Category: Betraktelser & Berättelse

Ibland är det bara socker som hjälper. Som idag. Jag hänger på låset hos den lokala affären. Handlar socker i lite olika former för en hundring. Rusar ut och tar bilen hem. Rusar in. Moffar i mig. Livet återvänder. Lite bulemiskt intas det där. Men utan kräkandet. Men det är absolut inte friskt. Fast efteråt mår jag bra och kan jobba vidare. Varje gång. Så det fungerar lik förbannat på en gubbe som jag.

Missbrukarperson. Jag. Jovisst.

Idag skall dragna kablar kontakteras. Eftersom det inte finns någon annan som gör det där så är det alltså mig den lotten faller på. Jag är usel på det. Har alltid varit. Ser för dåligt. Har för stora fingrar. Ja “usel” är ordet. Men det skall alltså göras. Så efter godisintag är det projektet.

Apropå godis, så var det gott igår också. Då rök det som fanns i burka och byttor i vårt skafferi. Meningen var annars att jag skulle bedriva ett stort mått – inte visst – av avhållsamhet när det gäller allt det där den här veckan. Men det gick alltså som det gick också denna vecka. Men skam den som ger sig. Det kommer väl fler veckor. Kanske.

Alla bloggar jag följer verkar ha somnat in. Inte händer det mycket på dom längre. Men bloggade jag innan de blev populära bland de coola så kan jag väl fortsätta blogga efter att de var populära bland de coola. Det där med läsare skiter jag i. Men det har nästan alltid varit ungefär samma fyrtio dagligen i snitt genom åren. Min blogg är självterapi. En utloppsventil. Lindring för skrivklåda. Vill någon annan läsa så gör man det på egen risk.

Nåja…

Gissa vad jag gör? Jo jag tattar kabel. Någon skall ju göra det också. Men tattar ändå på alltså på dag tre. Kablarna skall på plats innan det blir kallt. Upp för stegar. Ner för stege. Var plural på uppåt undrar du? Dubbelseende? Men det blir bara sådär ibland och jag orkar inte gå tillbaks och ändra.

Testar Spotify’s AI DJ. Och det startas med Thin Lizzy och det är ju hel OK. Nightwish efter det och det är ju ingen hård gissning att jag vill höra heller. Men sen kommer Hälsingland Undergrounds The Spark That Never Dies och det är rätt otippat även om jag väldigt (VÄLDIGT) sällan lyssnar på dem. Not my music bag, you know. Trotts att Charlie och grabbarna både har stil och klass och mycket cred. Japp även härifrån. Hälsingemusik.

Behöver förresten kabelstegar. Det inser jag. Kanaler finnes delvis. Men stegar vore bättre. Måste tillverka något ditåt en dag. Svetsa ihop. Spikar får fungera som ovackert substitut så länge.

Nu vill Spotify AI Dj’n att jag lyssnar på TUAI. Hmmm…. Nu skall sinnet vidgas minsann.

Nu blev det annat svenskt… Börjar låta som P3. Är inte jag för gammal för det där tuggummit? OK försöker lite till. Man måste ju ge saker en chans även om tekniken inte träffar helt rätt. Dessutom får man ju en chans att pensionärsklaga. Gissar dessutom att den lär sig om man skippar det där man INTE vill höra. Provar.

Skipp.

Skipp.

Skipp.

Barcelona OK

Lägger en kabel så länge så får vi se…

Funderar skarpt på att borra upp några hål idag också. Värdet av hål är klart underskattat. Möjligen då undantaget sexbranchen som har en tydlig fixering vid dem.

Med hål följer kablar. Sladdriga saker. Som alltså skall in i hålen. Viagra och liknade hjälpmedel är inte tillämpbara här. Möjligen skulle kokain gör susen. Det hävdar mer än en popstjärna. Men har inget. Har tamefan aldrig haft på lager. Hur var det nu egentligen med den där drömmen om att bli popstjärna? Nåja, har en klunk whisky kvar. Max en klunk alltså. Kanske hjälper det? Gör det?

Men kabeltattare idag med alltså. Lite tvätteriarbetare också. Men mest kabeltattare då. Slänger mig mellan rollerna här som en annan Tarzan i lianer och djungel. Med min kroppskonstitution så skulle den filmade varianten där bli en supersucce. Eller troligare inte.

Ute sol. Känns ovant. Det här med soliga dagar detta år. Man har inte sett så många. Men idag alltså. Man borde sålunda avsluta allt innearbete och kasta sig ut i denna sol. Låta den producera D-vitamin i mängd i ens huds vitaminfabriker. Sända upp hjärnan i endorfinernas ljuvliga himmel. Ja gratis kokain. Och här har man ju varit förr då såklart. Endorfinjunkies är vi allesammans.

