Category: Betraktelser & Berättelse

On-line igen. Nedstängd efter attack. Skall väl inte peka ut någon men…

Koltrasten sjunger den första kvällen på kullen igår. Vackrare är sången än det vackraste som finns. Trotts att han såklart fortfarande är lite skrovlig i näbben efter den Franska turnéen. Det har sjungits i Fransmäns trädgårdar en hel vinter. Segrats. Publikfriats. Sceniskt trollats i ett träd. Sådant som tar på Koltraststämband det med. Men en mästare såklart. En som hänför och kan sjunga oss dödliga till himlar vi inte visste fanns.

Jag som för dagen är lite låg står där och lyssnar och finner tröst. Inget når som en färd i hög hastighet på en motorväg mitt inre mer än Koltrastens sång. Och där i kvällen och sången finner jag lindring. Där hittar jag hoppet. Nåja lite hopp.

Jag misströstar nämligen lite denna dag. “Är det verkligen värt det?” plågar mitt sinne. Bara Koltrastsång kan föra för mig bort en stund från det där tröttsamma självömkandet, inte ens bullar eller glass klara det jobbet denna dag. Men det fungerar faktiskt ibland. Socker som kokain. Godis som heroin. En lakritsklubba som kristall.

Jag hatar självömkande. Särskilt och främst när jag själv ger mig hän till det. Det är så lågt. För lågt. Men ett lågt sinne sammanfaller också med kreativitet här så de där dagarna jag plågas av tvivel är också de dagar jag arbetar bäst. Så jag dyker in i arbetet, Åkes värld, håller mig krampaktigt fast där, hänger mig fast vid problemen och deras lösningar för att inte behöva tänka “Är det verkligen värt det?” För egentligen vet jag ju svaret på den frågan. Allt för väl är det känt för mig. Och det svaret plågar mig mer än allt annat.

Tar mitt PSA prov på morgonen. Blodåder hittas. Den innehåller blod. Rör fylles. Sex på kvällen kan jag läsa provresultat på 1177 (nope, det var inte bättre förr) och värdena ser bra ut. Då lugnar vi oss två år till. Proppar i oss den medicin som föreskrivits. Står ut med biverkningar. Lämnar prostatan i fred utom några mindre lättare svordomar riktade åt det hållet ibland där det gör för ont.

Idag är ett oskrivet bland ännu så länge. Själv har jag en plan. Vet ganska precis vad jag har att göra. Mitt enda hopp står till att jag finner kraft att hålla mig kvar på det järnvägsspår som blivit mitt liv. Att jag en dag till orkar tro att det är värt det. Ja, lura mig själv kanske snarare och antagligen. Men det är OK. Just det är jag expert på. Har sysslat med det ett helt liv.

Katter matade. Te upphällt. Låt tisdagen ta oss och föra oss dit det är meningen vi skall nå.

Olik sig på bilden är han dock. Men grattis kommer här från Grodorna såklart.

EN (japp 1, som i nästan noll) sökande till Teknikprogrammet på vår lokala gymnasieskola Slottegymnasiet. Programmet läggs ner. Man undrar hur det står till med allt? Liksom.

Upp fem och iväg till Färila. Där får jag kaffe och bulle så jag orkar åka hem igen. Sen en kodardag i huset på kullen. Fryser mig igenom förmiddagen fast det är hur varmt som helst. Är nog mentalt. Man är mental. Ett fall rent av. Ja och sen iväg till Bollnäs och hem därifrån igen och hemma instigen med bulk i nävarna innanför dörren för en stund sedan.

Vissa dagar är på det där viset. Men får Sushi i Bollnäs så jag skall verkligen inte klaga. Älskar sushi. Fast inte lika mycket som semlor. Näähh. Någon måtta får det vara. Men köper en butterkaka också. Jodå. Det är nästa lika gott det. Speciellt den som bakas på ICA i Bollnäs. Mycket kladd skall det vara. Det är det på den från ICA. Men den får ligga till sig till på fredag. Så att den hinner bli torr och tråkig. Om jag nu inte tar en bit imorgon…

Men månadens mat inhandlad. Åtminstone den stora merparten. Det blir någon fil, mjölk och kanske lite bröd som inhandlas under resten av månaden. Det svider såklart i plånboken, speciellt såhär dagen före lön, men på det hela taget ger den där matplaneringen med tillhörande handling en stor besparing. Ibland får man investera sig ur fällorna.

Nu sitter jag alltså här på kontoret och är lagom mör. Den tidiga uppgången om morgonen idag sammanföll nämligen med en sen sänggång igår. Så många timmars drömmande blev det inte. Åtminstone inte i sovande tillstånd. Resten av dagen har väl iof, som varje annan dag, använts till att drömma STORA drömmar. En del tycker sådant är fult. Man skall hålla sig på jorden. Drömma på natten när ingen ser eller hör. Men dom där människorna är riktiga tråkmånsar såklart. Länge leve världens tråkmånsar. Ja och dagdrömmarna med.

Vem var den ursprunglige “tråkmåns” förresten? Han den där “Åke tråk” har jag däremot koll på. Jodå.

Fast som avslut för dagen tycker jag den här kan passa. Stenkoll har dom som alltid ungdomarna.

Korten är nästan klara där i Kina. Stencilen lika så. En dag för tillverkning i princip. Ja lite natt också. En jävla fart. Gissar att grejerna är packade och lastade på en FedEx-kärra innan kvällen. Sen skall detta leta sig igenom Franska strejker, slö hantering inom Sverige och ännu slöare hantering här lokalt. Men gissar att grejerna är i Frankrike innan helgen. En vecka till hit då sen med lite (läs mycket) tur.

Vi har en lång väg att vandra i Europa (ännu längre i USA) innan vi ens kommer i närheten av den servicegrad man kan få i Kina. Det handlar sällan bara om låga priser numera. Både kvalitet och allt runt omkring imponerar ofta. Med västvärldens sanktioner så måste Kina utveckla egna processorer och annat. Ja och gör det. Det kommer att slå tillbaks. Man borde istället tänka i mer än ett steg. Sen kan man tycka vad man vill om det politiska systemet i Kina. Det är skit. Men ett Trump styrt USA (som vi snart är allierade med (eller har väl alltid varit)) är fan inte så jävla mycket bättre. Som om SD styrde Sverige på egen hand upplever jag det. Massor med idioter och kärnvapen.

Hur som helst. Imponerad redan innan jag fått korten är jag ännu en gång.

Kolla in https://jlcpcb.com/ om du behöver kretskort, 3D utskrifter eller montering. Nope denna gång är jag inte ens sponsrad.