Category: Betraktelser & Berättelse

Tekoppen. Den får stå på jobb-som-på-går-utskriften. Kattgodis för att hålla katterna lugna bakom. En banan till uppfinnaren själv som inte syns i bild.

Jag är försiktig med ordet “uppfinnare“. Det är alldeles för fint. Kräver respekt. Men skapar man nytt så är man väl “uppfinnare“. Det går inte komma ifrån det. Tror jag.

Skvimplar man med koppen så försvinner det antagligen en del av anteckningarna. Men det gör inte så mycket. Det där finns i koden redan. I repositories sparade åt en eftervärld lagrade på platser man inte vet ett dugg om.

Själva flödesschemat är gjort av en Tysk kille. Från Bayern. Stolt. Duktig. Intelligent. Kapabel. Tankarna som han gjort flöde av är mina. Nu tar jag tillbaks bollen och kodar in och skapar verklighet av det som funnits i huvud, sen på papper ja och nu alltså i kod. Fast Andreas som den Tyske vännen heter har också kodat. Snyggt och prydligt. Tyvärr gick den koden inte att använda den här gången.

Det finns andra vänner i det här Gedeminas. Litauen. En mästare på hårdvara och RF teknik. Inget är omöjligt för “Ged” som vi kallar honom. Trevligheten själv dessutom. Ja och Henk, Aalkmar i Holland. Dinesh i Indien. Några Belgare. Några Austrailer. Någon Amerikan. Många av oss har känt varandra i tjugo år och mer genom VSCP projektet. Otroligt. Vänner för livet.

Valborg idag alltså. Det blir korv och bröd och gurksallad till kvällsmat. Så har det varit i princip sedan jag föddes. Fast i början stektes väl korvarna vid en kase. PÅ täljd pinne. Ja Majbrasa säger väl Sörlänningarna. Svartbränd korv, senap och ett korvbröd. Apelsinläsk såklart som dryck. Fanta har druckits under alla år den funnits men sedan man började använda sötningsmedel i den så idag är den skippad. Nu får det bli någon annan naturligt sötad apelsindricka. Vilken som helst. Traditioner. Fast kasen den luktar vi oss bara till numera. Jag släpade ihop grenar och kvistar till kasar så det räckte under åren före tonåren.

Halvdag idag också. Dag för helgdag kan man väl kalla det. Arbetardag hos ett folk som glömt att de är arbetare också de som sitter på en stol framför en dator, har villa, bil och har ett gäng aktier på ISK-konto. Gemensamhetstankarna ligger i träda. “JAG” leder och håller i samhället. Glömda är de som tog oss hit. Första maj handlar om dom som byggde landet. Ja och om vilket fint land vi kan skapa om vi gör det tillsammans.

Halvdagen, som slutar vid sextiden ikväll, skall innehålla intensivt kodande. Men måste också vandra ner till affären nu när den öppnar och lämna in ett paket. Vi får se om den vandringen tar livet av mig. Ner dit är det ju nedförsbacke hela vägen. Men man skall upp hit igen till kullen också. Pust fräs, “andas gubbe” får man utropa och gå på.

Lär mig att det inte heter “skvimplar (som jag alltiod sagt) utan “skvimpar“. Det tog sextiosju år att inse det.

När jag kommer från Hudiksvall idag, över Ljusdal och upp mot Los så tilltar snötäcket efter att man tagit sig upp för backarna mot Los. Det är som att röra sig mot ett kallt helvete efter att ha sett himmelriket – det vårliga landskapet neröver.

Fast snötäcke är kanske att ta i. Det börjar bli fläckvis snö på de flesta platser. Men inte överallt. På vissa ställen kan man tro att det är februari. Ja fy fan måste man mumla för sig själv.

I allt annat en dag av jäkelskap. Men man behöver sådana dar ibland också såklart. Bara att ta smällarna och resa sig igen. Det lärde jag mig för länge sedan av en som inte reste sig ytan gav upp.

Men på plussidan idag ligger en tallrik sushi. Gött! Väger upp en hel del jävelskap faktiskt.

