soptunnor-blåser-bort-väder där ute. Ja delar av tak också. En av takbevattningsrännorna på framsidan har lossnat av snöraset och vajar nu käckt i vinden. Vårkänning är det väl detta kallas. Jag håller i mig i närmaste tangentbord för säkerhetsskull.
Men sotaren lät sig inte hindras. Han må vara rädd för getingar och andra småkryp men vindar uppe på tovmeter bekommer honom inte. Hulken börjar ta sig igen efter besöket som synes.
En sista slurk kaffe. Sen kanske jag gör som katten. Somnar.
Värme. Ute. Skrämmande skönt. Nästan. Fast kallare redan till helgen. Som sig bör. Men Vasaloppsöndag nu till helgen. Det vänder. Lyssna på Talgoxarna. Dom sjunger för kärleken och nya generationer. Håller sig aldrig kvar i det gamla. Härligt. Att lära av.
Här gott liv. Ljusdal och Bollnäs idag. Biltema saknade semlor. Sicken besvikelse. Jag la tillbaks asken jag tänkte köpa på ICA innan besöket. Blev helt enkelt utan. Straffade mig själv. Tydligen. Eller gjorde kanske självmål.
Jupiter och Venus i nordväst. Snyggt på linje. Vackert. En del tor det är Kina som spionerar. Världen är galen och lättsinnig in till dumhetens djupa kamrar. Facebook och melodifestivaler åt folket skanderar de däremellan.
Imorgon sotare. Bra. Fast kostar det också såklart. Val finns inga heller. Men det går lite mindre pellets efteråt. Men troligen inte så mycket att man tjänar in själva sotningen. Som det är såklart.
Annars knappar jag på som i “knappa på*“. En kretskortstillverkare från Kina erbjuder sig att sponsra kort. Är inte den tillverkare jag normalt använder men kanske accepterar jag. Allt kostar så man får ta det lilla som kommer åt andra hållet. Hur många kronor har jag lagt ner i det här projektet nu? Alltså utan att räkna mantimmar. Flera hundra tusen såklart. Med ränta på ränta mycket mer. Under tjugotre år snart har det utvecklats. Jo jag har älskat det jag gjort ett par minuter och kanske lite till av den där tiden. Resten har mest varit mest svett. Värt det. Japp! Min väg.
Det officiella startdatumet för VSCP är 2000-08-28 14:07 CET Det är då det hände där i Gävle. Lite innan faktiskt. Skall börja dela ut medaljer till dom som var med. Marcus. Behzad. Charlie i London. Oj vilja diskussioner Charlie och jag hade där i början. Underbart. Tufft. Man fick tänka till. Slipa sina argument. Hade inte Charlie bott i London och jag här så hade nog knytnävar kommit fram ibland. Sen försvann han till Ghana. Mark från Skottland försvann åt ett annat håll efter att hjärtat sa STOPP på Heathrow. Annat liv. Andra intressen. Nystart i allt. Men listan på namne är egentligen inte så lång
Behzad Ardakani, Marcus Rejås, Charles Tewiah, Mark Marooth, Gediminas Simanskis, Henk Hofstra, Stefan Langer, Kurt Herremans, Jiri Kubias, Frank Sautter, Dinesh Guleria, David Steeman, Andreas Merkle, Arpad Toth, Anders Forsgren, Stuart O’Reilly, Troky
Alla har dom bidragit med något. Fast de flesta efter just de första namnen är med fortfarande idag. Vänner för livet med världen som spelfält. Kanske är det just där själva värdet med ett projekt som VSCP ligger. I vänskapen. Människorna man lär känna. Resten är väl ändå bara sand som rinner mellan fingrar.
Nu tänker jag gå och lägga mig. Har god bok nämligen.
Nystart imorgon. Om man nu får någon morgondag. Säker kan man aldrig vara. Att uppskatta det vanliga och vardagliga är en gåva. Så ett flin är på sin plats där i ansiktet när/om man får vandra ner hit till kontoret igen. Njuta av gokänsla i magtrakten.
Godnatt…
Jag åker mellan Ljusdal och Bollnäs och har SR P4 Gäveleborg på. Musiken som spelas känns befriande på något vis. Innehållet i allt annat är ungefär som vanligt. Skoj och allvar. Det man är bra på. Men musiken får mig att lyfta lite gran, ja rent av mycket. Det är inte det vanliga. Det hör man ju. Jag tänker, “ny musik redaktör, hoppas hen blir kvar” och kör på.
