Category: Betraktelser & Berättelse

Min bästa kompis går i pension idag. OK han går några år tidigare men ändå. Pension. Nu!? Den här sommaren!?

Fattar inte!

Fattar ingenting.

Det var ju bara några somrar sedan vi drack oss fulla på kompletta martinidrinkar i korrekta glas på en femtioårsfest ute i skogen. Ja och för många glas Pernod sommaren när Björn Borg föll på knä i Wimbledon den andra gången. Eller öl. Många burkar öl. Man drack för att ha skoj. För att våga. För att alla andra gjorde det. Goda minnen. Roliga minnen. Kamratskap. Nope, egentligen har jag aldrig gillat att bli packad. Aldrig gillat att förlora kontrollen. Men den där sommaren. Nope det spelade ingen roll.

Men sedan dess har vi hållit kontakten. “Vi” är otroligt missvisande här. Rent av en lögn. Det är Tony som ringt då och då under alla år. Fast båda har bott på olika platser i Sverige så har vi pratat då och då. Haft lite koll på vad som hänt på respektive front.

Och så går den rackarn i pension idag. Det blir lite “var det inte mer“. Var det här livet? Nejdå. Ingen av oss har väl direkta planer på att falla ifrån imorgon men det som ökad ålder tvetydigt innebär är att vi närmar oss slutet. En dag kommer en av oss begrava den andre. Slut på telefonsamtal. Så sorgligt. Ja och så fort det gått.

Nåja. Man får hoppas slutet är långt borta. En rätt rolig om än motig resa har det varit hit. Gissar att det blir både och föröver också. Men en sak vet jag, vad fan vore man utan vänner?

Grattis till Pensionen Tony Persson. Njut av livet nu!

Våra skafferiventilsgetingar lurar man inte med ett virkat “här är det upptaget” bo. Biter man av snöret så ramlar det ju ner. Sen kan man bygga där man alltid byggt.

Glädje är egentligen enkelt. Det behövs så lite. Ja och behovet av “väl godkänt” gav jag upp redan på universitetet.

Sen att oroa sig i onödan. Så onödigt det är. Så jävla onödigt!

Jo-ho-då. Knappar på jag. Mot-semester-knappar. Hitta plattform eller möjligen en liten release innan ledighet. För det lugna sinnet skull. Det man gärna vill ha huvudet fullt av när det är semester. Såklart.

Fast det är en dryg månad kvar till ledighet. Så än finns det tid. Om det nu inte var så jävla många fredagar.

Och sen undrar jag när man skall hinna göra “musik“. Någon enda regnig helg då och då är väl inte för lite begärt. Men börjar man önska så får man såklart mer än man vill ha. Bäst att hålla käften. Skönt är det med finväder.

Allt blir det det blir. Det går bra att citera mig på det…

Det är ändå gott att leva. Det konstaterar jag också denna morgon. Har varit lite ärmlig under veckan men inte mer än vad som kan dämpas med kusin Alvedon. Är lite ärmlig hela tiden egentligen. Men kanske är just det bara åldern. Det är såhär (och värre) det skall pågå härifrån. Men jag måste ut i skogen. Ut och gå. Andas frisk luft. Allt i mig skriker efter det där.

Nästa vecka skall jag besiktiga bilen och rösta i EU valet. I det första fallet hoppas jag på grönt, i det andra fallet blir det helt klart rött utan tvekan. Högerextremisterna tar för sig i Europa det är nu det är dags att mota sådana precis som alla Ollar i grind. Men kanske måste historien upprepas. Vi glömmer det hemska så fort vi människor.

Nåja knappar på. Bara några timmar till som man får. Håller på att läsa in en konfigurationsfil i JSON-format. Stock-work. Är liksom bara att knappa på. Ja hela grejen här och nu är en utvikning. Behöver en simulator för att testa en bootloader. Så simulator byggs.

Länge leva de som tittar bakom det enkla och uppenbara.

Liksom.

Onsdag redan. Fan, fan , fan, känner man. Det skulle vara måndag. Speciellt som jag var lite krasslig igår och det inte blev så mycket vettigt gjort. Kusin Alvedon håller mig i skaplig form idag. Hoppas det räcker med släktpiller för att behålla koncentrationen.

Japp, man vill så mycket men hinner så lite. Det skulle man kunna ha på sin gravsten. Fast vill ju inte ha någon. Inte mindre sant för det såklart.

Sol ute, sol inne, sol i sinne gäller i alla fall. Verkar dessutom hålla i sig. Gissar att bönder snart kommer “krisskrika“. Men det om något är väl ett försommartecken som inträffar varje år. Det är inte lätt att vara bonde.

Av någon anledning anses jag kunna allt om TV-apparater, mobiler och allehanda andra tekniska saker. Hatar det där. För varför skulle jag med någon slags automatik fatta alla system som finns där ute. Det är som att skicka en rörmokare till en härntransplantationssal för att det finns vätskor i hjärnbarken. Långsökt. När jag sen inte kan (eller vill) fixa det där som behöver fixas så utses jag till klåpare. Ja, jag säger det här bara en gång. Om jag slapp frågor av den där arten så hänger jag gärna upp den skylten med prydligt textat KLÅPARE om halsen själv. LÄMNA MIG IFRED!

Ett exempel på det där är en man som skaffat sig inspelningsutrustning av musik. Han kör Mac jag kör PC. Han kör ProTools jag kör Cubase. Ändå tycker han varje gång vi träffas att jag skall visa honom hur man använder grejerna. Hjälp liksom. Jag håller fortfarande på att försöka lära mig hur man använder mina egna grejer.

Sorry för gnället. Min Alvedon har inte riktigt börjat verka (man blir sugen på att skriva “värka” där). Men känns som också den här dan är på väg mot “dagar som bara går“. Men kämpar emot. Så gått det går.

Ibland önskar jag att det inte var så förbaskat roligt…