Category: Betraktelser & Berättelse

Kaffe istället för te här på morgonen. Ovanligt och lite konstigt. Just dessa år. Har såklart aldrig varit så. Kaffe hela tiden var det förr om åren. Men alltså inte nu. Väldigt sällan nu. Som vekling.

Anledningen till det traditionsbrytande beteendet är att jag har varit till Färila nu på morgonen. Väl hemma igen behöver man en återställare. Så kaffe…

“De vackra” skriver jag igår om något jag själv konstruerat. Som en förälder som pratar om sina barn. Eller någon förälskad som beskriver sin älskade. Men en lösning, kod, en ekvation kan verkligen vara vacker såklart. Det enkla, rena, okonstlade och mest okomplicerade är det vackraste. Alltid. Om nu VSCP platsar där kan jag såklart inte säga. Det är för mycket av “mitt barn” i det där för att jag skall ha en åsikt. Så ni må ha överseende med mitt “vackra” sagt om eget igår. Det vore såklart konstigt om inte (i alla fall) jag tyckte så. Men brukar inte lufta den där känslan offentligt.

Bollarna i luften just nu är så många att jag inte riktigt får något gjort. Åtminstone inte som det känns. Den ena har lett fram till det andra och så till det tredje och fjärde. Nu skall man ta sig tillbaks till det första innan alla de andra bollarna faller ner till marken. Man blir stressad. Men sådär är det såklart med saker man utvecklar själv. Hittar man konstigheter får man angripa dom själv. Ingen annan gör det åt en och det finns ingen annan att fråga om råd. Som stressad tenderar jag att få mindre gjort än som ostressad. Fast det finns iof olika typer av stress också. Den positiva varianten som manar på är bara av godo. Är som raketbränsle.

Ute växer gräsmattan okontrollerat. Man vet alltså vad man skall använda en stor del av lördagen åt. Så som det är på sommaren. Men jag tycker ändå det där går för sig. Brukar gå där och filosofera för mig själv. Glömsk av tillvaron. Luftar hjärnan.

Nu ser jag att boll två är på väg nedåt i en rasande fart så bäst för mig att ta tag i boll tre och ett och fyra och sluta blogga…

Vecka, om man nu kan kalla det här som varit en vecka, är slut. Här nu. Zip. Finito. Jaha… Har massor kvar att göra. Men… Slut. Man får acceptera. Kröka rygg. Lägga av. Lägga ner. Suck!

Nästa chans är på söndagskväll. Därefter finns en tämligen orörd vecka att försöka åstadkomma något på. Brandskyddskontroll är ett av de irriterande avbrotten. Sotarfirmorna hittar på lite nya saker när de behöver kapital. Bra bransch på det viset. Men bra också såklart. Bättre att veta istället för stå där och titta på ett hus som brinner ner eller upp eller på tvärs går hädan.

Sen skall visst K på något möte. Kommunanställda har MÅNGA möten. Får se hur delaktig jag bli i transporter där.

Just nu sitter jag och skriver detta bara för att jag väntar på att pizzan skall bli klar där uppe. Meddelande har nått mig nämligen att det är ingen brådska. Det jäser dåligt idag. Så jag kör en vända till med de där Amerikanska servrarna och skriver lite här medans jag väntar på rimliga reaktioner från dom. Har inga större förhoppningar om glädje där. Däremot kan en pizzabit eller två mätta hungrig gubbe vad det lider. Mätt gubbe är glad gubbe. Enkelt.

PO Tidholm tycker att allt jag skriver är svammel. Ja och just här har han ju såklart rätt. Mer svamligt än det här kan det inte bli. Jag har inget att säga mänskligheten här och nu. Inget alls av betydelse som kan falla ner från mitt huvud ner till tangenterna. Ja så är det såklart sällan annars också. Men då – ibland skall tillägas – kan jag själv få för mig att jag får till det. Inte så sensationellt att det faller den gode PO Tidholm i smaken, men ändå.

Farbror doktorn har tittat på mina provsvar han också Kommit fram till samma slutsats som jag. Värdena är normala. Ett lågt kolesterolvärde är det enda som avviker. Men det har varit lågt förut så det är väl sådan jag är. Fast har läst någonstans att sköldkörtelproblem och lågt kolesterol kan höra ihop. Ja och frysa är ett av symptomen där också. Fryser gör jag ju jämt. Skall nog be om ett blodprov till. Man får tjata. Eller skita i det. Så jäkla viktigt är det nu inte.

