Läsningen: En rulle hushållspapper. En bytta att slänga använt hushållspapper i. Sisu.
Problemet: Snor som rinner ur näsan i en aldrig sinande ström. Hosta. En ond hals (troligtvis).
Resultat: Med den lösningen implementerad så skall väl inte det hindra en gammal hostande programmerare från att få till några rader kod idag också?
Påsken är slut och jag sitter åter på kontoret. Förkyld. Näsan rinner. Men det hör väl till en ledighet. Det fanns magsjuka och förkylning att välja på i byn och K och jag åkte på förkylning så vi drog väl en vinstlott ändå kan man tycka.
Men smörgåstårta, diverse goda ostar, påskmust, cider, godis en tårta, ja ni fattar. Man har tröstat sig. Mest i soffan med en bok eller tittandes på en film/serie. Operation slöhet från fredag förmiddag till lunch idag. Riktigt skönt.
Kostar på oss att titta på Oppenheimer. Hyr den på SF Anytime för sextionio spänn. En skitfilm om ni fråga mig. Hur i helvete kunde den få så många Oscar. Tur att man inte gick på bio och såg den då skulle jag ha känt mig grundlurad. Ja lite nu med faktiskt. Dynga!
Den sista (?) pallen pellets för säsongen bar jag in på långfredagsmorgonen. Tänkte “lidande”. Fast det gick sådär. Men fick in alla 52 säckarna i alla fall. Nu får vi bara hoppas att det inte blir en för jävla kall april så att vi måste handla på oss mer bränsle den här säsongen.
Men efter att det där var inburet var det bara att vattna de nysatta fröna och sen ta en dusch och sen placera sig i soffan. Därifrån har jag då inte (i princip) avvikit från under helgen utom för att hämta mat, gå på toa eller gå och lägga mig. Alltså en tillvaro som är skön i två dygn sen börjar det krypa i kroppen. Men i mitt fall en stor förbättring. Förr hade långfredagen varit en vanlig arbetsdag som under alla andra år. Sen hade det börjar krypa i kroppen redan under påskafton. Det finns ett annat lugn i mitt sinne nu. Lite ovant. Fast gillar det (lite).
Vänner som kan ljuga lite och säga att något man har gjort är “bra“. Alltså bara för att vara snäll. Dom skall man vara rädd om. Jag är tacksam att det ibland finns några sådana i min omgivning. Fast egentligen har jag gett upp på allt det där. Ja redan för länge länge sedan. Gör ändå. For the void.
Men nu alltså arbetsdag. Fast har startat upp datorn i studion också. Så det finns alltså en alternativ väg att vandra. Men eftersom näsan rinner så förbannat så vet jag inte om jag pallar att sitta i studion. Lättare här på programmerarplatsen där man har papperskorg och en rulle papper bredvid sig och kan åtgärda rinn efter hand som det fyller på och vill rinna över. Irriterande är det hur som helst.
Det här är rätt skoj från Hudiksvall.
Lite kvällsjobb såhär på skärtorsdagen för att knyta ihop påsen och ge ett avslappnat sinne. Imorgon Hälsingetopp och sen bära in en pall pellets – förhoppningsvis säsongens sista. Men sen så. Soffa. Godis. Bok. Gubbe. Vila.
Annars Bollnäs idag. Månadshandlar. Äter sushi. Åker hem. Ingen dålig dag alls alltså. Till och med hemma inom rimlig tid så att man hinner jobba lite. Ett plus.
Mycket bra vecka annars här på kontoret. Grejar runt och småfixar lite i det nya programmet. Gillar verkligen det. Korta projekt på en dag eller två. Ljuvligt. Precis så det blir under kvällen nu också.
Några godisar har jag såklart med mig. Det gäller att vänja kroppen vid de höga sockernivåerna redan idag. Få upp nivåerna på skrämmande höjder redan från början. Men för att det inte bara skall bli socker så köpte vi oss en påsktårta också. Suger & fat. Kunde väl vara ett bandnamn om något.
Jag tog körkort 1975. Första bilen då också. Fyrtionio år utan ett skadeärende. Ja utom nu då. Försäkringsbolaget godkänner direkt. Bara att åka till valfri verkstad. Noll kronor i självrisk. Så jag beställer tid på verkstaden. Men så lätt är det tydligen inte. Första skall bilfirman låta en skadereglerare titta på det hela. Ge en prisuppgift till försäkringsbolaget. Ja och sen kan det bli verkstadstid. Krångligt liksom. Speciellt när det bara handlar om ett trasigt fäste på en strålkastare. Något jag kunde fixat själv för en hundring om det nu inte var så att jag har den här försäkringen. Men är man i leken får man spela spelet. Dom kanske hittar fler fel. Vad vet man? Man lär sig.
Rådjursögonen förföljer mig hur som helst fortfarande. Skulle väldigt gärna velat få feedback från eftersöksjägaren om att djuret blev avlivat. Men så fungerar det tydligen inte. Man får hoppas på att det gick bra och så snabbt som möjligt. Att “hoppas” är liksom inte min grej. Vill “veta“. Varenda gång.
Men nu skall jag koda mig vidare till en platå där jag kan sitta med lugnt inne under påskledigheten. Ett smart drag för frid i ett sinne som annars hela tiden hittar på nya saker. Har lärt mig rät bra hur jag fungerar. Tiden när inte ens helgerna var riktiga pauser är förbi. En eftergift för “gammeln“.
Så GLAD PÅSK är väl det som återstår till er som råkar läsa detta. Mungipor upp alltså.
Möjligen tror K att antalet lediga dagar i påsk är fler än de i verkligheten är. Men det man inte hinner läsa nu kan man ju läsa sen. Eller hur?
Våffeldagen idag. Alltså åt man våfflor igår för att man inte kunde hålla sig…