Men på väg in i Bollnäs berättar man att man kör lokal musik idag. JÄVLAR LIKSOM! Så enkelt var det. Fantastiskt.
Nope, jag är inte så självupptagen så att jag vill höra just min “musik” där bland de andra lokala artisterna. Skulle bli mycket förvånad om så blev fallet. Men blir verkligen och genuint glad när jag hör alla de andra lokala friska fläktarna till förmågor. Många känner man ju igen från Hälsingetoppen såklar. Andra inte alls. Men nytt och fräscht och odammigt är det. Vitaliserande för vilken törstande själ som helst som råkar lyssna och är beredd att ta emot.
Nope igen. Jag tycker inte man skall köra lokal musik bara. Men blanda upp. Mycket mer än normalt idag. Ha en förmiddag i månaden som i dag. Eller någon timme ibland. Ta kontrollen över musiken från Idol och bolagen som vill likforma och styra. Musik föds och hör hemma i de breda folklagren. De breda folklagren bör själva få välja vad som är gångbart, bra eller dåligt. Men då måste man få chans att höra musik av olika slag. Hur skall man annars veta? Som vi fick som växte upp före 90-talet och urspårningen.
Jag blir så glad av det här att jag måste slänga iväg ett mail till Radio Gävleborg och tacka och hurra och lovorda. Gör det du också. Deras adress är p4gavleborg@sverigesradio.se
Idag för 42 år sedan träffades jag och Karin i en korridor i Uppsala. Det är en jävla massa liv det. Hur hon har stått ut med mig alla år är såklart ett helt oförklarligt mysterium. Men är såklart mycket glad för det. Hur skulle livet te sig annars?
Så en verkligt speciell dag idag såklart. Vi gifte oss dan för julafton i tingsrätten i Ljusdal, pussade varandra, gick och julhandlade på Coop och åkte hem. Den dagen betyder inte så mycket. Det var bara juridiskt och praktiskt. Fast den här dagen är mer speciell. Har alltid varit.
Ibland kan jag tycka att man skulle ha slagit på stort med bröllop och fest. Livet består av så mycket vardag att man skall ta alla chanser till att festa. Men så blev det nu inte. Min generation firar för tusan ingenting. De är de där före oss som skrek att det är borgerligt allt det där som rår för det. Dumt. Fest är bara glädje. Nope, har inte ens bevistat någon annans bröllop. Tråkigt.
Men en speciell dag idag alltså.
Te. Brygger eller kokar? Det beror på ens klasstillhörighet vad man säger. Kokar gör jag väl här egentligen. Men hemfaller åt att brygga ibland. Hemma skulle det ordet aldrig kommit över någons mun. Men medans det kokar upp hinner man sätta på en tvättmaskin, mata Hulken, tända ljus, logga in.
Det är måndag. Jag har iof jobbat en halvdag redan. Men måndagar är ändå måndagar även här. Oj vad jag skall hinna saker den här veckan…
Fasat kul det där med användandet av ord och vad de säger om en. Kvällsmat hette maten man åt på kvällen hemma i Edsbyn. Numera middag. Middag var sådant finare folk ägnade sig åt då och där på den tiden. Nu har ordet sipprat ner till fattiglagren. Blivit allmänvara.
Betalar räkningar gör jag det första jag gör. Schooooop iväg med en massa pengar. Men lika skönt varje gång. Att kunna betala. Allt. Och även om det här året ser ut att bli kärvt på många sätt så finns det lite marginaler kvar ändå. Ändå har jag upptäckt att vi K och jag tillsammans tjänar mindre pengar än en juniorsnubbe inom embedded tjänar numera. Men nöjd alltså. Kan faktiskt inte begära mer. Eller kan och kan. Men allt som kommer utöver det vi plockar in idag är excesser. Rikedom kan också räknas i skuldfrihet. Så många räknar rikedom i pengar dom inte har idag. Skuldfri är man här och nu eller inte.
Lite manualjobb skall inleda dagen här. Sen skall jag fortsätta med kod för uppdateringar av noder som inte har wifi utan bara kommunicerar med rena 802.11 framear. Vet inte om det går men det borde gå. Det är som vanligt när man vandrar efter nya vägar. Kommer man inte framåt får man backa och leta en annan väg framåt. Det är inte mer med det. Och förresten går det oftast men blir kanske inte bra av andras anledningar.
