Category: Betraktelser & Berättelse

Det är ganska mycket ekorrhjul nu. Jag önskar. Shanghai fixar. Jag får leta fel. Fel i egen kod och i det som fixats. Det tar en dag. Man liksom går och går och kommer inte fram till dörren, ja eller springer då i det s.k. ekorrhjulet (borde det förresten inte heta hamsterhjul eller något?). Fast bra blir det. Kul också att interagera med andra programmerare. Det gör jag sällan numera. Tråkigt nog.

Men tillbaks på ruta ett nu och kan fortsätta framåt en bit till. Får iväg kort igår och de är redan i produktion. Dyker väl upp vad det lider. Lika spännande varje gång.

Tror allt blir bra till slut. Det är i alla fall målet. Ja och hinna fram till en lugn punkt innan K har semester så att jag också kan slappna av under några veckor. Tror det behövs just nu. På riktigt. Nära…

Ute faller snön. När jag skjutsar K till jobbet idag så får jag känslan av ett tidigt snöfall i oktober. Men det är ljuset som avslöjar den där illusionen. Det härliga ljuset. Men snön får man alltså stå ut. Hjälper inte ett dugg att gnälla på den som med så mycket annat.

Råkar köpa “lite” godis när jag är ner till affären och hämtar ett paket. Karaktären har aldrig varit bra. Beach 2023 får bli beach 2024. Konsekvenstänk. Men tänker att det kunde varit alkohol eller tunga droger också. Nu får man en vacker mage och pondus. Ja och förkortar livet med några år kanske. Men på det kontot finns annat också.

Men nu äta mat enbart för att få sätta på kaffe efter den. Man SKA äta mat lärde mig min mamma. Även om man äter skrot. Så jag äter mat. OCH skrot.

Med kaffet följer förhoppningsvis lite energi att för koda. Nu ståendes på ruta noll igen så finns framkomlig väg att gå framåt. Jag har sällan problem att börja gå från en sådan punkt. Det är när man står i groparna, de med lera och hala kanter, som man ibland kan misströsta. På plan mark och på kullarna, där finns inget att klaga på. Nope och napp.

Frågan nu är vad man skall äta till lunch idag? Alla dessa val…

Strax lunch här. Har använt gårdagskvällen och förmiddagen åt en ny revision av en enhet. Den skulle ha rullats ut för länge sedan men som vanligt är det (brist på) pengar som sitter i vägen. Med lite kompromisser och lite extra jobb så skall Kina ändå få startsignal idag.

Annars regerar snön här igen. Tung blöt snö som klibbigt fastnar på varenda spade som försöker skyffla iväg den täcker världen. Men ingen misströstan här inte. Har varit med förr. Vet att det här är den bästa möjliga smälthjälpen för den snö som ligger kvar. Nästa vecka är allt det här på väg till havet och friheten. Det store återseendet. Tills dess överlever vi tack vare en HULK på säsongens sluttamp och en elkamin som riktad rumpvärmare på kontoret.

Men eftersom hungern drar och sliter i mig men krafter som är möjliga att hålla emot så får jag avsluta detta blogginlägg här och hörsamma kurrandet och ropen från magregionen. Annars vet man inte alls hur det kan gå.

Skriver ett mail och kommer på att det är körsbärsblommans dag idag. Ja det tar ett tag innan sådana finns att beskåda här i Los. Men i mitten av maj brukar man kunna se de dem i Kungsträdgården i Stockholm. Ja kanske tidigare. Men “suutende maj” och körsbärsblommor i Kungsträdgården är en fastetsad bild i mitt huvud. Då bör man finnas där.

Ingen dålig dag alltså detta. Må Japan översållas av det vackra.

Utevaro. Exakt femtio sekunder. Sen tröttnar jag att bara stå där ute och inte göra något. Jo skönt. Fjorton grader. Men vad skall man göra? Ett varv kring huset räcker.

Tar den där turen runt huset efter att ha pratat med Ljungström på telefon. Han blev dissad igår när han ringde så idag var jag tvungen att hörsamma. Vi jiddrar iväg en timme. Klar man måste gå ut och få lite frisk luft sen.

Annars kodas det. Som det alltid kodas här i huset. Lite svårt startad på förmiddagen men eftermiddagens arbete är uppe i fullt tryck. Man hoppas att det håller i sig hela vägen till slutet på nattskiftet. Jag undrar fortfarande varför jag håller på. Varför? VARFÖR?

Det finns bullar i frysen och glass också. Försöker hålla mig. Tänker att man kanske skall spara till helgen. Än så länge går det. Mest tack vare jobbandet. Kräver samlade tankar. Finns inte plats för hungersug. Där i det får klockan styra. Fast … “SKÄRP DIG!” skriker man till sig själv. Ja och hörsamare.

Snö, snö, snö såklart. Men mindre för varje dag. Kryper iväg som en besegrad drake. Bakslag stärker själen tänker jag när jag tittar igenom väderprognosen för nästa vecka.

Nittonde april. Fattar inte riktigt att vi redan är här. Årets resa genom tid av svårmodens januari, februari, Vasaloppssöndag har varit mycket enkel. Var det inte så i fjol också. Ny trend kanske. Många tycker att november är den svåra månaden. Men så icke här. Då njuter jag av tid inne utan dåligt samvete. Tänder man lite ljus och äter lite godis så är allt bra där. Det är efter jul, efter nyår, som himlen faller ner.

Längtar såklart efter skogspromenader. Men ett antal dagar kvar tills dess. Sen beror det där lite på frekvensen av björnrapporter. Är det för mycket björn nära byn får man vänta ut den första tiden. Möjligen är det där en aning fegt. Men jag kallar det självbevarelsedrift för att behålla lite av stoltheten kvar i mitt eget hägn. Man får vara rädd om den lilla stolthet som finns kvar.

Tar faktiskt upp gitarren en stund på förmiddagen idag. Men jag vet inte vad det är. Har aldrig gillat min stålsträngade gitarr riktigt. Den är så jäkla svårspelad. Men ser ut som om den är dyr. Ja det gör den. Pirat såklart. Fast där skall jag nog försöka investeras en dag. Köpa något som är i alla fall lite bättre. Allt annat vore ett stort slöseri på en ocool gubbe. Tro mig.

Ja och man borde sätta sig i studion också. Tillåta sig att slösa lite tid där. Ingen skulle väl ha något att säga om det. Det är ändå där som jag har mina mest njutbara stunder.

Men nu är det dags att grotta ner sig i koden igen. Jodå. Liksom. Många timmar kvar ännu av den här dagen. Vettu!

Bild lånad av Per Strandell.

Såklart vi vill ha lite mer snö. För vad vore april utan lite fram och tillbaks och upp och ner väder.

Om du undrar vad vi håller på med när vi bygger hårdvara så är den här filmen ganska instruktiv på en låg nivå som alla förstår. I alla fall om man står ut med den speedade presentatören.