ock tycker jag. Gillar när man kämpar lite. Inte bara sjunger/spela i sin komfortzon. Hellre en missad ton eller att det skär sig än en säker resa hela vägen in i mål. Det är livet som musiken skall spegla. Känslorna. Bra och dåligt.

Man har råd att lyssna på musik som framförs i kyrkan. Kollekt tas upp. Man swishar över en slant. Det är inte två tusen spänn i inträde som allt annat. Tycker väldigt lite är värt två tusenlappar per person. Vem är de som står där på scenen som tycker de själva är värda de där pengarna. Av folket? Sällan…

Fast jag känner såklart att han/hon/det /guden pekar finger åt mig när jag vandrar upp i gången mot kyrkan. Fnissar lite. “Ditt jävla våp” mumlas det i kärlekens tecken från ingenstans där han/hon/det/gud sitter. Jag kan leva med det där. Som jag alltid har levt med det där. “Vår” präst Matthias verkar f.ö. vara av den mer rimliga typen. Får några plus härifrån. Tror jag. Man kan känna respekt fast man inte delar tron.

Annars möter jag inte så mycket människor såhär i semestertider. Nästan ingen faktiskt. De jag möter ser rakt igenom mig. Ja och det är såklart en bedrift bara det eftersom jag nu innehar en ansenlig massa. Men det är som det är. Man är lätt i gärningen som luft utan kväve. Jag antar att det är så efterorden om en blir också. Han fanns, Sen fanns han inte mer. Som ett blad på en gren är man alltså. Och inte är väl det så dumt om man ibland hänger där på trädet i sommarsol.

Nu skall jag vila en stund.

Det är väl inte så dumt.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Hälsingetoppen

printed musical note page
Photo by Pixabay on Pexels.com

Hälsingetoppen. Veckans lista är här. Alltså är det fredag. En del tar sig uppåt. Andra nedåt. Folket bestämmer genom att lyssna och “lika” sina favoritartister. Svårare än så är det inte. Jovisst, är man snygg och rik och har många släktingar så kommer man på en bättre placeringen än någon som inte är/har det. Det är väl så “folkets röst” fungerar. Egentligen är det alltså bara hur många som verkligen lyssnar som är intressant. Men det är upp till var och en att tolka listan som man vill. Det verkliga lyssnandet finns med och kan läsas ut i popularitet.

Själv har jag semester. Försöker hålla liv i listan ändå. Lite uppdateringar har ramlat in under veckan men alla har redan funnits med. Synd, för jag vet att det finns massor av band där ute som borde finnas med. Som förtjänar det. Talar ingen om att de finns så finns det inte heller vad det gäller den här listan. Visst är det syns? När man tänker på hur lätt det är att skicka ett mail till mig och tipsa om att de finns.

Här är veckans lista Ät musik! Sov musik! Lev musik

Nya hjältar

Tyvärr har det inte kommit in några tips denna vecka. Tipsa gärna du också. Orka!

Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Ettan

Snart en vecka. Semester alltså. Idag första känslan av lite “älighet“. Men regn. Vad skall man göra. Man lägger sig på soffan och läser. Fast det finns annat att göra egentligen. Men har man en bra bok så… Problemet är att om jag lägger mig på soffan och läser så somnar jag efter ett tag. Den där vanan att läsa innan jag sover har liksom blivit en del av min insomningsrutin och ryggläge, bok, några kapitel, leder oundvikligen till mot sömn till slut. Bra efter en stressig dag när tankar snurrar och behöver stillas. Inte lika bra en sådan här dag när man bara vill läsa.

Men man har semester definitivt. Sover lite längre och tyngre för varje dag. Det är inte så pjåkigt. Men måste addera några projekt till känner jag idag. Några man kan utföra inomhus också.

Handlar glass och godis. Äter senare under kvällar framför film eller serie. Borde inte äta ens lite. Äter för mycket. Trött på det egentligen, men vad hjälper det. Skulle behöva minst en psykolog för att bryta det där mönstret. Det kan bara leda mot en för tidig död. Vill man det? Ja kanske om “hemmet” är alternativet. Men annars? Troligen inte. Nästa vecka kanske, säger man till sig själv. Tror lite på det där fast man sagt det till sig själv i fler år än man minns.

Beställer frukt från Spanien. Mest på infall. Platta persikor. Paraguayo. Kul att prova. Vi har testat tidigare. Men då har det varit presenter. Skall visst anlända med nästa lastbil till Los. Lite spännande.

