Category: Betraktelser & Berättelse

Klockan är kvart i elva när jag börjar skriva det här. Jag är helt tömd på all kraft. Men borde sitta en timme till. Fast visare nu med åldern. Avstår. Behöver krafterna för att ta mig upp för trapporna till sängen vad det lider.

Knyter ihop elva dialoger under dan. Det tog söndag till torsdag alltså. Nu väntar sjutton. Sen sjutton till. Ja sådär håller det på. Jag läser mina egna specifikationer och bygger från dom. Ibland önskar man att man inte ville så mycket. Det är lättare att bestämma sig för valfrihet som skall finnas när man skriver specifikationer. Jävligare när det hela skall implementeras. Men som vanligt. Det finns inga genvägar.

Hinner med lite låtbyggarsnack också mellan kompileringarna. Får många tips i en studiogrupp på en låt. Ris och ros. Men mest rosor faktiskt. Förvånar mig mycket. Väntar mig bara ris. Alltid.

Bra självförtroende. Dålig självkänsla.

Boken på nattduksbordet är en gammal Ulf Lundell. Lite tveksam om den håller. Fortfarande avvaktande efter några kapitel. Men försöker väl litet till. Han har skrivit några fantastiska grejer. Absolut. Och ibland tar et ett tag innan han får upp värmen. En halv bok eller så. Oftast är de ju tegelstenar hans böcker.

Men försöker med den en kväll till. Många vackra damer, sprit och mycket svårmod är det.

Nu har det gått en kvart och klockan är alltså elva. Elva har blivit lite av min nya sluta-för-dagen-tid i ett försök att få några timmars sömn till.

Så over and out här då. Snöskottning och Hälsingetopp imorgon. Ja snöskottning flera dagar föröver. Sådant man kan ha för att man inte kan låta bli. Vadå tänker du? Jaha. Tänk på det du!

God Natt! Q

Första november. Svårt att förstå. Tiden går så fort. Eller kanske är det bara den egna personen som går långsammare. Men i november är vi lika fullt.

Hallowenbus blev det inget i år heller. Inte ens ett försök. Ungarna orkar väl inte upp för den branta backen. Slut och flåsande redan hos grannen. Eller också har de hört historierna om den elake “Stockholmaren” som bor här. Alltså får jag ge mig på skålen med godis alldeles själv. Om det är en fördel eller en nackdel vet ingen.

Skottat snö på morgonen. En nordanvind försöker mörda mig genom att krypa in under jacka och hoodie. Men den har inget för det. Jag slår tillbaks. Håller undan. Skottar klart och går in. Låser dörren så att nordanvinden håller sig utanför. Svart bälte i nordanvindsförsvar serru.

Annars programmeras det igen. Alltså är jag tillfälligt lycklig. Trotts november och snö. “Så pass” säger en röst (möjligen från förr) i huvudet.

En sista skogspromenad innan snön hindrar allt det där, om man nu inte vill pulsa tills man går under och stannar där under träden i mossan för alltid.

Man kan försöka sig på skoglig monokultur i bolagsform så att man blir blå. Men ett och annat träd kommer ändå alltid att bejaka mångfalden. Det är här livet finns. Tydligare kan det inte bli.

Det lyser rött mellan granarna. Måste undersökas.

Är det en dödskalle? Alger (Trentepohlia) eller rödfärg. Lyckas inte avgöra. Men den röda landlevande algen är aldrig så intensivt röd som just här.

Ja och en smiley bredvid. Rödfärg då kanske. Eller humoristisk trentepohlia. Skogens sista hälsning innan snötäcket ligger där och gömmer allt.

Vi åker hem igen. Rätt nöjda. I vår kommer vi tillbaks igen så fort snön har smält bort. Självklart är det så.

Ny server damp ner från Tyskland idag. Ja “ny“, eller nej “ny“, den är gammal. Men har ändå 32Gb och en snabbare processor och lite annat skoj.

Så nu flytta över allt från den gamla servern till den här nya. Passa på att uppdatera och strukturera lite på samma gång. Ja “strukturerar” försöker jag göra många gånger i olika situationer. Det går bra ett tag. Men spårar ALLTID fort ur till något ostrukturerat och rörigt. Entropi ni vet. Naturlagar. Varför kämpa emot.

Två nätverk på den nya maskinen. Undrar vad man skall fixa med det. Brandvägg tänker man. Försöka skapa något slags DMZ.

När den här snurrar så skall jag passa på att byta kort på min egen maskin också och sen använda det kortet som en publik server som står här lokalt i huset. Att användas för VSCP demos. Har man en gigabit lina så har man.

Så efter det här så är grejerna “bara” tio år gamla. För en del kanske det inte är ett lyft men här är det alltså det. Jag kan inte programmera fortare än så…

Annars har bara Ljusdal hänt idag. En tur dit och en tur hem. Inget att berätta för världen om.

Nu skall jag installera och installera och installera tills jag blir så trött att jag inte längre orkar installera och installera och installera.

Liksom.

Förträfflig dag. Jodå. Housekeeping. Försöker få ordning på servrar och annat. Byter gammalt mot annat gammalt. Man kan leva ett liv så. Har aldrig plågat mig just den saken. En gång, japp EN gång, köpte jag en ny bärbar Acer. Sprillans. State of the art. Har aldrig haft så mycket strul med en dator någonsin. Den var mest på service i Tyskland. Fick ge upp till slut. Tegelsten med Acerloga låg här några år innan den åkte iväg till återvinningen.

Men döstädar lite också. Faktiskt kastar jag en del grejer. Mer än vanligt. Gäller väl att öka lite till där. Det finns MYCKET att kasta här. Skit. Det gäller bara att inse att det ÄR skit. Att man aldrig kommer att använda grejerna någonsin. Eller “hinna” använda.

Men framförallt serverdelen som måste lösas nu. Där skakar det rejält och grejerna är verkligen urgamla. Men en begagnad burk skall vara på väg från Bayern som löser lite av det där. Sen ett kort från Tradera. Lite rokader där och sen så kanske frid uppstår igen. Hoppas man.

Sen är det där med att sluta med hårdvara eller inte sluta med hårdvara. Borde ha kommit fram till ett beslut nu. WEEE direktivet som spökar. Som gör det så svårt för småskuttar. Men man kan ju alltid ägna sig åt Sverige. En kompromiss där kanske. Men dumt när alla kunder finns utanför Sverige såklart. Kanske meningslöst då egentligen.

Man får koda några rader så länge…