Category: Betraktelser & Berättelse

Vill man nå en Amerikan kan man glömma det. Alla är på väg någonstans och är de inte det så jobbar de häcken av sig för att kunna vara ledig (några timmar) i morgon.

Jodå. Kalkonerna är avrättade. Miljontals. Thanksgiving. Helt OK tanke ändå. Tack och tack för det här året. Natur, gud, universum, vänner eller vad man nu vill. Tack! Själva – här – hoppade vi över det där tackandet i Sverige och importerade Black X (fredag och så vidare) istället. Säger en del om oss. Troligen. Ändå snackar vi om ytliga Amerikaner.

Här har det plockats idag. Flytten av “studio” kräver detta plockande. Försök att få var sak på sin plats igen. Men har suttit en stund i “studion” också. Bara för att man kan göra det en helt vanlig arbetsdag. Tyvärr krånglar datorn lite och hänger sig då och då. Min studiosetup är verkligen mitt sorgebarn. Alltid är det något där. Att skapa “musik” skall tydligen vara en kamp. Effektiviteten när man jobbar med gamla grejer som alltså krånglar blir inte den bästa. Men det är som det är. Skall hur som helst försöka fixa ett nytt ljudkort. Säljer av lite annat för att nå dit.

Hårdvarushopen är stängd. Det är nog en befrielse. Är inte helt säker ännu dock men försöker intala mig att det är det bästa. VSCP projektet lever nog vidare. Men kanske mer avslappnat (jag försöker där med). Har hur som helst provat den mer avslappnade attityden den här veckan och OJ vad skönt det har känts. Roligt före kravfullhet är mottot. Vi får se hur länge det håller.

Inte BARA jobba. Liksom.

Så nu går jag och lägger mig. Bara för att jag vill och kan.

Godnatt!

Flyttar in studion i värmen igår. Ja och lagerhyllor ut i kylan. Just nu är kontoret i något slags mellantillstånd där det är högar och lådor överallt. Men skall försöka angripa det idag. Om jag nu kan uppbåda entusiasmen över projektet en dag till. Sen dammsuga kanske efter det. Om det nu skall vara nödvändigt. Vi pratar nu ändå om en mancave här.

Ett problem med att flytta från en kall del till en varmare del när det är jävligt kallt ute är att man fryser så in i helvete under själva processen. Blir helt enkelt en nedkyld gubbjävel. En nedkyld gubbe är ingen glad gubbe. Men man försöker klä sig. Hjälper lite.

Nytt ljudkort hägrar. Ett lite modernare. Alltså måste jag sälja av lite grejer. Mixern åker. Munspelen. Kanske också dragspelen. Sådant som man inte använder finns det väl ändå ingen anledning att ha kvar. Eller? Ja mixerbordet används då såklart. Men kan nog skumpa fram med sladdbyten tills jag får råd med ett nytt ljudkort. Får se vad mer som bör åka iväg. Finns massor att välja på.

Men “studion” blev riktigt mysig. Ovanför mig har jag nu K’s arbets/hobbyrum. Man får höra efter om det skall köras symaskin eller hamras där uppe innan man gör de mer känsliga inspelningarna. Platsen är alltså inte helt optimal. Men varm året om då alltså. Å andra sidan kan väl ett symaskinsljud skapa “the sound” kanske.

Förutom den där flytten så fick också husets båda servrar komma in i kontoret. Dom har i och för sig trivts i sitt ouppvärmda serverrum men det har å andra sidan aldrig jag. Åtminstone inte på vintern. Fast om det nu var tänkt att vara node-noll så förstår var och en att det finns en och annan kabel att flytta. Men det får bli en sommarsyssla. Eller också får en av switcharna stå kvar där inne helt enkelt. Den enklaste lösningen såklart.

Nu skall jag flytta vidare.

Hulken kämpar hårt för att få upp värmen i lokalerna igen. Sexton grader kallt ute. Jag som inte är med på att man måste ramla ner för alla trapporna och fylla pellets redan på morgonen vid dom temperaturerna. Ovanan. Alltså får han ropa på mig med telegram och SMS och tjut och säga “slut, det är slut, HUNGRIG Hulk vill ha pellets” rösten. Jag hörsammar såklart så fort jag förstår läget.

Man passar såklart på att veckosota. Men kallt länge nog för att kontoret skall bli svalt och skönt. Ja rent av lite väl svalt och skönt. Man fryser om man sitter stilla som jag gör. Men alltså mitt eget fel. Hulken har inget med det där att göra. Är helt befriad från skuld.

Men femton grader nu på kontoret så det finns hopp och jag litar på att Hulken och ett element nära min rumpa skall få upp temperaturerna till lite rimligare nivåer till imorgon i alla fall.

Vi fikar på lokal på lördagen. Lyxliv. Men starten på en novembertradition. Varför inte liksom.

Några goda kamrater har börjat tjata om att det skall spelas in på riktigt. Om det inte hörsammas så kan det ske med våld. Blir faktiskt lite peppad. Fyra låtar inspelad med riktiga musiker, mixad och mastrad av någon som kan, det kanske kunde bli en värdig gravsten. Ett sista ryck liksom. Ja kanske…

I alla fall borde väl det där vara bättre än att ge sig ut på stan och börja stöta på 21-åringar. Men kanske samma åldersnoja som får äldre män att göra sådant, ligger som grund till det här också? Man vet ju fan inte. I så fall blir det ju bara pinsamt. Fast å andra sidan varför bry sig om sådant idag när man aldrig brytt sig om dylikt förut. Eller måste man?

Men det är alltid de där jävla pengarna. Kvalitet kostar.

Får köpa trisslotter. Hoppas på dom.

Tiden får utvisa om det blir någon “gravsten” eller inte. Det går helt klart vara död utan också.

När jag sitter och knappar sent igår så inser jag att projektet jag håller på med är nog det sista +1 år’s projektet jag kommer att göra i livet. Det är helt enkelt för jobbigt. För mycket. För lite liv kvar.

Det hindrar såklart inte att man håller på med flera mindre projekt. Sådana finns det massor av och de är både mer hanterliga och roligare att hålla på med än ett stort klumpigt elefantprojekt.

Fast insikten tar ändå lite på mig. Det kryper liksom på en sakterliga det där att livet är ändligt. Det finns inte längre tid för allt och att man måste acceptera att det är så.

Man säger OK alltså, nickar och kör vidare. Man är inte den första som går in i tröttheten och ålderdomen.

Fast VSCP i sig är väl en elefant. Men en del av mitt liv. I det blir jag nog kvar tills jag dör. Antingen det eller när en gudomlig insikt når mig om att det bara är skräp. Kommer inte insikten kan jag leva med lögnen.

Ett roligt musikaliskt samarbete uppstod igår. Helt oväntat. Helt osökt. Känns roligt. Det behöver inte bli något alls utav det. Men blir det något så, ja, OK. Kul. Handlar också om att ge upp en del kontroll. Inte alltid lätt men nyttigt när man vågar göra det.

Men måndag idag. Veckans bästa dag med obrutna dagar framöver. OJ vad jag skall hinna grejer. Tanken brukar hålla framåt onsdag lunch då man brukar inse att man inte hinner ens en kvart av det man trodde. Det där tidoptimistiska…

Men det är som det är med det mesta. Man får överleva både gott och ont och försöka vända mungiporna uppåt så gott det går.

Serru!