Nästa vecka konsert i kyrka igen. Verkar vara mest så jag/vi avnjuter musik live numera. Peter & hans vänner. Ungefär. Stöddeltagande men också lite nyfiket. Sen blir det – om vädret tillåter – lite av det där slaget varje vecka. Men okyrkligt. Jag är egentligen inte speciellt förtjust i den kyrkliga inramningen. Men måste ge den lokala kristenheten en tumme upp för allt musikaliskt med lokala artister man ordnar.

Regnar det imorgon så blir det en studiosittning. Såg lovande ut till en början men tyckte jag anade en del sol på prognosen så kanske inte. Nåja, ingen som väntar på “musik” från mig. Så det är ingen brådska.

Nu mat, Rapport, några avsnitt av en serie, godis, sen läsa, sova.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Bråte

scrap metal part of vehicles
Photo by Pamela Marie on Pexels.com

Grejer lite på förmiddagen. Äter lunch. Sover middag. Inte är väl det så dumt kan man tänka sig. Ingen “älighet” i sikte. Konstigt efter flera lediga dagar.

Nu grejer jag lite nere i källaren. En fläkt skall fixas. Roligt att i lugn och ro få fixa med något som inte är trasigt. När det är trasigt så ligger alltid den där pressen över en att få till det trasiga så fort som möjligt. Alltid har man också en massa annat som ligger över sig också. Nu är det bara jag och fläkten. Blir jag trött kan jag när som helst avbryta arbetet och gå upp och ta mig en tupplur. Gott liv. Enkelt liv. Man kan troligen vänja sig vid det här.

Lika dålig nu som förr på att kasta. Men källaren är full av bråte. “Bra att ha” saker. Fast hittar fyra gamla gräsklipparhjul på en hylla och kastar faktiskt dom. Någon måtta får det ändå vara. Fast mycket mer borde gå den vägen. MYCKET mer. Fast kastar man går det alltid bara veckor innan man behöver just den grejen eller en grej från det man kastat. Skall man kunna laga grejer så krävs också att man har en massa grejer så att man har reservdelar. De som kastar (när det är trasigt) och köper nytt förstår aldrig det där såklart.

Kamrat Ljungström har blivit intervjuad av lokalradion. Måste nog sätta mig och leta upp intervjun och höra om han skötte sig. Men väl värt. Kämpar på med sin musik. Värd att nå ut med den.

Själv har jag sett att det är regnvarning imorgon och på fredag. Om fläkten blir klar kan det möjligen bli några timmar i studion. Varför inte liksom? Det är ju där jag mår allra bäst.

Just därför är det bäst att jag tar tag i fläktreparationerna igen…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lägger ner min kung

pile of covered books
Photo by Pixabay on Pexels.com

Planen är att greja ute. Men det går inte. Småsve’n så att man håller på att tippa omkull. Vi rusar in. Ger upp projektet och försöker imorgon igen. Halvdag nästan ändå.

Inne passar jag på att få in lite bokföringsunderlag och köra iväg momsen. Det är skönt att få bort sådant där som ligger över en. Axlar åker nedåt när det är gjort.

Bortkopplad. Avkopplad. Tror nästan man skulle kunna vänja sig vid en sådan här tillvaro. Lite mer, ta det som det kommer. Mat planeras max en dag i förväg. Det mesta annat också. Man löser saker efter hand som de dyker upp. Alla måsten som jag känner till är borttrollade med inlämningen av momsrapporten.

Idag inträffar nya regler för hur kvitton skall sparas. Det räcker med att de finns digitalt. Japp, också om man får dem på papper. Fotografera av eller scanna bara. Pärmarna som står här på golvet bredvid mig kan man alltså stoppa in i hyllan nu. De gamla som ligger och samlar damm måste ligga kvar i sina +7 år men om man har ork och energi kan man scanna in och kasta redan nu. Men någon måtta får det allt vara på det scannandet också. De får väl ligga av tiden. Härligt ÄR det i alla fall och VETTIGT!

Men inga utvecklingsmiljöer har startats sedan i fredags. Ingen lödkolv har värmts upp. Känns OK ändå och jag själv är mest förvånad över den känslan. I år mer än någonsin är jag i behov av semester. Ja, ja, säger du som läser. Pensionär. Ständig semester. Och jag viker ner min kung.