Nu skriver K att det finns hemlagad pizza. Då är inte jag den som sitter här nere på kontoret och inte reagerar.

Trevlig helg på er alla. Ser ni en jultomte ser ni i syne. Troligen,,,

Färila, apotek, stängt, så istället, Ljusdal, Apotek. Får se studentfirande. På köpet. Skönheten i det. Människan i sin prime. Ungdomarna där i vita dyra mössor. Allt är möjligt därifrån. Om man tar för sig. Vill.

Men för en gamling blir det Coop och hem igen. Det finns fortfarande jobb att utföra. Anastacia hjälper mig. Festen är långt borta.

Senaste dagarna är uppgiften att ändra lite på kod. En minut tar det högst inklusive att testa lokalt. Skicka upp grejerna till en server i USA. Testa där. Tar en kvart till tjugo minuter att köra. Fel igen. Ändra lokalt. En minut. Skicka upp… På tredje dagen nu. Fungerar lokalt på Linux och Windows men inte på den där servern i molnet. Helt blind så får testa och sätta på mig en dåres envisa kostym. Fast det är väl ändå som dåre jag kommer till min rätt.

Sommaren är ändå här nu. HURRA. HURRA. HURRA. Ned med persiennerna, upp med fönstren och fortsätt stirra in i skärmarna som vanligt… Hmmm….

Fast det är gott att leva.

Eller hur?

Skickar en order. En liten en. Men en order. Hämtar paket. Batteri till robotdammsugare. En chansning. Kanske är den slut den där smartingen. Men har varit lämplig att köra här på kontoret för att plocka upp det värsta utan att jag behöver kröka rygg. Fast slut här innebär en hel del. Försöker såklart laga hela vägen tills det inte alls går först. Gör inte alla det.

Min kompis popstjärnan har lämnat den egenskrivna musiken och gett sig in på vägen att låta (nästan) lika bra som en bandspelare. Fast han kallar det såklart personliga covertolkningar. Jag hummar. Spottar. Mumlar “sälja sin själ” till mammon och ropa in lättvindliga hejarop från entusiastisk publik som känner igen sig. Ja “genvägstagare” lägger jag till också. Fast varför skall inte han få om alla andra får. Ja och i den åldern. Men han har tagit upp målning också så troligen kan han få förlåtelse för det där snedsprånget. I alla fall om jag får köpa en tidig tavla innan dom börjar kostar för många pengar. Ähhh skit i det högtravande förresten. Slänger in ett HEJA istället. Det skall vara roligt att leva.

Men fredag. Helg. Köpa blommor. Plantera blommor. En härlighet det med. Upprepas årligen. Pengar jag (vi) gärna ger ut. Belöningen fö rlång väntan och huttrande, skakande, tänders skallrande. Nu härifrån ser det bättre ut. Fan, prognos säger trettio grader nästa vecka. Läge att klaga. Gnälla. Eller köpa fläkt. Ja eller accepter och dricka en pilsner.

Fast prognoser är prognoser och verklighet är veklighet. Just nu sitter jag i alla fall här och fryser.

Skitsamma. Grattis, Hurra och jamåhenleva. Utifall. Kastar man ur sig. För säkerhets skull. Oj!

En dag sätter jag mig kanske ner och börjar räkna löven på lönnen. Den växer till sig lite för varje år. Många är dom löven numera…

Lönnen är bortrövad utan tillåtelse från någon längs vägen från Sörmland för länge sedan. Då liten och späd och ovetandes om Hälsingska vintrar. Men i och med att åren gått har den blivit större och större, fått fler blad och mer rötter och verkar ha bestämt nu sig för att här på kullen i Hälsingland skall jag stanna och leva mitt liv. Lite som vi andra som bor här också alltså.

Jodå vi har en till lönn. Tysklönnen. Den kan döda en häst sägs det. Är tydligen giftig för hästar. Invasiv. Men ändå, lika kär den. Får stå kvar eftersom den stod här när vi kom hit en dag när solen sken.