Serru!

Det är tisdag. Tror jag. Ja, det spelar väl ingen roll egentligen i mitt liv. Kod skall knackas i vilket fall. Ja och kod knackas. Det är den där firmware laddningen fortfarande. Finns en hel del kvar att göra där. Men bra tror jag det blir till slut. Det tror jag iof alltid.

Måste åka ner till affären och köpa lite godis. INTE bra. Får med mig en påskmust också. Ännu sämre. Men ibland behöver jag helt enkelt socker. Det är bara så. Idag är en sådan dag. Så input av socker alltså. Japp, det hjälper alltid. Kastar in en i koncentrationen igen. Fast bra är det ju inte. Fast bättre än en flaska whisky på förmiddagen torde det såklart vara. Ja och jo. Blir ju socker av spriten också till slut. Men mellanläget, innan dess, har några baksidor. Man kan t.ex. inte köra bil så bra fast man tror man kan det.

Kallt som fan ute. Blåser en iskall vind som kommer bortifrån Ryssland. Fast på kontoret är det varmt. Turligt nog finns det fortfarande pellets kvar. Värmer hus på kulle. Räcker åtminstone en vecka till. Sen får det bli som det bli. Sådan är uppvärmningslagen här på kullen. From maj oeldas det med pellets här såklart. Frihet fram till oktober då det är dags igen.

Men en helt OK dag alltså hittills. Möjligen skall godisinköpet sättas på det negativa kontot. Men om jag tänker efter så varför det? Det fungerar ju. Räcker så. Man lever bara en gång. Om nu ens det eller alls…

Det är måndag. Jag gillar måndagar. Antagligen för att jag är pensionär. Men kanske också för att jag älskar det jag gör. Allt är enkelt då. Livet åkandes på en räkmacka.

K vaknar med migrän på morgonen och blir hemma från båda sina jobb. Så fullt hus idag. Får väl pyssla om henne lite extra under dagen.

Ute soligt. Men minus fem på morgonen så ingen vårvärme precis. Men överlevnadsbart. Snön smälter så sakteliga bort och fortsätter det i den här takten så kan vi kanske vara utan snö när maj inträder vi också. Inte helt säkert dock. Vissa högar är fortfarande skrämmande höga. Men inte läge för skidåkning längre.

Katterna verkar i alla fall inte ogilla väderleken. Åtminstone inte den lille. Vistas mestadels ute nu. Som sig bör. Katter och vår hör väl samman på något sätt. Men självklart så givetvis när man mestadels sovit sig igenom en lång kall vinter. Man vill vårvråla och vårröra på sig och andas färsk och frisk luft.

Helg i lugnets tecken har det varit. Fredagar är jag ofta helt slut på. All energi bränd. Så har det varit under de flesta år. Men nytt är att det är har sträckt ut sig till lördagsmorgnar också. Behöver vila några timmar då också för att riktigt komma i form för en ny vecka. Gammeln eller bara vanlig Svensk slöhet. Lite irriterad på det där ändå men kan väl acceptera att det går åt det där hållet.

Skriver om kod för en bootloader. Lite knirkigt sådär. Men räknar med att den delen skall bli klar den här veckan. Sen börjar det faktiskt närma sig ett slags releaseläge. Åtminstone en alfa borde man väl kunna spotta ur sig. Om jag vågar.

Har man inte att säga så borde man väl såklart hålla tyst. Gäller väl skrivandet också. Ja och alltså för det här inlägget. Ett helt onödigt inlägg. Men tyst, ja det är de svårt att vara. Fast den mottagande sidan har ändå valet att läsa eller inte läsa som sitt fria val. Så egentligen handlar det alltså bara om att jag gör av med några uns av energi helt i onödan genom att skriva dessa ord. Mindre påverkan på världen än en led-lampa tänd under sju och en halv minut.

Men kodandet skall fortgå alltså. Ren kärlek till en dröm om att bygga något som består. Man skall vara rädd om sina drömmar. Absolut inte vara rädd för dom.

Serru!