Ja och så glömmer jag bort att jag håller på att skriva det här inlägget. Det är sådant där som händer pensionärer…
Nu är i alla fall är apelsinen också uppäten. Den första tvättmaskien tömd. Veckan har kommit igång. Allt är gott och väl. Varmt ute idag. Snön rasar från taken så att gammal skola på kulle skakar till och hoppar. Som det skall vara. Man får hålla sig undan från taken bara.
Nu skall jag vandra på efter den väg jag valt. Mest därför att jag inte kan annat. Men gott så. Ha en god vandring ni andra också, önskar härmed ocool gubbe i stort gult hus på (sin) kulle.
K och jag månadshandlar som varje månadsslut. Det är idag det sker fast löningen inte kommer förrän på måndag. Ovanligt. Ja det är bara förordet. Men någon gång skall det göras och idag var passande och därför blev det idag.
Normalt beställer vi det mesta av maten redan under veckan och hämtar bara upp den den dag vi handlar. Sen tar vi lite annat sådant där som behövs i lite olika butiker. Maxar extrapriser bland annat. Det får gå en dag åt det här.
I onsdags invigdes den nya ICA Maxi butiken i Bollnäs. Det är väl ingen stor grej egentligen. Men vi är märkligt exalterad över det hela. Tio procent generellt är väl såklart inte fy skam det heller men vår upprymdhet är löjligt uppspelt.
Parkeringen är smockfull. Kundvagnarna slut. Man får vänta in en vagn. Och javisst det här är snyggt och prydligt och urbra jämfört med det trånga kyffe man fanns i tidigare.
Men…
Det som intresserar mig mest är de tekniska lösningarna. Nu ser man ju inte så mycket men etiketterna vid hyllorna är alla elektroniska. Elektroniskt papper i svart och rött. De flest agrafiska. I olika storlekar. Texten omöjliga att skilja från en tryckt eller skriven på pappper. Häftigt.
Väl hemma läser jag att batterierna klarar sig i upp till femton år. Att de kommunicerar med infrarött ljus. Att den lilla lampa som blinkar på en del av dem är en hjälp när varor skall plockas. Nästa vara som skall plockas blinkar helt enkelt. Så förbaskat smidigt. Sen kan de användas till att hitta varor också. Skapa virtuella kartor mm. Läser också i Elektroniktidningen (påpasslig artikel) att man skall sätta i solceller som kan ta tillvara ljuset i lokalerna för strömsättning. Ännu smidigare såklart.
Har såklart läst om detta förr. Men systemet verkar bättre än jag kunde fantisera om. Interpolera mot annan funktionalitet som man skulle kunna plocka in i system av den här typen. Överlagrad kommunikation t.ex från de ljuskällor som strömförsörjer enheterna när de får solceller. Hur roligt som helst. Ja och många behövs det ju i vilken butik som helst. Men baxnar över investeringarna. E-papper displayer är inte billiga. Men med 15-års livslängd och mer så kanske det ger sig.
Men det måste vara fantastiskt att dar igång en ny butik sådär. Fin fint coh trotts att parkeringen var förejulfull så var det ingen fara med trängsel där inne. Det enda som blev dåligt var att vi kom hem med vaniljsemlor. URK liksom.
Men härifrån blir väl det där som vilken vanlig butik som helst också som man besöker en gång i månaden för proviantering.
Annars då?
Ja mycket jobbat blir det alltså inte idag. Det blev helt enkelt inte så mycket tid över för det. Men de där dagarna för månadshandling är huggna i sten som dagar just för det. Utan dem överlever vi inte som boende här ute i skogen. Så är det bara. Enkel matematik och logik.
Men härifrån, eller ganska snart i alla fall, så blir det helg. Tänker inte göra mycket alls förrän någon gång på eftermiddagen på söndag när min vecka börjar. Härlig lördag. Ja med vaniljsemla. URK!
Men det finns annat ätbart i skåp och på hyllor så jag skall nog överleva tror jag.
På torsdag morgon går solen upp 6:59 här uppe. Den som inte känner någon lycka över detta faktum är en sten och bör fundera om hen inte var ett troll i en tidigare existens.
Nu helg!
Snart…