Får precis ett erbjudande på mailen om att resa till Barcelona. Men vem behöver åka dit nu när solen lyser där ute. Inte jag. Så “nej tack“. Igår hade det blivit “Ja” och “OHHH JA!“. Men idag är en annan dag. Liksom.

Nightwish är det som rullar här på morgonen. Musik som tvättar bort den där dimman som täcker morgontrötterögonen. Dimma förresten. Vårdgaranti löper ut för min ögonremiss på fredag. Väntar otåligt på antingen laser eller domen som avslutar allt. Jag är nämligen sådan av naturen att jag föredrar till och med synnerligt dåliga nyheter före ovisshet. När jag inte vet förbereder jag mig alltid för det värsta scenariot.

Jag är en dålig människa.

Nåja… Fast ganska glad. Ibland.

Mina hål och kablar väntar otåligt på mig, ?in steg och min borr.

Jag “tattar kabel” idag. Alltså drar kabel från A till B. Upp på stege. ner från stege. Upp för trappor. Ner för trappor. Ner i källare för att hämta verktyg. Upp igen. Ut och spika kabel. In igen. Upp. Ner. Håller på sådär. Hela dan. Tämligen slut nu. Jag som är van att få sitta större delen av dagarna. Absolut inte van det där med att använda benen i den här utsträckningen.

Klar till hälften. Måste alltså fortsätta imorgon. Men lika bra att få gjort. Det här har suttit där på att-göra-listorna under år. Japp mer än två. Troligen.

Takhöjden här på kontoret är fyra meter. Stegen för kort fast den kom med lokalerna. Skall man upp ända längst upp får man hoppa sista biten eller ge upp. Det ges ofta upp. Och det hoppas. Man kan egentligen säga att jag i stort sett lever på hoppet. Eller än så länge om man vill vara negativ.

Tid att sitta i trädgårdsstol och filosofera finnes alltså inte idag. Inte heller blir det promenad. Båda rationaliseras bort. Blir till “göra sen“. Men gå mina morgonpromenader måste jag börja med. MÅSTE. Mår bra av den där timmen. Men slöheten har tagit mig i besittning. Ursäkten är hela tiden så tunn som “hinner inte“. Den sämsta ursäkten av dem alla.

Funderar nästan på att flytta studion till uppvärmda lokaler den här vintern. Är det verkligen en bra ide? Troligen inte. Det blir låtar av sådant. Definitivt inga om grejerna står kvar i dåligt värmd del. Det bästa för mänskligheten torde alltså vara att lämna grejerna där det står. Men vad är bäst för mig? Jag orkar nämligen inte alltid ta ansvar för HELA mänskligheten.

Notera att jag inte skrev det blir “musik“. Nope. Ger inte bort köttben av den kalibern till potentiella belackare helt gratis. Icke.

Lyssnar på Green Day. Så mycket bättre än det blir det inte.

Jag har blivit lovad en pannkaka i Järvsö på Lördag. Gott. Kallas iof Crepes för att få upp priset. Men väl värt de där kronorna faktiskt. Andra gången i år. Ja och den sista. Den här pannkakan skall man leva på hela vintern. Oj!

Annars firas det såklart här på kullen. Hoppar extra högt på vikstegens högsta pinne. VSCP tjugotre. En rätt bra ålder om jag minns rätt. En brytpunkt i livet för mig. Hur det är på den punkten för VSCP vet jag icke. Kanske också vill sticka iväg och plugga (som jag gjorde i samma ålder) istället för att hänga här hos mig. Ja jag tänker inte sätta mig i vägen för sådant. Ett protokoll i sina bästa år behöver ut och se världen…

Fast nu så. Jag har alltså annat för mig.

Tjing!

Helgen kom och försvann. Shoooooooooofffff… säger det bara ibland och sen är det arbetsvecka. Man kan försöka be om mer, men hur man än ber så är det måndag imorgon. Ja och här söndagskväll och arbetsvecka.

Fast ni som följer den här bloggen vet att jag inte är helt ledsen för det där med jobbveckans start. Njuter också i det som en del kallar “jobb“. Fast fortfarande lite “ärmlig” efter förkylning, ja rent av ihållande förkyld på tredje veckan. Virusnappad helt enkelt. Överlever man så är det ett plus.

Idag mer social än på de senaste sjuhundra åren. Men någon dag skall man vara social under också. Men oroa er inte, Kryper tillbaks i mitt gryt imorgon.

Annars rullar allt vidare här på kullen. Börjar så smått bli dags att tänka på uppvärming igen. Hulkstart och förberedelser för en ny eldningssäsong. Livshjulet. Det där får tugga på bäst det kan. Ja och gör ju det. Antingen man vill eller inte.

Men arbetsveckan har startat. det betyder att man bör arbeta. Japp.

Serru!