Och ja ännu en finns det. Vid tvättställningen. Den som varit mer tveksam om det här kan vara en kulle värd att bo på. Stulen den med. Kidnappad. Men som nu också verkar ha bestämt sig för att Hälsingland är dess hem. Om än lite motvilligt, det skall tilläggas.

Ja och tänker man på det så finns ännu en… och ännu en… och…

Fast den stora lönnen. Ja den ger skugga om sommaren. Det är under den det grillade ätes och det kalla drickes. Ett träd att längta efter under kalla vinterkvällar alltså. En kärlekshistoria. Med många löv och stor törst.

Fast nästa gång vi far ner till Sörmland får jag nog ta med ett par granar och plantera där nere för att jämna ut och skulden reglera. Den är fri den som är utan skuld. Det var en Sörmlänning som myntade det också. Fast stulet såklart. Dock inte mindre sant för den skull.

Liksom.

Noll besökare på bloggen idag. Har aldrig tidigare hänt. Men alla firar väl nationaldag. Är euforiska över historia och land.

Jag undrar liksom vilka som deltar i nationaldagsfirande. Vad lever man för liv då? “Ja, härligt, idag är det nationaldag!!!” kanske. Jag vet inte. Tal av någon potentat. Hylla kungar som levt och kungar som lever. Skit i folket som byggde landet. De många. De riktiga människorna. Eller är det dom som ger sig ut till hembygdsgårdarna och firar. Hmmmm… är vi verkligen så få?

Fast frihet såklart. Visst finns det lite frihet kvar fortfarande i Sverige. Man kan gå på hembygdsfirande och nationaldagar utan att spärras in på mentalsjukhus som varandes efterbliven. Ja eller tvärtom också så?lart. Man spärras inte in om man inte tar sig till de där samlingarna heller.

Tur.

För mig.

Aldrig att jag sätter min for där.

Här på kullen ägnar vi dagen åt att flytta ut tomaterna i växthuset. Gurkorna vågar vi inte riktigt flytta ut ännu. Dom vill gärna ha > +7 och helt säker kan man inte vara att luftmassorna här på kullen håller sig i det området de närmaste dagarna. Men till helgen. Då jävlar, då åker dom med ut.

Men sommaren börjar här. Ja i Sverige. Ett Sverige som också jag älskar. Men jag älskar å andra sidan en massa andra länder också. Nöjer mig inte med ett land. Ja troligen alla länder förresten finns med på min lista. Många nationaldagar att fira blir det. Tur att man inte har allt för mycket alkohol hemma.

Ser statsministern föreläsa på nationaldagen i ett förinspelat tal. Kontentan att det skall bli svårare att bli svensk. Helst jävligt svårt. Man skall bevisa en massa saker om man vill bli en stolt svensk. Här skall inte visas någon nåd mot flyktingar längre. Nope. En miljon utvandrade Svenskar (flest till Amerika) under förra sekelskiftet applåderar troligen. Inte jag! Jag blir kräksjuk av det där pratet.

I Rapport visar man festen i stadshuset för de som fått Svenskt medborgarskap under året. Vackert. Välkomnande. Inkluderande. HURRA för det initiativet.

En koltrasat sjunger för oss lite på håll idag. Det är inte heller Sverige. Den finns överallt. Men vacker är det. Men man får lyssna noga. Hoppas och hoppas och hoppas att den eller någon annan ibland kan sätta sig på någon gren närmare ett öppet sommarfönster där en tunn gardin fladdrar i vinden. Kärlek. Respekt.

En vacker svartöga får åka ut på bron idag också. Övervintrad. För någon månad sedan var den ett tunt litet blad. Nu översållad med vackra blommor och en meter hög. En stolthet. Ja i sin egen rätt. Vacker. Men finns i en massa andra länder den med såklart. Inte särskilt Svensk. Inte mycket att komma med på en nationaldag den heller. Synd.

Men det är vi som bygger landet. Det är inte kungar och baroner. Inte fogdar och länsmän. Det är vi vanliga människor. Skit i Gustav Vasa. Det är vi som skall gratuleras en dag som den här. HURRA och GRATTIS till oss allesammans. Ja inte bara idag såklart. Alla dagar på året. Varenda en. Varenda minut. Kungarna och dom andra skriver bara ner sin egen historia. Ljuger sig blåa på varannan rad. Skit i dom.